• Anonym (TS)

    Konflikt om idrottsaktiviteter

    Jag och mina barns pappa är i en vild diskussion om våra barns framtida fritidsaktiviteter. För min man är en viss idrott en identitet, ens liv och något mer eller mindre gudalikt. 


    Fritidsaktiviteten är dyr, krånglig och jag tycker verkligen inte det är värt detta. Han är uppvuxen med det med alla sina tre syskon. Alla deras (syskonen) barn har också ägnat sig åt denna sport och nu kräver han att mina barn ska göra samma sak. Min partner hävdar att det är viktigt att röra sig? han utövar aldrig sporten själv, han tränar aldrig själv däremot går han, hans kompisar och syskon och tittar på sporten och dricker öl. Jag har svårt att se det hälsosamma med detta. Jag tycker barnen kan gå på typ gymnastik som ligger 5 minuter ifrån oss med en promenad?. Barnen kan gå dit själva efter förskolan. Den andra aktiviteten kräver att man skjutsar, åker på matcher varje helg m.m

    Jag säger att vi kan cykla tillsammans med barnen så kan vi röra oss med barnen så vi själva får motion istället. Han blir arg och upprörd. Hur ska jag få honom att förstå det orimliga i detta? Framför allt att det är snordyrt och jag inte vill betala det kalaset. 

  • Svar på tråden Konflikt om idrottsaktiviteter
  • Anonym (så)

    Det är alltid tråkigt när föräldrar inte kan se sina barn som egna individer utan försöker tvinga in dem i sina egna drömmar och ser dem som en förlängning av dem själva.

    Du får stå för den andra sidan och stå på dina barns sida så att de får chans att utveckla sina egna intressen och välja sina egna aktiviteter (inom rimlighet förstås). 

    Tiden det tar från resten av familjelivet är inte heller att förakta. Många lägger all sin lediga tid på barnens aktiviteter och försummar både hemmet, äktenskapet och annat umgänge för att stå på matcher, skjutsa och sälja grejer. Och sen vaknar de upp en dag och undrar varför. 

  • Anonym (så)
    Anonym (Sport) skrev 2025-01-08 23:52:27 följande:

    Låter onekligen som hockey. 

    Vill barnen testa och ni har möjlighet- låt pappan ta det ansvaret då. Fråga barnen on de vill gå på hockey eller gymnastik så kan de få välja. 

    2 eller fler barn så är kalendern snart fulltecknad. 

    Ett par jag känner har delat upp barnen. Pappa har hand om ena barnets aktiviteter och mamman det andra. Du ser sällan, typ aldrig,  den andra föräldern på det andra barnets aktiviteter. Funkar för dem. Kanske ett alternativ för er också?


    Det är klart att man kan pussla och få ihop det om man verkligen ger sig den på det. Men frågan är vad man väljer och vad man försakar. Pappan vill denna idrott, men vill barnen verkligen så mycket att det är beredd att avstå allt annat? 
  • Anonym (TS)
    Anonym (så) skrev 2025-01-09 09:15:28 följande:
    Det är klart att man kan pussla och få ihop det om man verkligen ger sig den på det. Men frågan är vad man väljer och vad man försakar. Pappan vill denna idrott, men vill barnen verkligen så mycket att det är beredd att avstå allt annat? 
    För två barn blir detta över 40 tusen om året för en fritidsaktivitet och att man inte har en eget liv, man kan inte ha ett vanligt arbete. 
  • Anonym (Micke)
    Anonym (TS) skrev 2025-01-09 09:37:29 följande:
    För två barn blir detta över 40 tusen om året för en fritidsaktivitet och att man inte har en eget liv, man kan inte ha ett vanligt arbete. 
    Då hade jag vägrat. Om barnen vill, låt honom sköta det då. Vill barnen inte och han ändå anmäler dom, så kommer det att märkas i klubben och det kommer inte att fungera och barnen får sluta. 
  • Anonym (så)
    Anonym (TS) skrev 2025-01-09 09:37:29 följande:
    För två barn blir detta över 40 tusen om året för en fritidsaktivitet och att man inte har en eget liv, man kan inte ha ett vanligt arbete. 
    Nä, för mig känns det inte alls rimligt. Om barnen själva verkligen, verkligen ville det så skulle det vara en annan diskussion. men inte bara för att pappan vill.

