-
-
Svar på tråden Om parterapi
-
Det skulle kunna förekomma.
Självklart utifrån vad för slags problematik man kommer dit med.
Vi har gått i omgångar (tillsammans sen tonåren) och det har varit otroligt givande. En gång något mindre men det var pga vi inte riktigt klickade med terapeuten. Annars har vi gått ur varje "omgång" stärkta och med nya verktyg.
Vill man testa så är det inte direkt dyrt heller om man går via sin kommun, tror vi betalade 170kr per gång senast eller nåt sånt. -
Ja det kan bli olika typer av uppdrag/läxa man får ta med sig och sen utvärdering vid nästa besök. Men det beror på varför man går dit och vad man egentligen behöver hjälp med.
Jag och min man gick när vi krisade och skulle skiljas och det var oerhört infekterat. Istället för att tjafsa så fick en av oss sitta tyst och lyssna medan hon pratade med den andra. Sen efter halva tiden bytte man och den tysta fick nu berätta sin del och bemöta det som sagts. Så gjorde vi några gånger och det var också verktyget vi fick ta hem och jobba på , att lyssna i tystnad och sen bemöta det medan partnern är tyst.
-
Känner igen mycket av det.Fjäril kär skrev 2025-03-05 09:48:29 följande:
Ja det kan bli olika typer av uppdrag/läxa man får ta med sig och sen utvärdering vid nästa besök. Men det beror på varför man går dit och vad man egentligen behöver hjälp med.
Jag och min man gick när vi krisade och skulle skiljas och det var oerhört infekterat. Istället för att tjafsa så fick en av oss sitta tyst och lyssna medan hon pratade med den andra. Sen efter halva tiden bytte man och den tysta fick nu berätta sin del och bemöta det som sagts. Så gjorde vi några gånger och det var också verktyget vi fick ta hem och jobba på , att lyssna i tystnad och sen bemöta det medan partnern är tyst.
Sågs ni också enskilt? Alltså med terapeuten? -
Vi kom aldrig så långt då jag flyttade under denna period och skilsmässan blev så att säga "aktiv" och mannen tyckte inte att det var nån idé att fortsätta. Däremot hade jag egen kurator jag gick till .Anonym (Elin79) skrev 2025-03-05 09:53:36 följande:Känner igen mycket av det.
Sågs ni också enskilt? Alltså med terapeuten? -
Tack för svar och intressant läsning. I vårt fall är det en part som känner sig (och relationen) tagen för given, inte sedd och prioriterad, vilket den tagit upp flertalet gånger genom åren varpå det jobbats på en kort period (med hjälp av lite "verktyg ") och sedan runnit ut i sanden. Med resultatet tappade känslor och uppgivenhet.
Den andra parten menar på att den fortsätter hamna i samma mönster, dvs "glömma bort" relationen, inte anstränga sig, bara flyta med och vara rel nöjd när den får ägna sig åt sig och sitt. Aldrig ta upp något till diskussion hur märkbart dåligt relationen än mår.
Jag är lite nyfiken på peterapi men vill gärna höra mer om det. -
Jag har ochså gått i parterapi i samband med eller innan skilsmässa.Fjäril kär skrev 2025-03-05 09:48:29 följande:
Ja det kan bli olika typer av uppdrag/läxa man får ta med sig och sen utvärdering vid nästa besök. Men det beror på varför man går dit och vad man egentligen behöver hjälp med.
Jag och min man gick när vi krisade och skulle skiljas och det var oerhört infekterat. Istället för att tjafsa så fick en av oss sitta tyst och lyssna medan hon pratade med den andra. Sen efter halva tiden bytte man och den tysta fick nu berätta sin del och bemöta det som sagts. Så gjorde vi några gånger och det var också verktyget vi fick ta hem och jobba på , att lyssna i tystnad och sen bemöta det medan partnern är tyst.
Helt värdelöst. 95% av tiden gick åt till att hon fick prata.
5 % av tiden fick jag bemöta hennes känslor, inte en enda gång frågade
psykologen hur jag KÄNDE.
