Tycker inte om sambons barn

Man blir särbo tills barnen flyttat hemifrån. 

Oj, vad arg du verkar vara!

Problemet (?) är att (i stort sett) vuxna människor inte ska behöva bo hos mamsen och papsen.

Här har du ett bra svar på din fråga ocksåPrecis så.

-----------

Jag skulle faktiskt undra vad som felade om två ungdomar i övre tonåren flyttade mellan sina föräldrar 52 gånger per år.

För övrigt lär det inte pågå " så länge de vill" hur länge som helst.
Även som förälder vill man att de små telningarna en dag flyttar ut. 
Nåja, det kanske inte gäller dig. Men det gäller de flesta.

När folk gnäller om vad tufft det är med bäbisar så finns det gott om empati och tips! Men att tonåringar är jobbiga är tydligen bara att "skylla sig själv" och "tänka på det innan".

Personligen tycker jag inte man ska vara så tuff mot människor som lever ihop med tonåringar. Hur de en gör kommer de vara föremål för en ung, mindre smidig människas kritik. Den unga människan vet dessutom allt, glömmer de mest basala sakerna och tycker det är rimligt att göra precis som det passar.

Inte ens när det är ens biologiska barn är man imponerad av deras resonemang och förmågor. Och att oavsett hur de är finns anledning till viss oro, utifrån att man ju faktiskt minns hur viktig tiden är, och vad mycket som kan hända.

Med detta sagt, tycker jag att man ska råda människor med tonåringar till att ta hand om sig själva. Ta promenader, läsa böcker och träna. Och skapa sig ork att hantera denna tid. Och berätta för dem att det faktiskt ÄR en jobbig tid. 

Det kan ju vara rimligt att flytta ifrån en tonåring om man är styvförälder.... Men det är mycket billigare att lägga pengarna på att gå på teater och gå till gymmet. 

På den tiden bodde man väl ändå inte varannan vecka?