Pappan "nyttjar" all hjälp så inget blir kvar

Jag förstår din irritation ts men om det handlar om att följa med barn hem från en aktivitet när man ändå ska hämta sitt eget barn så är det ju inte så hemskt betungande för andra föräldrar. Jag har ofta följt mitt barns kompis hem från en aktivitet eftersom vi ska år samma håll och de tycker ju det är kul att gå hem ihop. Om man känner tacksamhetsskuld så kan man ju bara säga att vi följer gärna ert barn hem vid andra tillfällen. Tackar de nej så är det ju deras val men vill bara säga att det ju inte är säkert att andra föräldrar tycker det är ett problem. Så småningom ska ju barnen gå hem själva och då är det bra att de har sällskap. 

Kvinnlig logik på familjeliv: 

Du blir utnyttjad och har hamnat i kvinnofällan ekonomiskt! 

- Men jag tjänar mer än min man.

Jaha, du tjänar mest, men har du äktenskapsförord?

- Självklart.

Bra!

Jag kanske gör en höna av en fjäder. Men jag vet också att det är jobbigare att ansvara för ytterligare ett barn. Vi har en annan aktivitet där vi delar hämtning och lämning med ett annat barn, och det är absolut enklare de gånger vi bara går med vårt barn. 

Om ett år kommer barnet att kunna gå själv. Jag gissar dock att andra barn inte får gå hem ensamma (vi har generellt varit tidigare med sånt) och i praktiken kommer vårt barn då gå hem med andra föräldrar. 

Det som stör mig är också att min man anser det självklart att han ska lösa det med hjälp av andra, trots att jag gör det mycket oftare och klarar det utan att ta hjälp. 

Sluta skämmas för hans beslut.

Vill han nyttja hjälp så låt honom. Det är hans val. De gånger du behöver hjälp så fråga snällt och säg att det verkligen kört ihop sig för dig. Det har ju inte varit ett problem tidigare och kommer inte vara det framöver heller. Hans val, hans ansvar, det är han som får stå för det. Dina val, ditt ansvar o s v. 

Man måste också inse att alla har sin verklighet. Du är van att vara ensam och har utvecklat en strategi där efter. Din man är van att ni är två så för han är det normalläget och tjorvigare när han är själv. Men också hans ansvar att lösa som han önskar. 

När barnen var små hade vi ofta samkörning med andra föräldrar till aktiviteter. Det hände relativt ofta att andra skrev typ: Kan någon annan ta kvällens körning, jag är själv idag och vill inte behöva ta med lillasyster. 

Typ så, jag som då har fyra barn lyckades ju aldrig någonsin köra några barn utan att ha med ett syskon för även om vi var två föräldrar så var det ju nästan alltid så att mannen behövdes för att samtidigt skjutsa någon annan av barnen så att jag hade med ett syskon för att få logistiken var vardagsmat både för mig och syskonen. Men det var vår verklighet och vårt sätt att lösa situationen. Man kan inte förvänta sig att folk med färre barn som är helt ovana ska tycka det är enkelt och rimligt.

Men eg är det ganska enkelt. Är han ansvarig så är han. Då får han lösa och stå för de val han gör och skulle någon fråga så svara ärligt. Du ber om hjälp när det krisar och går utanför din etablerade lösning. Han ber om hjälp för att slippa hitta en lösning.