    Det finns mer i livet än sportaktiviteter, som sovmorgon, en skidtur, en utflykt till mormor, en dag på museum och sen fika på ett café. Allt det verkar man få försaka för att stå och frysa i nån hall varenda helg, och sen betala såna hisnande summor för för det.

    Och troligen en förälder är med ett barn, och man ses aldrig mer än för att få ihop logistiken. Vilket trist familjeliv och äktenskap. 

    Dessutom så är väl just hockey den sport där det förekommer mest övergrepp och mobbing? Det är något man behöver ta i beaktan också. Det är säkert mer medvetenhet numera, men ändå har ju den sporten en stark aura av machomentalitet som man kanske inte vill att ens barn ska utsättas för eller anamma själva. 
  • Anonym (Vrålfarsa?)

    Å nej, låter som en sån där farsa som sitter och tittar på sina barns träningar och vrålar och gapar om vad han tycker att barnen borde göra. Skämskudde!

  • Anonym (TS)
    Anonym (så) skrev 2025-01-09 09:46:02 följande:
    Nä, för mig känns det inte alls rimligt. Om barnen själva verkligen, verkligen ville det så skulle det vara en annan diskussion. men inte bara för att pappan vill.

    Det finns mer i livet än sportaktiviteter, som sovmorgon, en skidtur, en utflykt till mormor, en dag på museum och sen fika på ett café. Allt det verkar man få försaka för att stå och frysa i nån hall varenda helg, och sen betala såna hisnande summor för för det.

    Och troligen en förälder är med ett barn, och man ses aldrig mer än för att få ihop logistiken. Vilket trist familjeliv och äktenskap. 

    Dessutom så är väl just hockey den sport där det förekommer mest övergrepp och mobbing? Det är något man behöver ta i beaktan också. Det är säkert mer medvetenhet numera, men ändå har ju den sporten en stark aura av machomentalitet som man kanske inte vill att ens barn ska utsättas för eller anamma själva. 

    Ja alltså jag ser mer att jag vill kunna åka till mormor, gå och fika m.m.

    Min mans argument är att detta handlar om rörelse och att man är en del av en gemenskap? att sjunga i en kör kan man väl göra om man vill ha gemenskap i en grupp, finns många sånna aktiviteter Som inte kostar 40 tusen om året och där man ändå kan ha ett normalt liv. 


    Jag förstår inte heller det där men rörelse. Det är ju inte så att det bara är hockey eller fotboll som är en aktivitet där man är i rörelse. Om man cyklar med familjen så är man väl också i rörelse. Känner flera personer som ägnat sig åt helt andra sporter, typ orientering som kan cykla mellan Nyköping och Uppsala för att dom ska träffa en kompis?. Så då cyklar dom fram och tillbaka. Kräver ju en hel del av kroppen för detta, det är ingen elcykel heller. Dessutom tränar ju inte föräldrarna när dom sitter i timmar i bilen och skjutsar, hämtar, lämnar, sitter och tittar och sen åker hem. I min värld är det ju mer rimligt att efter skolan och efter middagen går ut och springer själv som vuxen och låter barnen cykla bredvid eller springa med? Ingen restid, frisk luft och ingen stress. 


    Min mans vänner som också ägnat sig åt samma sport utövar ingen sport idag mer än promenaden till någon arena och sedan är ölen väldigt central i denna sportaktivitet. Jag får inte ihop detta. Vad är poängen? Jag missar något helt, för argumenten håller inte. Mer än att det bara är såhär. Som att man är med i en strikt religös församling. 

  • Anonym (Vrålfarsa?)
    Anonym (TS) skrev 2025-01-09 10:34:26 följande:

    Ja alltså jag ser mer att jag vill kunna åka till mormor, gå och fika m.m.

    Min mans argument är att detta handlar om rörelse och att man är en del av en gemenskap? att sjunga i en kör kan man väl göra om man vill ha gemenskap i en grupp, finns många sånna aktiviteter Som inte kostar 40 tusen om året och där man ändå kan ha ett normalt liv. 


