Skaffa barn ensam i en särborelation?

Jag träffade mannen i mitt liv för lite drygt ett år sen, vi är särbos och har det jättebra tillsammans men går långsamt fram vad gäller flytta ihop, bilda familj osv. Han gillar barn men är fortfarande osäker på om han vill ha egna. Han är fantastisk med syskon och vänners barn, men livrädd för att han inte ska trivas i föräldrarrollen eller mäkta med ansvaret av att ha egna barn. Den här rädslan sitter så djupt och jag ser inte att den kommer gå att rationalisera bort eller försvinna med tiden. 

Jag tror att han skulle vara en underbar förälder, men jag varken kan eller vill övertala honom att skaffa barn, och samtidigt rinner min tid ut. Jag blir 39 och han är en bit över 40 redan. Jag älskar honom och har oavsett inte lust att börja om dejtandet med målet att hitta nån att skaffa barn med. Jag har däremot ägg infrysta och funderar på att använda dom på egen hand. Jag föreställer mig att i den bästa av världar så fortsätter vår relation att utvecklas vid sidan om att jag tar mig an föräldrarskapet på egen hand, och han blir en bonusförälder och vuxen förebild i mitt barns liv. Och i värsta fall så tar relationen slut i och med den här resan, men då lever jag mitt eget liv och följer dom drömmar jag har. 

Är det någon som har skaffat barn i en liknande situation och har erfarenheter att dela med sig av?