• Anonym (Trött)

    Sambo gör ingenting i hushållet

    Är det något mer som har liknande hemma hos sig? Jag har verkligen förklarat sååå många gånger för min sambo men han Verksr inte fatta. Det är verkligen jag som gör ALLT hemma hos oss. Jag har sagt flertalet gånger att jag önska han bara gjorde vardagssysslorna o kollade runt vad som behövdes göra som tex slänga sopor, tömma katt lådor men det händer liksom inte. Det är jag som slltid haft vår son vilket gör att nu får inte ens min sambo lägga honom. Tidigare gick det o då grejade jag under tiden de låg i sängen men nu funkar det inte alls vilket gör Att jag får lägga honom vilket kan ta allt från 20-40 min. Min sambo sätter sig o spelar såfort han för tillfället. så när han väl sover går jag ut med sopor, tömmer kattlådor, ger kattmat, tar tvätten, plockar upp alla leksaker som ligger i hela huset. jag är ganska så pedantisk , men jag kräver inte han ska städa o sånt men bara detta lilla som behöver göras! Tex ikväll hade vår son dragit ut alla filtar på hela golvet, kan man inte lägga tillbaka de då. han hade även ätit inne i soffan. Då stod tallriken med mat kvar där inne. Dock tar sambon oftast disken, men ta disken är att sätta in i diskmaskinen. Bordet torkas inte, spisen torkad inte, maten ställs inte in i kylskåpet. 


    han har börjat vara föräldraledig en dag i veckan, jag resten. När vår son sover sätter han sig o spelar istället för att göra hushållssysslor o jag för göra det när jag kommer hem.  Det är verkligen som han inte fattar. Jaf har tänkt att bara skita i sopor o grejer men det blir bara total katastrof då? någon som har liknande o vad göra? 

  • Svar på tråden Sambo gör ingenting i hushållet
  • Anonym (HF)
    Anonym (Evelina) skrev 2025-02-08 12:46:45 följande:
    Okej, jag undrade aldrig vad du personligen ville få ut av ditt liv men tack för att du berättade det åt mig på ett anonymt forum om det var viktigt för dig Skrattande 
    Surt sa räven kanske? 
    Det är märkligt att vissa blir så arga över andras livsval.

    Och stor hyckleri också att kvinnor bara får bestämma över sina liv och göra egna val om dessa val passar andras åsikter...

  • Hjelm

    Jag förstår inte hur det kan gå så långt att man bildar familj ihop med en som inte ens klarar av det allra mest grundläggande i att ha ett normalt fungerande vuxenliv och sköta ett hushåll. Men tydligen är det skrämmande vanligt.

  • Goneril
    Anonym (Evelina) skrev 2025-02-08 12:39:05 följande:
    Oj vilka påhopp det blev. Ser ner på min man? Kan vara tydlig med att jag inte ser ner på honom alls. Han bidrar lika mycket till hushållet men ekonomiskt vilket inte jag gör, jag bidrar genom att sköta barn/hemmet. Vi har en jämställd relation men fördelat "arbetssysslorna" som det passar oss för att kunna njuta av familjelivet ihop.

    Kan tillägga att mina barn bara är nästa generation som växer upp med att "pappa betalar" eller hur man vill betona det. Jag själv är uppvuxen så. Det är ju inte så att pappan aldrig är hemma, han har ju ledigt och semester som alla andra som arbetar. Pappan och barnen får ju tid ihop. Som barn ville jag hellre att min pappa skulle leka med mig istället för att städa när han kom hem, hade han utfört hushållssysslor när han kom från jobbet tror jag inte det hade varit mer positivt för mig som barn att titta på när pappa dammsuger. Ja pojkar blir nog i regel mycket som sin pappa, det kan jag hålla med om. Jag ser det tyvärr inte som något negativt. Jag har två bröder som är otroligt driftiga och de har nog tagit efter sin far mycket.

    Menar du att kvinnor inte klarar av att sköta barn för då blir det mähän? Ja då är väl jag som går hemma ett stort mähä och mina två bröder med det, vi har ju sett vår mor sköta hemmet Skrattande men då får det väl vara så då.

