Sambo gör ingenting i hushållet

Oj vilka påhopp det blev. Ser ner på min man? Kan vara tydlig med att jag inte ser ner på honom alls. Han bidrar lika mycket till hushållet men ekonomiskt vilket inte jag gör, jag bidrar genom att sköta barn/hemmet. Vi har en jämställd relation men fördelat "arbetssysslorna" som det passar oss för att kunna njuta av familjelivet ihop.

Kan tillägga att mina barn bara är nästa generation som växer upp med att "pappa betalar" eller hur man vill betona det. Jag själv är uppvuxen så. Det är ju inte så att pappan aldrig är hemma, han har ju ledigt och semester som alla andra som arbetar. Pappan och barnen får ju tid ihop. Som barn ville jag hellre att min pappa skulle leka med mig istället för att städa när han kom hem, hade han utfört hushållssysslor när han kom från jobbet tror jag inte det hade varit mer positivt för mig som barn att titta på när pappa dammsuger. Ja pojkar blir nog i regel mycket som sin pappa, det kan jag hålla med om. Jag ser det tyvärr inte som något negativt. Jag har två bröder som är otroligt driftiga och de har nog tagit efter sin far mycket.

Menar du att kvinnor inte klarar av att sköta barn för då blir det mähän? Ja då är väl jag som går hemma ett stort mähä och mina två bröder med det, vi har ju sett vår mor sköta hemmet  men då får det väl vara så då.

Kan informera om att utanför sveriges gränser är det betraktat som ett relativt normalt familjeliv som vi valt att leva. En majoritet familjer har en arbetande pappa och en mamma som sköter hemmet och jag tror de flesta som växer upp så blir normalt fungerande vuxna. Jag studerade efter skolan och därefter jobbade som vilken svensk kvinna som helst innan jag skaffade barn. Men för min del hade det varit ett mer stressat liv att återgå till jobb efter jag fått barn.

Okej, jag undrade aldrig vad du personligen ville få ut av ditt liv men tack för att du berättade det åt mig på ett anonymt forum om det var viktigt för dig  

Exakt detta som händer hos oss nu, vår son sover enbart 20 min om man inte går med vagn vilket gör att jag måste ligga inne hos honom så han sover tillräckligt länge. Min sambo sitter då i soffan med telefonen. Det finns så många saker som behöver göras o som jag bett honom göra. jag Fattar han vill vila. Men med ett barn kan man inte vila som innan. Är jag för hård? Han sitter i soffan från kl 19 varje kväll när sonen somnat. Bör man då även ha rätten att slappa på dagen eller kräver jag för mycket att göra hushålls sysslor? Eller ni andra, hur mycket tid lägger ni på en dag på hushålls sysslor/ hus arbeten o vila?

Exakt detta som händer hos oss nu, vår son sover enbart 20 min om man inte går med vagn vilket gör att jag måste ligga inne hos honom så han sover tillräckligt länge. Min sambo sitter då i soffan med telefonen. Det finns så många saker som behöver göras o som jag bett honom göra. jag Fattar han vill vila. Men med ett barn kan man inte vila som innan. Är jag för hård? Han sitter i soffan från kl 19 varje kväll när sonen somnat. Bör man då även ha rätten att slappa på dagen eller kräver jag för mycket att göra hushålls sysslor? Eller ni andra, hur mycket tid lägger ni på en dag på hushålls sysslor/ hus arbeten o vila?

Ditt ex har en bebis mindre att städa efter nu.

Hur funkade han innan ni skaffade hus, katter och barn? Du såg inte hans oförmåga då?

Något måste ju ändras, men som vanligt är förundringen stor över hur detta såg ut under tiden ni dejtade, skaffade gemensam lägenhet och startade ert liv tillsammans.

Listor med uppgifter borde fungera för de som annars är oförmögna att se vad som måste göras. Om viljan finns.

Första steget kan väl vara att ni sätter er ner och pratar med varandra i lugn och ro? Barnet låter inte särskilt gammalt ännu och det är ju en stor omställning för er båda att blivit föräldrar. Alla hanterar det olika. Försök tänka att ni ska samarbeta för barnets skull. Din sambo vet kanske inte vad han ska göra.

Sen när man har en liten bebis, om allt inte är skinande rent hemma gör väl ingenting. Man kommer in i den vanliga vardagen eftersom. 

Släpp ditt fokus på att hålla koll på vad din sambo gör. Fokusera på barnet. Gör vad du orkar med barnet och be honom ta över när du känner att du behöver vila? Kan du inte bara säga åt honom att vet du att nu är jag jättetrött, kan du vara med barnet tills jag vilat klart?

Försök släppa all stress och ta saker för vad det är. Orkar ni inte laga mat, beställ hem pizza, thaimat vad som osv. Be din sambo hämta mat. Be han köpa nya barnkläder om ni inte orkar tvätta tex. Det går över med tiden, ni kommer komma in i vardagen senare ändå. Allt behöver inte vara perfekt första tiden. Lita på att ni klarar föräldrarollen. Vad andra säger kanske inte passar er så gå på din magkänsla.

Som sagt allt går att lösa, man tar sig igenom första tiden även om den känns tufft ett tag