Får aldrig någon backup från maken

Det är ganska enkelt att rent generellt svara på trådstarten.

Det var du som ville ha barn.
Det var inte han som ville ha barn.

Du, liksom generellt de allra flesta kvinnor, hade en mycket stark barnlängtan.
Han, liksom generellt de allra flesta män, har inte alls någon så väldigt stark barnlängtan.

Skillnaden mellan manligt och kvinnligt är i detta fallet fundamental, vilket i detta fallet är fullkomligt naturligt och styrt av evolutionen och i syfte att säkra människosläktets överlevnad.
Att den fundamentala skillnaden naturligt finns är självklar är uppenbar när man beaktar att kvinnor och män är av motsatta kön.
Alla direkta motsatser utgör alltid och fullkomligt naturligt stora och fundamentala skillnader.

Han, medvetet eller omedvetet, gick med på att skaffa barn för att tillfredsställa din önskan eftersom han upplevde din önskan så stark så den i hans ögon (medvetet eller omedvetet) uppfattades som ett ultimatum för att du skulle fortsätta älska honom.

Din starkaste önskan och längtan var att skaffa barn.
Hans starkaste önskan och längtan var att få bli älskad av dig.
Därför bedömde han att det bästa valet för honom och för er var att tillfredsställa din önskan att skaffa barn. Han kanske tom lyckades övertyga sig själv, i sin längtan efter din kärlek, att han ville skaffa barn.
Sedan visade det sig att du ändå inte älskade honom på så sätt som han önskade eftersom din kärlek i stället ändrades till att fokusera på barnen, och han upplevde att din kärlek till honom minskade, eller lika som i många liknande fall att din kärlek till honom upphörde och ersattes av att din kärlek enbart riktades till barnen.

Din kärlek till honom minskade eller upphörde trots att han hade gått med på att tillfredsställa ditt starkaste önskemål.
Hans upplevelse är att du inte alls på motsvarande sätt har respekterat hans starkaste önskemål, att få bli älskad av dig.

Pga av ovan beskrivna, som förmodligen är sant, eller ganska sant, eller att det åtminstone ligger något i det, så saknar han lust och motivation att tillfredsställa dina nya önskemål, att han ska ta ansvar för barnen, de barnen som egentligen var din egen önskan, de barnen som han upplever vara orsaken till att du har gjort ditt val att låta din kärlek till honom minska eller upphöra.
Då ställt i relation till att hans starkaste önskan var att bara att få vara älskad av dig.

Allt detta rent generellt beskrivet då...

Svek eller inte har jag inte tagit någon ställning till.

Jag vet inte om du läste, tog till dig och tänkte igenom, min fullt rimliga och troliga förklaring?
Han, medvetet eller omedvetet, gick med på att skaffa barn för att tillfredsställa din önskan eftersom han upplevde din önskan så stark så den i hans ögon (medvetet eller omedvetet) uppfattades som ett ultimatum för att du skulle fortsätta älska honom.

Ja det kanske kan anses vara ett svek mot henne, särskilt om man väljer se det strikt enbart ur hennes utgångspunkt.
Men du har inte rätt i att han gick med på det mot sin vilja, tvärtom enligt mitt resonemang.
Har du ens reflekterat utifrån hans utgångspunkt?

Om hans upplevelse är den som jag beskriver, eller om det åtminstone ligger något i det jag skriver, så följer hans eventuella svek på hennes svek mot honom. Hans svek är en följd av hennes svek, eller hur? 

Hans högsta önskan i livet var att hon skulle älska honom och självfallet då att de skulle vara tillsammans med varandra.
Hennes högsta önskan var att få barn.

Han upplevde hennes önskan så stark så han upplevde den som ett ultimatum från henne (generellt vanligt i relationen mellan kvinnor och män...), om han vill bli älskad av henne, om han ville fortsätta vara tillsammans med henne, så måste han tillfredsställa hennes högsta önskan, och eftersom han älskar henne vill han också tillfredsställa hennes önskan, att skaffa barn.
Eftersom hans högsta önskan var att få vara älskad av henne så gick han med på att de skaffade barn. Och detta var alltså inte mot hans vilja.

Men efter att barnet kom så upplever han att hon har slutat att älska honom, eller älskar honom mycket mindre än tidigare, eller har slutat älska honom på det sätt som hon gjorde tidigare och på det sätt som var hans högsta önskan (också detta generellt mycket vanligt...).
Han upplever att hon har svikit honom, hon har inte tillfredsställt hans önskan, trots att han har tillfredsställt hennes högsta önskan.

Han upplever att han inte längre är älskad av henne. Detta trots att han har tillfredsställt hennes högsta önskan så har hon valt att svika honom på det sätt att hon inte på motsvarande sätt har tillfredsställt hans högsta önskan, att få vara älskad av henne.

Rätt eller fel, vem som har svikit mest, har jag inte tagit ställning till.
Jag har bara gett en trolig och rimlig förklaring till orsak och verkan.

Och jag har försökt ställa saken i bådas perspektiv och förklara för dig (och andra) hur det högst troligt förhåller sig, att det inte är enbart hon som upplever ett svek, för han känner att han först blev utsatt för ett svek.

När man försöker vara öppen och se saken ur bådas perspektiv så tycker jag det är lätt förstå att båda parter upplever att de känner sig svikna.

Jag hoppas att du håller med om själva grundförutsättningen, att kvinnor och män är av motsatta kön och att motsatsförhållanden ofta, i princip alltid, skapar motsättningar?
Dessa motsättningar kan endast motverkas om de både förstås och accepteras ömsesidigt av båda parter. Om den ena parten inte vill, eller saknar förmåga, förstå den andra partens utgångspunkt och synsätt, om den ena anser sig ha tolkningsföreträde gällande vad som ska anses vara rätt och fel i livet, den ana parten anser sig ha rätt att ensam bestämma vad som är viktigast i livet, ja då slutar det med sådana motsättningar att kärleken och relationen havererar, förr eller senare.

I grundförutsättningen ingår t ex att gruppen män generellt inte har en stark barnlängtan på motsvarande sätt som gruppen kvinnor generellt har, eftersom denna starka barnlängtan hos det kvinnliga könet är genetiskt nedärvd. Biologin skiljer högst väsentligt och fullkomligt naturligt mellan manligt och kvinnligt kön. De stora och tydliga skillnaderna mellan kvinnligt och manligt är i grunden en direkt förutsättning, det krävs motsatta kön, såväl både manliga och kvinnliga egenskaper och biologi behövs, för mänsklighetens överlevnad.
Vilket jag tror att du, liksom de flesta, både förstår och håller med om?