    Kan informera om att utanför sveriges gränser är det betraktat som ett relativt normalt familjeliv som vi valt att leva. En majoritet familjer har en arbetande pappa och en mamma som sköter hemmet och jag tror de flesta som växer upp så blir normalt fungerande vuxna. Jag studerade efter skolan och därefter jobbade som vilken svensk kvinna som helst innan jag skaffade barn. Men för min del hade det varit ett mer stressat liv att återgå till jobb efter jag fått barn.
    Du har väl tänkt på din pension? Kompenserar din man dig för att du är hemma?  Vad händer om han hittar en ny fru/ hushållerska, ung och vacker, hur hanterar du det när du varit borta från arbetsmarknaden?  Detta har du förstås tänkt på. Du har säkert en årslön sparad så du kan känna dig lugn medan du söker arbete. 
  • Anonym (Niu)
    Anonym (Evelina) skrev 2025-02-08 12:39:05 följande:
    Oj vilka påhopp det blev. Ser ner på min man? Kan vara tydlig med att jag inte ser ner på honom alls. Han bidrar lika mycket till hushållet men ekonomiskt vilket inte jag gör, jag bidrar genom att sköta barn/hemmet. Vi har en jämställd relation men fördelat "arbetssysslorna" som det passar oss för att kunna njuta av familjelivet ihop.

    Kan tillägga att mina barn bara är nästa generation som växer upp med att "pappa betalar" eller hur man vill betona det. Jag själv är uppvuxen så. Det är ju inte så att pappan aldrig är hemma, han har ju ledigt och semester som alla andra som arbetar. Pappan och barnen får ju tid ihop. Som barn ville jag hellre att min pappa skulle leka med mig istället för att städa när han kom hem, hade han utfört hushållssysslor när han kom från jobbet tror jag inte det hade varit mer positivt för mig som barn att titta på när pappa dammsuger. Ja pojkar blir nog i regel mycket som sin pappa, det kan jag hålla med om. Jag ser det tyvärr inte som något negativt. Jag har två bröder som är otroligt driftiga och de har nog tagit efter sin far mycket.

    Menar du att kvinnor inte klarar av att sköta barn för då blir det mähän? Ja då är väl jag som går hemma ett stort mähä och mina två bröder med det, vi har ju sett vår mor sköta hemmet Skrattande men då får det väl vara så då.

    Kan informera om att utanför sveriges gränser är det betraktat som ett relativt normalt familjeliv som vi valt att leva. En majoritet familjer har en arbetande pappa och en mamma som sköter hemmet och jag tror de flesta som växer upp så blir normalt fungerande vuxna. Jag studerade efter skolan och därefter jobbade som vilken svensk kvinna som helst innan jag skaffade barn. Men för min del hade det varit ett mer stressat liv att återgå till jobb efter jag fått barn.

    Jag menar att dina söner riskerar att bli mähän eftersom de har sitt mähä till far som närmsta manliga förebild. De, och eventuella döttrar, får bilden av män som inkompetenta lekfarbröder. Och du har ju förmodligen valt detta mähä till karl eftersom han liknar din pappa. Och risken är stor att dina eventuella döttrar gör likadant. 


    Jag kan inte förstå hur man kan önska sina döttrar och söner ett så begränsat liv. 


    Och ja, att tro att din man inte klarar att lära sig sköta barn och hem är att se ner på honom. Han är nedgraderad till en inkompetent pengamaskin. 


    Den allvarligaste konsekvensen av att leva som ni (jag pratar generellt nu) är kvinnors begränsade ekonomiska frihet, vilket i många fall leder till att kvinnor inte alltför sällan lever kvar i dåliga, ibland rent skadliga, äktenskap eftersom de inte har råd att skilja sig. 

  • Anonym (M)
    Hjelm skrev 2025-02-08 20:01:07 följande:

    Jag förstår inte hur det kan gå så långt att man bildar familj ihop med en som inte ens klarar av det allra mest grundläggande i att ha ett normalt fungerande vuxenliv och sköta ett hushåll. Men tydligen är det skrämmande vanligt.


