Vad tycker ni? Har ni eller skulle ni kunna åka på semester (då en vecka som minst) utan ert/era barn? Tänk då i första hand att det är ett yngre barn men gärna också tankar om barn i mellanåldern och tonåringar. Varför? Varför inte?
Det beror på barnen och alla omständigheter omkring. Jag är inte främmande för att åka utan/bli lämnad men allt ska klaffa.
Självklart är det okej! När det gäller yngre barn förutsätter jag i så fall dock att det är underförstådd att man bara gör det om barnet klarar det bra och ha en person hos sig som den känner extrem väl.
Om jag tänker yngre barn, jag vet inte för att man saknar dem? Åka ifrån ett yngre barn skulle kännas konstigt i min värld? Så gjorde inte mina föräldrar och jag tänkte aldrig tanken när min barn var små.
Okej för vem?
För barnen, omgivningens åsikter eller för en själv?
Vi har gjort både och.
Vill man på en vuxen kulturresa och gå många steg i dammiga storstäder och på finkrogar medan barnen är små så kan väl barnen ha det mycket skönare hemma med farmor eller morfar, om barnen inte är av den ängsliga sorten.
Om man lägger in aktiviteter för alla kan det klart vara kul att ha barn med, och vi som bara har ett tar gärna med en kompis också då, eller så har vi rest med kompisfamiljer ett par gånger.
Vi har fostrat till självständighet och om vårt barn inte ville med på citysemester så fick det vara hemma själv i 4-5 dagar från 15 års ålder. Det har aldrig varit några problem med det.
Absolut, ingen annan kan ju bestämma det.
Absolut okej. Men tycker väl inte man behöver åka på barnens drömresa utan att de får följa med. Har jag barn som älskar skidåkning tex åker jag inte till Alperna utan barnen. Men en "tråkig" (för barn) vuxenresa där barnen är hemma och trygga med någon de känner går jättebra. Onödigt att slänga ut massa pengar på en resa som ändå inte uppskattas.