Efter fyra gånger gav jag upp, såg ingen poäng i att sitta där. -
Parterapi fungerar bara om båda parter verkligen VILL och dessutom är villig att ta konsekvenserna av det som framkommer.Anonym (My) skrev 2025-03-05 10:18:02 följande:
Tack för svar och intressant läsning. I vårt fall är det en part som känner sig (och relationen) tagen för given, inte sedd och prioriterad, vilket den tagit upp flertalet gånger genom åren varpå det jobbats på en kort period (med hjälp av lite "verktyg ") och sedan runnit ut i sanden. Med resultatet tappade känslor och uppgivenhet.
Den andra parten menar på att den fortsätter hamna i samma mönster, dvs "glömma bort" relationen, inte anstränga sig, bara flyta med och vara rel nöjd när den får ägna sig åt sig och sitt. Aldrig ta upp något till diskussion hur märkbart dåligt relationen än mår.
Jag är lite nyfiken på peterapi men vill gärna höra mer om det.
Det låter inte som det för er del.
Kanske i så fall att ni går dit med öppen fråga om det kanske är dags att skiljas? -
I ert fall vill ju bara den ene att det ska bli bra/det ska ändras. Då känns det lite meningslöst att gå.Anonym (My) skrev 2025-03-05 10:18:02 följande:
Tack för svar och intressant läsning. I vårt fall är det en part som känner sig (och relationen) tagen för given, inte sedd och prioriterad, vilket den tagit upp flertalet gånger genom åren varpå det jobbats på en kort period (med hjälp av lite "verktyg ") och sedan runnit ut i sanden. Med resultatet tappade känslor och uppgivenhet.
Den andra parten menar på att den fortsätter hamna i samma mönster, dvs "glömma bort" relationen, inte anstränga sig, bara flyta med och vara rel nöjd när den får ägna sig åt sig och sitt. Aldrig ta upp något till diskussion hur märkbart dåligt relationen än mår.
Jag är lite nyfiken på peterapi men vill gärna höra mer om det.
Har du funderat på skilsmässa? -
Båda vill jobba på det, men en av oss verkar inte kunna på något sätt, vet inte om det beror på någon slags lathet/bekvämlighet (vilket är genomsyrande i flertalet saker i livet för denne.) Kanske det skulle funka om någon utomstående gav uppdrag/läxor/utmaningar, men det känns lite hopplöst att der inte kommer mer naturligt när denne fått höra det med jämna mellanrum. På ett konstruktivt och ödmjukt sätt dessutom. Håller alltid med, "Ja det är klart du känner såhär, nu ska jag verkligen bättra mig, jag vill att vi ska får det bättre, jag vill jobba på detta med dig", men det håller inte länge och ända vägen fram i allafall.Fjäril kär skrev 2025-03-05 10:30:16 följande:Parterapi fungerar bara om båda parter verkligen VILL och dessutom är villig att ta konsekvenserna av det som framkommer.
Det låter inte som det för er del.
Kanske i så fall att ni går dit med öppen fråga om det kanske är dags att skiljas? -
Fast då behöver ni ju någon som håller efter er hela tiden, och det är ju inte speciellt görbart.Anonym (My) skrev 2025-03-05 10:50:34 följande:Båda vill jobba på det, men en av oss verkar inte kunna på något sätt, vet inte om det beror på någon slags lathet/bekvämlighet (vilket är genomsyrande i flertalet saker i livet för denne.) Kanske det skulle funka om någon utomstående gav uppdrag/läxor/utmaningar, men det känns lite hopplöst att der inte kommer mer naturligt när denne fått höra det med jämna mellanrum. På ett konstruktivt och ödmjukt sätt dessutom. Håller alltid med, "Ja det är klart du känner såhär, nu ska jag verkligen bättra mig, jag vill att vi ska får det bättre, jag vill jobba på detta med dig", men det håller inte länge och ända vägen fram i allafall.
Om man vill klarar man det. Det är ju ganska tydligt att den ena inte bryr sig, eftersom hen faller tillbaka hela tiden.