    Det som är grejen är ju att det ofta faktiskt inte ser ut riktigt så innan man får barn. Vilket undersökningar faktiskt visar, att innan barn är par i Sverige faktiskt rätt jämställda, sen efter barnen ändrar det sig. Vanligt är väl att mammorna ofta är föräldralediga längre, och är man hemma på dagarna känns det ju ganska naturligt att samtidigt sköta hushållet. Om inte annat för att man ska få lite tid ihop när gubben väl är hemma. 

    Sen när det är dags för mamman att börja jobba igen, så blir det ju väldigt jobbigt för pappan att börja sköta hushållet också plötsligt.

    Såklart finns det dem som man kanske borde vetat redan innan. Men jag kan ju säga att jag och mitt ex var rätt jämställda innan barnen, det funkade faktiskt riktigt bra efter första barnet också, även om det var lite kämpigt för pappan att rodda mer efter jag började jobba igen. Men jag hade ju skött sånt när jag var hemma, så det är väl inte konstigt om man behöver lite tid för att hitta nya rutiner för hushåll med ett barn med i bilden också. 

    Det var efter andra barnet det blev katastrof, det var som att han gav upp att ens försöka. 
  • Anonym (Niu)
    Anonym (Trött) skrev 2025-02-08 12:22:37 följande:
    Ja helt ärligt tror jag inte det bara handlar om lathet utan han ser helt enkelt inte vad som behöver göras. För ibland är det som han snappar upp o vill göra mig glad o har tömt alla sopor, dammsugit när jag vart iväg. Men sen en annan dag är vi tillbaka på samma visa. Han ser inte allt som måste göras eller glömmer bort hur man nu kan göra det. Jag börjar väl mer tröttna på att hela tiden behöva säga till en vuxen man hur man tar hand om ett hem. Trödgården är hans ansvar bestämde vi. Men för han är det klippa gräset. Han ser liksom inte allt ogräs som behöver tas bort för att det inte ska se helt nergånget ut?.

    Det låter som att han inte delar din syn på vad som behöver göras. Har ni satt er och gjort en plan för trädgården? Det behövs ju planer på både kort och lång sikt för en trädgård. Vill ni få mycket äpplen, vad vill ni göra med dem? Vill ni ha rabatter med prydnadsväxter, odla ätbara saker eller vill ni bara ha en gräsmatta att sola och leka på? Om han inte beskär äppelträdet kan det ju vara för att han hatar att koka äppelmos och hellre köper det på affären, menar jag. Han kanske inte tycker att tulpanrabatter är snyggt nog att vara värda arbetsinsatsen. I så fall är den rabatten ditt intresse, inte ett hushållsarbete som ni ska dela lika på. Man måste ju inte ha rabatter. Det går bra med bara en stor gräsmatta. 


    Samma gäller städning inomhus. Är ni överens om vilken standard ni vill ha? Vad är orsaken till era respektive nivåer? Känner du lukten av kattlåda och soppåse mycket tidigare än han på grund av olika luktsinne? Skulle du vilja kunna bjuda in folk spontant och vill därför ha det snyggt alltid medan han vill bjuda in mer planerat och hinner då städa innan de kommer? Trivs han i din städnivå eller tycker han att hemmet känns som ett vårdboende om det inte ligger prylar framme? Kliar det i din näsa när det är dammigt, men inte i hans? Har du en önskan om acceptans från och umgänge med grannarna, medan han inte vill ha med dem att göra och därför struntar i vad de tycker om er trädgård? Eller förstår han inte att många människor faltiskt värderar andra utifrån hur deras trädgård ser ut och att en misskött trädgård kan bli en snackis i kvarteret och hur det kan påverka er familj? Ibland påverkar skitsnack om andras hem bara kvinnan i familjen. Det är hon som blir skuldbelagd och inte han. Det behöver han förstå. 

  • Anonym (Niu)
    Anonym (M) skrev 2025-02-09 08:37:18 följande:
    Det som är grejen är ju att det ofta faktiskt inte ser ut riktigt så innan man får barn. Vilket undersökningar faktiskt visar, att innan barn är par i Sverige faktiskt rätt jämställda, sen efter barnen ändrar det sig. Vanligt är väl att mammorna ofta är föräldralediga längre, och är man hemma på dagarna känns det ju ganska naturligt att samtidigt sköta hushållet. Om inte annat för att man ska få lite tid ihop när gubben väl är hemma. 

