Tappat allt

Tja, kan ju fråga men när jag chattat med AI-botar har den sagt att alla mina symptom är ganska normala ändå. Jag tålde verkligen inte sertralin. Sen när jag ringt vården har de varit ganska nonchalanta men jag kan ju testa vara lite mer aggressiv och kaxig, självsäkert kräva en fysisk undersökning. Visst är det märkligt att den ska påverka min kropp så mycket. Min hypotes är att min kropp är sämre på att bryta ned sertralin, så att jag upplevde ett serotonergt syndrom på 50 mg, den fjortonde dagen, vilket kan vara dödligt. Läbbigt. Därför måste jag ha drabbats oproportionerligt mycket för dosen fanns kvar länge i kroppen innan den gick ut, och det kan förklara varför de fysiska symptomen debuterade först 7 veckor efter att jag slutade.

Det ironiska är också att det går att testa hur snabb nedbrytare av sertralin man är redan innan man påbörjar behandling, och vissa läkare kontrollerar det alltid, men med min läkare gjorde vi en chansning?

Vad AI-robotar säger är nog ganska oväsentligt här. Tycker absolut inte att du ska vara kaxig och aggressiv, det låter som en väldigt dålig idé. Däremot tycker jag att du ska förklara att du är väldigt orolig över din hälsa, såväl psykiskt som fysiskt.

Aldrig varit med om någon läkare som testar nedbrytningen först. Det vanliga är att man börjar på en låg nivå och testar sig fram. EXTREMT osannolikt att du skulle dö av 14 tabletter.

Jo men jag känner mig konstigt nog inte orolig över det, idag känner jag mig superglad trots tinnitus, sömnbrist och smärta vilket är märkligt. 

Grejen är att när jag är snäll när jag ringer, så avvisar dem mig rätt fort. Jag åt ex. Alvedon på lägsta dosen (1 tablett om dagen) i 2 månader i sträck och insåg sen att det kan inte vara bra för min lever, frågade om att testa mig själv för att vara säker på allt var okej, men fick ett ?oroa dig inte? till svar. Jag kanske behöver stå på mig eller luras? Säga: Hur fan tänker du nu? Haha. Men förstår om det blir otrevligt.. :/

När jag ringer psykiatrin undrar dem varför jag slutade. Väldigt lite förståelse för utsättningssymptomen. 

Sen använder den AI-bot jag använder källor, så det finns vetenskapliga källor på vad den säger. Enligt den återhämtar sig de flesta efter 6 veckor med utsättningssymptom, eller 2 - 6 månader från utsättningssymptomen, och jag fick dem för 4 veckor sen nu. 

Va bra att du inte är orolig. Då är det väl bara att släppa då.

Vill först säga det är tråkigt att du upplever så mycket symtom.
Varför började du äta  mediciner.
Vad har du provat innan och har du någon sk psykisk diagnos.

Alltså känner mig ej of men tänker på det hela tiden..

Jag började äta mediciner för att pappa gav mig det rådet  och jag trodde att det var riskfritt. Det var mot social ångest. Men egentligen hade jag sällan ångest, det var också att det låste sig när jag försökte ha konversationer med folk, men inte att jag satt med massa stress och ångest över det.

Jag var besatt av att tänka på hur jag skulle besegra min sociala ångest, så trodde det skulle vara toppen att testa. Googlade inte ens på biverkningarna. Dessutom var jag inne i en period då jag ville följa råd.

Jag har flera psykiska diagnoser:
  ADD
  Autism

Sen funderar jag på om jag har mani, för min farmors pappa var bipolär.

Jag får mycket humörsvängningar. på dagen kan jag vara så trött att jag inte orkar någonting för att sen på kvällen när jag ska sova bli helt euforisk och jätteglad helt plötsligt.

Har du utretts för mani? Du ger lite av ett maniskt intryck i ditt skrivande.

Nej det har jag inte. Tycker också att det jag känner nu verkar vara mani. Å andra sidan har jag aldrig märkt några tecken på att jag skulle kunna ha det tidigare. Läste att det skulle kunna vara en del i återhämtningen, att det centrala nervsystemet är lite överaktivt vilket härleder i maniliknande symptom.

Mitt liv är förstört :p.

Bipolär sjukdom mfl psykiska sjukdomar debuterar ofta i sena tonåren eller 20-årsåldern.
Kan mycket väl vara som du säger ändå att det är en del i återhämtningen.

Om du ringer vården och är orolig över att du ätit en Alvedon om dagen i några månader så förstår jag att de inte tog dig seriöst. 
Däremot om du talar om hur du mår nu så borde de ta dig seriöst. Är du övertygad om att det är en överreaktion av sertralinet så tycker jag att du ska avvakta tills 6 månader har gått. Det kommer att gå över.

Hoppas att det ska gå bra för dig! 

Synd att din farsa langar skiten. Han vägrar att tro på dig liksom en haschlangare vägrar tro att cannabis kan vara farligt för vissa. De försörjer sig genom att pracka på folk sina grejer. Tyvärr är lagliga langare som din far långt värre påprackare eftersom det är just lagligt.
Skrämmande att det går att få utskrivet så lätt utan info om biverkningar,  man kan tro att läkare är mutade av läkemedelsindustrin så lättvindigt som det skrivs ut.
Det är få som verkligen blir hjälpta och kan känna normal glädje. Dessa preparat borde typ bara användas av dem som är så nere att de inte lämnat sängen på månader eller har återkommande och seriösa självmordstankar. Då kan de nog hjälpa att hålla sig över ytan. 

Verkligen. Biverkningarna har ju varit långt värre än det jag tog sertralinet för. Pappa sa inget om det, han tyckte det var spännande att jag skulle ta det och hängde med till läkaren för att se hur läkaren resonerade kring det. För han jobbar ju med det. Ingenting nämndes om biverkningarna, och när jag började känna av grejer långt efter att ha slutat kunde pappa inte förstå att det var utsättningssymptom. Han berättade också om en videoföreläsning med läkare där en expert gick igenom hur SSRI kan sättas in:

Börja på 25 mg i 2 veckor, sen gå upp till 50 mg för bättre effekt. Sen gå upp till 100 mg. Jag brukar också gilla att öka dosen till 200 mg. Varför? Jag tycker det ger bättre effekt. 

Väldigt lite eller ingenting nämndes på den föreläsningen om biverkningar och hur viktigt det är att trappa ned.

Han ringde även en psykiatriker med mer än 40 års erfarenhet när dem jobbigaste utsättningssymptomen kom för att fråga om råd som bland annat sa att han aldrig upplevt ett fall som mig. 

Man tappar tilliten till vården lite grann. Dem här läkemedelsföretagen skickar ju ut säljare som har lunchmöten, skickar ut material och massa annat till läkare för att möta sina säljmål vilket ökar utskrivningen av antidepressiva, kanske även i fall då det egentligen finns andra behandlingsmetoder. 

 

Tror också att jag fått PSSD, då jag bland annat inte längre känner att jag behöver kissa ? signalerna är liksom mycket svagare ..

Återigen, blir så ilsken på hur någon kunde skriva ut den här drogen till mig utan någon form av varning. ⚠️ 

Detta MÅSTE förändras.

Informerat Samtycke måste bli ett krav.

Det får inte vara såhär lätt att hamna i den här båtenz

Hur går man till väga för att få till förändring?

Ett steg mot förändring är att du skrivit tråden. Det finns säkert någon som läst som tänker efter både en och två gånger innan de börjar med antidepressiva.

Jo, jo, men grejen var att när jag själv tog det så googlade jag inte ens på medicinen för var ganska lat... hade ingen aning.