    Jag förstår inte heller det där men rörelse. Det är ju inte så att det bara är hockey eller fotboll som är en aktivitet där man är i rörelse. Om man cyklar med familjen så är man väl också i rörelse. Känner flera personer som ägnat sig åt helt andra sporter, typ orientering som kan cykla mellan Nyköping och Uppsala för att dom ska träffa en kompis?. Så då cyklar dom fram och tillbaka. Kräver ju en hel del av kroppen för detta, det är ingen elcykel heller. Dessutom tränar ju inte föräldrarna när dom sitter i timmar i bilen och skjutsar, hämtar, lämnar, sitter och tittar och sen åker hem. I min värld är det ju mer rimligt att efter skolan och efter middagen går ut och springer själv som vuxen och låter barnen cykla bredvid eller springa med? Ingen restid, frisk luft och ingen stress. 


    Min mans vänner som också ägnat sig åt samma sport utövar ingen sport idag mer än promenaden till någon arena och sedan är ölen väldigt central i denna sportaktivitet. Jag får inte ihop detta. Vad är poängen? Jag missar något helt, för argumenten håller inte. Mer än att det bara är såhär. Som att man är med i en strikt religös församling. 


    Jag tycker att du har helt rätt.

    Sen om barnet uttrycker stark önskan att börja med just den sporten senare (tyvärr finns ju en stark påverkan från övriga familjemedlemmar) då kan ni tänka om då. Oavsett så har inget barn rätt att ha vilka fritidsaktiviteter de vill. Men i just detta fall är det nog svårt att vägra barnet när alla syskon fått, OM det nu vill börja senare.

    Du som inte har intresse ska inte behöva varken betala eller engagera dig i idrotten.

    Att umgås med familj, vänner och far och morföräldrar på helgerna är också att underhålla en j-vligt stark gemenskap tycker jag att du kan hälsa din man; )
    Förstår till 100% att du inte vill ägna din lediga tid till att skjutsa, sitta i en kall ishall, sälja korv etc. Nej fy! När det finns så mycket roligt man kan göra istället.
  • Jemp
    Anonym (TS) skrev 2025-01-09 10:34:26 följande:

    Ja alltså jag ser mer att jag vill kunna åka till mormor, gå och fika m.m.

    Min mans argument är att detta handlar om rörelse och att man är en del av en gemenskap? att sjunga i en kör kan man väl göra om man vill ha gemenskap i en grupp, finns många sånna aktiviteter Som inte kostar 40 tusen om året och där man ändå kan ha ett normalt liv. 


    Jag förstår inte heller det där men rörelse. Det är ju inte så att det bara är hockey eller fotboll som är en aktivitet där man är i rörelse. Om man cyklar med familjen så är man väl också i rörelse. Känner flera personer som ägnat sig åt helt andra sporter, typ orientering som kan cykla mellan Nyköping och Uppsala för att dom ska träffa en kompis?. Så då cyklar dom fram och tillbaka. Kräver ju en hel del av kroppen för detta, det är ingen elcykel heller. Dessutom tränar ju inte föräldrarna när dom sitter i timmar i bilen och skjutsar, hämtar, lämnar, sitter och tittar och sen åker hem. I min värld är det ju mer rimligt att efter skolan och efter middagen går ut och springer själv som vuxen och låter barnen cykla bredvid eller springa med? Ingen restid, frisk luft och ingen stress. 


    Min mans vänner som också ägnat sig åt samma sport utövar ingen sport idag mer än promenaden till någon arena och sedan är ölen väldigt central i denna sportaktivitet. Jag får inte ihop detta. Vad är poängen? Jag missar något helt, för argumenten håller inte. Mer än att det bara är såhär. Som att man är med i en strikt religös församling. 


    Det du missar är ju hobby och intresset. Att bara engagera sig på miniminivå hela tiden blir ju inte heller bra, om barnen vill annat. 
  • Anonym (Micke)
    Jemp skrev 2025-01-09 11:34:49 följande:
    Det du missar är ju hobby och intresset. Att bara engagera sig på miniminivå hela tiden blir ju inte heller bra, om barnen vill annat. 
    Varför tror du att det blir mininivå bara för att de väljer bort det dyra, tidskrävande intresset?

    Man kan faktiskt engagera sig på hög nivå fast man inte gör det med just deras idrott. Idrottande barn är inte lika med engagerande föräldrar, precis som att icke-idrottande barn inte är samma sak som icke engagerande föräldrar.

    Tror nog du drar felslutsatser. 
Svar på tråden Konflikt om idrottsaktiviteter