Hur gör man när man flyttat ihop med nån och inser att man inte gillar hens barn? Har aldrig varit med om det förut och har svårt att finna mig i situationen. Jag har inga egna barn. De är över 15, så inga småkids, men tonåringar är sjukt jobbiga har jag insett.
När folk gnäller om vad tufft det är med bäbisar så finns det gott om empati och tips! Men att tonåringar är jobbiga är tydligen bara att "skylla sig själv" och "tänka på det innan".
Personligen tycker jag inte man ska vara så tuff mot människor som lever ihop med tonåringar. Hur de en gör kommer de vara föremål för en ung, mindre smidig människas kritik. Den unga människan vet dessutom allt, glömmer de mest basala sakerna och tycker det är rimligt att göra precis som det passar.
Inte ens när det är ens biologiska barn är man imponerad av deras resonemang och förmågor. Och att oavsett hur de är finns anledning till viss oro, utifrån att man ju faktiskt minns hur viktig tiden är, och vad mycket som kan hända.
Med detta sagt, tycker jag att man ska råda människor med tonåringar till att ta hand om sig själva. Ta promenader, läsa böcker och träna. Och skapa sig ork att hantera denna tid. Och berätta för dem att det faktiskt ÄR en jobbig tid.
Det kan ju vara rimligt att flytta ifrån en tonåring om man är styvförälder.... Men det är mycket billigare att lägga pengarna på att gå på teater och gå till gymmet.
Bli särbos. Eller gör slut.
Jag kommer aldrig förstå mig på föräldrar som fortsätter vara tillsammans med någon som visar sig ogilla ens barn. Som att kärleken till ens partner är viktigare än den man känner för sina barn. Absurt enligt mig.
Det är bara att bli särbo eller stå ut med situationen som den är.
Att komma in från sidan och börja uppfostra tonåringar är ett omöjligt projekt. Uppenbarligen tycker båda deras föräldrar att de är bra precis som de är, annars hade de ju gjort något åt saken?
Tonåringar är jobbiga, precis som alla andra barn. Och självklart har de en stark vilja. De är ju nästan vuxna människor?
ursäkta men dom är fortfarande barn i lagens mening och har två hem att leva i och det är deras rätt!
Ät man minderårig tillhör ens hem där barnets föräldrar bor! Barn går ihop med föräldrar. Dessutom kan barnen faktiskt välja att bo heltid hos Sin pappan! Vad gör man åt det då ? Jag Ser inget daltande i att mindre åringar bor i sitt eget hem, jag ser bara vuxna kvinnor som ska daltas och förvänta sig att deras man ska avsäga sig sitt eget kött och blod för att göra henne till prinsessa!
Verkar vara ett jättestort prinsess syndrome många kvinnor lider av när dom förväntar sig att fäder ska kasta ut dom absolut viktigaste människorna i sitt liv ( barnen ) för en kvinna som i slutet av dagen är utbytbar som alla andra tidigare kvinnor!
Tonårstiden går snabbt, sedan flyger dom med sina egna vingar.
Bli särbo så länge, om du tycker det är tungt att bo alla tillsammans, så kan du skapa en mer vuxen relation till dom sedan och leva med din man.
Hej!
Jag tror att nästan ingen tycker om tonåringar, varken biologiska eller bio, de är ju extremt jobbiga i några år :)
Men sen blir det bättre. Man får nog bara härda ut ett tag. Tiden går ju fort ändå. Och man ångrar nog sällan att man varit snäll mot någon, så fortsätt att vara det så löser det sig!
ursäkta men dom är fortfarande barn i lagens mening och har två hem att leva i och det är deras rätt!
Ät man minderårig tillhör ens hem där barnets föräldrar bor! Barn går ihop med föräldrar. Dessutom kan barnen faktiskt välja att bo heltid hos Sin pappan! Vad gör man åt det då ? Jag Ser inget daltande i att mindre åringar bor i sitt eget hem, jag ser bara vuxna kvinnor som ska daltas och förvänta sig att deras man ska avsäga sig sitt eget kött och blod för att göra henne till prinsessa!
Verkar vara ett jättestort prinsess syndrome många kvinnor lider av när dom förväntar sig att fäder ska kasta ut dom absolut viktigaste människorna i sitt liv ( barnen ) för en kvinna som i slutet av dagen är utbytbar som alla andra tidigare kvinnor!
Du gjorde ett generalfel genom att flytta in i deras hem. Det ni borde gjort är att skaffa ett boende som är nytt för er båda. Ja, och barnen också då.
Då hade det varit lättare för dig att sätta hemmets regler, för du har samma rätt att sätta reglier som din sambo.
Ungdomarna har att förhålla sig till detta. Men nu, när du flyttade in i deras befintliga hem så ser de dig sannolikt som en mer eller mindre hyresgäst.
Jag kan inte förstå hur en vuxen människa kan göra ett sånt fatalt misstag...
Hur gör man när man flyttat ihop med nån och inser att man inte gillar hens barn? Har aldrig varit med om det förut och har svårt att finna mig i situationen. Jag har inga egna barn. De är över 15, så inga småkids, men tonåringar är sjukt jobbiga har jag insett.