Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Som förälder till ett barn med adhd saknar jag verkligen kompetens om detta i skolan! Det lärarna kan verkar de har fattat genom att prova sig fram, inte genom utbildning. Mitt barns skola har också vägrat koppla in specialpedagog eftersom barnet inte har inlärningssvårigheter. 

Vår erfarenhet är att det funnits stor vilja att hjälpa, men kunskaperna saknas. Och de är inte heller villiga att lägga resurser på ett barn som blir godkänd oavsett vad de gör eftersom barnets begåvning kompenserar lärarnas misstag. 

Och bara en påminnelse - det är långt ifrån alla barn med adhd som är bråkiga. 

Allt kan så klart inte vara roligt, men en del barn med adhd har mycket stora svårigheter med det som kallas exekutiva funktioner - att sätta igång och behålla fokus. Lägg till att dessa barn ofta är konstant utmattade eftersom skolan är en plats full med intryck som deras hjärnor inte orkar hantera. Och när man är trött är det ju ännu svårare att göra det man är dålig på. 

Jag tror att de allra flesta föräldrar vill att deras barn ska få de bästa förutsättningarna. Om man då har ett barn som gör av med 90% av sin energi bara för att lyckas påbörja arbetet med en skolupgift och på grund av det inte orkar lära sig det som uppgiften innehåller, ja, då vill man att uppgifterna så långt som möjligt görs roliga så att barnet kan lägga sin energi på skolämnet istället för på att klara sätta sig vid bordet och börja. 

Det här är en del av att ha adhd som jag tycker är jättesvårt att förstå och det driver mig som förälder till vansinne ibland. Men det är tydligt på mitt barn att det inte har med vilja att göra (hen vill ha höga betyg) utan med förmåga. Med vissa uppgifter blir det en total låsning. 

Ja! Det hade varit underbart! Vi undervisar till stor del vårt barn hemma, men det är ju egentligen inte lagligt och det märks att skolan inte vill uppmuntra det. Men så länge skolan inte kan utforma undervisning och skolmiljö som mitt barn klarar så är det ju enda sättet för hen att hänga med i skolarbetet. 

Det här låter ju som en mamma som inte klarade situationen, men jag vill vifta lite med varningsflagg för det här med att diskvalificera föräldrar när utomstående lyckas få barn att göra det som är svårt.

Ibland är det bra och man kan använda det för att få viktiga saker gjorda, men utgår jag från mina erfarenheter så får det arbetssättet ofta resultatet att barnet gör något som hen mår dåligt av (för hen vågar inte säga emot den utomstående) och kollapsar totalt efteråt. 

Fast om man ska göra en jämförelse med arbetslivet är det väl snarare så att om man mår så dåligt som de här barnen ofta gör så blir man sjukskriven. Arbetsgivaren har rehabansvar. Man kan få rätt till lönebidrag eller liknande. Men barn har skolplikt och inte på långa vägar samma rättigheter som vuxna. 

För många år sedan hörde jag en intervju med en kvinna med adhd som berättade om sin barndom. Hon sa att varje morgon bestämde hon sig för att idag skulle hon sköta sig, inte prata rakt ut, inte göra förbjudna saker mm. Men varje kväll kunde hon konstatera att hon misslyckats en gång till. Jag brukar tänka på henne när mitt barn berättar om barn i klassen som stör. Det är inte ok att vi vuxna tvingar barn in i situationer som de omöjligt kan klara. 

De vill inte att barnen ska få en negativ stämpel. En del människor bemöter folk med npf-diagnos dåligt bara på grund av diagnosen. Man stängs ute från vissa yrken och behöver göra en extra prövning för att ta körkort. 

Ja. Jag har stött på den inställningen hos Socialtjänsten, som vi hade kontakt med en period. De körde helt och hållet med att tvinga barnet (visst våld var inte främmande för dem) till normalt beteende istället för att fråga sig hur barnet mådde och vad skolan kunde ändra för att barnet skulle klara att vara där. Så länge barnet satt i skolbönken var soc nöjda. Att barnet mådde fruktansvärt dåligt av det brydde de sig inte om. 

Du kanske kan köra lite kurser med soc också?! 

Angående om det är medicin eller pedagogik som behövs skulle jag säga, båda. Psykiatrisk undersökning behövs för att kolla vad som orsakar problemen. Är det någon funktionsnedsättning, personlighetsstörning, fobier, brister i föräldraskap eller kanske obearbetat trauma som ligger bakom beteendet? Med utgångspunkt från vad psykiatrin kommer fram till kan skolan tillsammans med dem ta fram en handlingsplan. 

Detta! 

Jag vet en skola där man köpte bord och stolar med hjul för att lärarna lätt skulle kunna möblera om jätteofta. Fullkomlig katastrof för många med adhd och/eller autism. Ska man bedriva skola på det viset, och som du beskriver, behöver man ha särskilda skolor för barn med koncentrationssvårigheter och oro. 

Grundproblemet är ju lärarutbildningen som inte innehåller tillräckligt om tex adhd och autism. 

Ja, det menade jag skulle ingå. :)