    Sen när det är dags för mamman att börja jobba igen, så blir det ju väldigt jobbigt för pappan att börja sköta hushållet också plötsligt.

    Såklart finns det dem som man kanske borde vetat redan innan. Men jag kan ju säga att jag och mitt ex var rätt jämställda innan barnen, det funkade faktiskt riktigt bra efter första barnet också, även om det var lite kämpigt för pappan att rodda mer efter jag började jobba igen. Men jag hade ju skött sånt när jag var hemma, så det är väl inte konstigt om man behöver lite tid för att hitta nya rutiner för hushåll med ett barn med i bilden också. 

    Det var efter andra barnet det blev katastrof, det var som att han gav upp att ens försöka. 
    Skötte inte han hushållet på samma när han var hemma och föräldraledig? Eller var han inte fl? Jag tror tyvärr i så fall att just det kan ha haft stor betydelse för hur det blev för er. Precis som du skriver är ju mammor hemma mer än pappor och man ser att separation är ovanligare ju mer lika man delat på föräldraledigheten. 
  • Anonym (Niu)

    Apropå föräldraledighet. Hur delade ni upp den, TS? 

  • Anonym (M)
    Anonym (Niu) skrev 2025-02-09 08:50:26 följande:
    Skötte inte han hushållet på samma när han var hemma och föräldraledig? Eller var han inte fl? Jag tror tyvärr i så fall att just det kan ha haft stor betydelse för hur det blev för er. Precis som du skriver är ju mammor hemma mer än pappor och man ser att separation är ovanligare ju mer lika man delat på föräldraledigheten. 
    Med första var jag hemma rätt länge till följd av komplikationer, han var föräldraledig en kortare period (om jag inte mins fel ca 3-4 mån) mellan att jag började jobba och barnet började förskolan. Med andra barnet började jag jobba när barnet var ca 5 mån, men då lät det plötsligt att han "kunde" inte vara föräldraledig, han planerade sen in föräldraledighet som han sen återigen inte "kunde ta ut". Sen om han verkligen planerat in det på jobbet eller bara sa så vet jag inte. Så jag jobbade kväll och helg för att kunna jobba alls, tills barnet började förskolan. 

    Han hade kvar alla föräldradagar eftersom tanken var ju att han skulle vara föräldraledig. Kan säga att det var många dagar som brann inne då när barnen fyllde 4. 

    Jag håller helt med att dela föräldraledigheten är det bästa, om inte annat visar det ju att båda är lika delaktiga. Man hamnar inte heller i denna situation där man lever helt olika liv som det blir om bara en är föräldraledig. Man får båda sidor av myntet. 
  • Anonym (Niu)
    Anonym (M) skrev 2025-02-09 09:19:59 följande:
    Med första var jag hemma rätt länge till följd av komplikationer, han var föräldraledig en kortare period (om jag inte mins fel ca 3-4 mån) mellan att jag började jobba och barnet började förskolan. Med andra barnet började jag jobba när barnet var ca 5 mån, men då lät det plötsligt att han "kunde" inte vara föräldraledig, han planerade sen in föräldraledighet som han sen återigen inte "kunde ta ut". Sen om han verkligen planerat in det på jobbet eller bara sa så vet jag inte. Så jag jobbade kväll och helg för att kunna jobba alls, tills barnet började förskolan. 

    Han hade kvar alla föräldradagar eftersom tanken var ju att han skulle vara föräldraledig. Kan säga att det var många dagar som brann inne då när barnen fyllde 4. 

    Jag håller helt med att dela föräldraledigheten är det bästa, om inte annat visar det ju att båda är lika delaktiga. Man hamnar inte heller i denna situation där man lever helt olika liv som det blir om bara en är föräldraledig. Man får båda sidor av myntet. 
    Ojoj. Ja, han kastade verkligen in handduken. Tråkigt att höra hur tufft du haft det. 
Svar på tråden Sambo gör ingenting i hushållet