Skaffa barn ensam i en särborelation?

Glömde skriva: det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv! Min dotter är värd ALLT! Avstå inte barn för någon mans skull. Självklart ska du skaffa barn om möjligheten finns. Lycka till!

Nästan varit i din sits. Hade barn efter en tidigare relation och drömde om ett till. Dejtade under flera år men utan att hitta rätt att bilda familj med. ( Kvinnor över 35 verkar inte vara så populära och de flesta männen jag 
 mötte hade barn och var nöjda.) Så jag landade tillslut i att försöka få barn på egen hand. 

Efter att jag inlett försöken blev jag tillsammans igen med en tidigare pojkvän utan barn. Han ville inte ha egna barn men var positiv till en relation med mig även om jag skulle få ett barn till på egen hand. Jag avslutade relationen efter några år men det berodde ej på mina försök. Därefter träffade jag min nuvarande pojkvän/särbo när jag egentligen letade en vän med fördelar. Han har inga egna barn och vill heller inte ha. Jag var öppen med mina försök från start och vi inledde ändå en relation då känslorna fanns där. Medvetna från båda håll att vi båda kanske skulle vilja avsluta relationen om det blev en bebis, eller när den kommit. Det har inte varit enkelt jämt, att kämpa med fertilitetsbehandlingar i flera år är tufft, likaså att få flera missfall och senare vara gravid. Men vi är fortfarande tillsammans även om vi inte bor tillsammans. Han är glad över att ha mig och mina barn i sitt liv och jag honom i vårt. 

Det är möjligt, men kräver mycket av er båda. Och det är inte enkelt att leva utanför normen för någon av parterna.

Gissar att ni redan pratat om barn och dina ägg många gånger. När man träffas i er ålder brukar frågan komma upp tidigt. 

Det låter inte så på din ts ( men iom att du har frusna ägg är tiden inte så stressig utifrån dem) så om du tror att det ev skulle kunna vara så att han vill vara förälder hade jag nog gett er relation en tid till innan du befruktar dem med donerad sperma. Även om det enligt forskning går lika bra för barn till frivilligt ensamstående mammor som barn till två föräldrar, så är det mer krävande. Det är dock en större trygghet för ett barn med två föräldrar, om någon blir sjuk och ofta ett större nätverk. Barnet får då också en relation till sina båda släkter från start.  Men om du är helt säker på att han inte kommer ändra sig, ja, då kanske du ska försöka på egen hand.

Lycka till, det är inget enkelt beslut. 

 

TS ska absolut inte skaffa barn med en kille som inte vill.

TS ska absolut inte skaffa barn på annan väg medan hon är i en relation där han varken vet något eller givits möjlighet att säga vad han vill om detta.

Så om TS absolut vill ha barn och killen inte vill så måste hon lämna honom.

Sedan återstår alternativen att skaffa barn på egen hand eller träffa en ny kille som vill ha barn....

Bäst förutsättningar får föräldrar som är två och bäst förutsättningar får barnet med två föräldrar, helst en av varje kön, så det är att föredra.

Jo, det blir stressigt i hennes ålder... Även om det finns kvinnor som utan större problem föder barn i ålder över 40, så är det inget jag rekommenderar. Jag läste någonstans att det efter 37 års ålder så ökar risken markant för komplikationer under graviditet och förlossning.

Men det är TS som äger problemet. Det är inte rättvist av henne att låta andra ta konsekvenser av att hon inte träffat sin "soulmate" att skaffa barn med tidigare i livet.

Att då låta bli att skaffa barn är för många av oss det enda alternativet, så det bör även TS överväga.

När jag var kring 38-39 och träffade en ett år yngre tjej jag blev kär i, så funderade jag på detta... jag kom fram till att adoption skulle kunna vara ett tänkbart alternativ om det hade blivit "vi" och vi gärna hade velat ha barn.

TS har väl inga planer på att skaffa barn med sin kille mit hans vilja?

Det är väl ingen som har föreslagit att hon ska skaffa barn i hemlighet? Jag utgick från att hon skulle prata med sin pojkvän och ge honom valet att stanna eller gå. 

Ja, om killen inte kan acceptera att hon gör ivf på egen hand så tar förstås relationen slut om hon väljer att gå vidare med den planen. Men hon kan ju fråga honom först innan hon gör slut. 

En av varje kön - då kan ett homosexuellt par (två pappor) vara ett alternativ. 

Adoption är alltså inte att låta andra ta konsekvenser, enligt dig. Okej. Antar att du är påläst om "hur det går" för adopterade barn. 

Jag har aldrig velat ha barn och som tur är hade min pojkvän redan barn innan vi träffades. Men jag är inte så säker på hur jag hade känt om han inte hade haft det. Jag älskar honom och jag hade inte velat att han skulle förbli ofrivilligt barnlös på grund av mig. Jag hade kanske känt mig tvungen att lämna honom så att han kunde träffa nån annan. Men om han hade velat skaffa barn med till exempel ett lesbiskt par så är jag inte säker på hur jag hade gjort. Jag hade kanske accepterat det hellre än att förlora honom. Jag vet inte.

TS pojkvän kanske kan tänka sig att "donera" spermier och vara genetisk pappa och träffa barnet ibland men inte vara förälder på heltid. Enligt TS låter han inte alldeles negativt inställd till barn. 

TS kanske är högutbildad och har god ekonomi och ett starkt nätverk runt sig som kan hjälpa henne. 

Du har förstås all rätt att tycka att bara rika heteropar ska skaffa barn. Men jag ser inte riktigt hur det är relevant för TS frågeställning. 

Nej, men jag tycker att bara par ska skaffa barn. Redan där blir de ekonomiska förutsättningarna mycket bättre, även om utbildnings- och inkomstnivå hos var och en av föräldrarna inte är på så hög nivå.

Jag tror inte riktigt på att "nätverk" kan ersätta förmåga hos de som har huvudansvaret. De är sällan tillfrågade i förväg. Det handlar snarare om högst tillfällig avlastning som även par kan vara i behov av emellanåt.

Du menar alla ansvarsfulla pappor man läser om här på Familjeliv? För de flesta av de ensamstående mammorna du nämnde har väl från början ingått i ett par? 

Jag förstår inte frågan.

För de flesta ensamstående föräldrar är det inte ett val de gjort från början utan det är brustna relationer som är orsak till deras situation.