Hon ligger mer eller mindre för döden. Är till stor del förlamad. Hennes son är efterfrågad, men inte dennes barn. Hennes barnbarn vill följa med och träffa henne en sista gång.
Vems känsla är viktigast här? Den döende eller den som behöver leva vidare med vetskapen att farmor förbjöd hen att träffa henne?
Jag har ingenstans tagit någons parti, jag svarar bara hur det är.
Farmodern vill inte heller ses digitalt och det är hennes val att inte ses på alla år. Hon var ingen bra mamma heller, allt annat, men de vill ändå ses nu.
Jag sa "mer eller mindre för döden". Hon är allvarligt sjuk och KAN dö väldigt snart, men om det hålls stabilt kan hon ha relativt lång tid kvar. Det är omöjligt att säga, men alla som vill träffas uppmanas att göra det så
snart som möjligt.
Och vadå jag "säger att farmorn förbjöd"?
Hon ligger mer eller mindre för döden. Är till stor del förlamad. Hennes son är efterfrågad, men inte dennes barn. Hennes barnbarn vill följa med och träffa henne en sista gång.
Vems känsla är viktigast här? Den döende eller den som behöver leva vidare med vetskapen att farmor förbjöd hen att träffa henne?
Min farmor hade aldrig en speciellt bra relation till varken sina barn eller sina barnbarn men trots hennes egenheter så har vi barnbarn ändå fina minnen av henne.
De sista åren i livet så fick inte jag eller mina syskon träffa henne och orsaken var att varken hon eller min pappa ville att minnesbilden av henne skulle vara hur hon är sängbunden utan att minnesbilderna skulle vara när hon hade energi och hittade på saker med oss.
Om kusinerna får träffa henne men inte ditt barn samtidigt som hon kallat ditt barn för sin älskling så kan det mycket väl vara något liknande som ligger bakom. Hon vill inte bli ihågkommen som hon är nu utan hon vill att de fina stunderna ska finnas kvar.
Hur kommer det sig att du ställer frågan, TS? Är det en tvärtom-tråd? För nog måste du väl ändå förstå att det aldrig kan vara barnbarnet som bestämmer?
Och kan tillägga att självklart så respekterades hennes önskan och jag har full förståelse för att det var så.
Jag gissar att du är mamman och jag tycker att du har ett stort ansvar i det här. du låter väldigt negativ i dina inlägg här och din inställning till att ditt barn inte får träffa farmodern påverkar såklart hur ditt barn kommer se på det i efterhand.
Jag är väldigt tacksam att min mamma alltid uttryckt sig positivt om farmor till oss barn även fast hon betedde sig riktigt illa mot mamma. Hennes negativa sidor fick vi barn upptäcka själva och mamma ansträngde sig också för att lyfta dessa när vi pratade om farmor även om hon själv undvek att träffa henne.
Jag är inte negativ, jag använder de ord som de berörda använder. I tråden är jag neutral och vill bara ha andras tankar på det.
Hur kommer det sig att du ställer frågan, TS? Är det en tvärtom-tråd? För nog måste du väl ändå förstå att det aldrig kan vara barnbarnet som bestämmer?