Jag är nyfiken på varför så många kvinnor idag eftersträvar att vara soft girls? Att inte behöva arbeta och bli försörjd. Hur kan detta vara något bra?
Jag tycker inte det är samma sak att typ ändå ha ett arbete, ett brinnande intresse som inte kanske ger så mycket pengar, men är något som ändå är viktigt och engagerande. Men att bara leva typ kravlöst och någon annan står för pengarna.
Vad är det för härligt med detta?
Det verkar väldigt viktigt att framhålla att soft girls bara är en liten, liten minoritet majoritet av alla kvinnor. Det skrivs att dessa kvinnor har låg begåvning eller psykisk ohälsa. Inläggen här inne handlar mycket om den avundsjuka som förvärvsarbetande kvinnor har gentemot soft girls och då dyker det upp desperata argument att dessa soft girls har låg begåvning. Var tog respekten för kvinnor vägen nu? Är det inte viktigt längre?
Det finns massor av kvinnor som inget hellre vill än att slippa jobba och bara vara försörjda av en man.
Det som lockar är att slippa stress. Behöva gå upp åå morgonen, stå i snöslask för att åka kommunalt 90 min pendel till ett tråkigt jobb 9 timmar senare pendla hem igen. Aldrig ha energi till något annat än på helgen, söndagsångest.
Att slippa allt sånt. Visst klockan ringer för att maken behöver gå upp men det är enkelt att somna om. Sedan gå upp när man vaknar liksom. Kunna se på serier, spela tv-spel, läsa, syssla med hobbies på dagarna umgås med sin man på kvällarna. Om man vill kan man vara uppe på kvällen med eftersom man inte har tider att passa annat än i undantagsfall.
Aldrig känna att man lider av sömnbrist, slippa socialisera med kollegor man kanske inte ens gillar, slippa stressen.
Rekommenderar det om du har möjlighet.
Som jag skrev, om det finns något att dela på. Det är en stor fördel för mannen. Han har ett arbete och har råd att behålla bostaden.
Hon går ut i arbetslöshet och saknar bostad.