Hej!
Jo, det har säkert funnits flera trådar om just detta och jag har även skrivit om det i en annan tråd de senaste dagarna, för jag är i det närmsta helt desperat. Nu är det ju väldigt detaljerat redan, så risken är redan stor att det når personen som är själva problemet. Därför kan jag inte skriva ännu mer detaljer.
Jag kan förstå att man gärna automatiskt vill slå på mig, ifrågasätta varför jag skaffade barn med honom, ifrågasätta mina motiv, ifrågasätta mitt intresse för exets "kärleks"liv. En del människor fungerar så och det är fine. Jag är inte supersugen på att försvara mig, men kan ge en kort förklaring.
Jag är SÅ less på att allt ska vändas och vridas på, att jag som mamma blandas in i pappans förehavanden så fort en ny oro dyker upp. Han gör olämpliga saker på löpande band. Det har INGET med mitt "intresse för vem han dejtar" att göra.
Tro mig, jag hade gärna velat att han dejtade eller ännu hellre hade en kärleksrelation, för det hade varit en säkerhet för barnen förhoppningsvis. Men han har spårat ur helt och har inga normala relationer kvar.
Jag skiter högaktningsfullt vilka han "dejtar" eller vilka han har i sitt "kärleks"liv utanför umgängesdagarna, så länge det inte påverkar barnen. Eller så länge inte en som stolt säljer ladyboytjänster (vilket jag inte lägger någon värdering i!) pissar ner soffan där barnen senare ska sitta och kolla på Greta Gris.
Men att öppet köpa andra människors kroppar, att handla med andra människors kroppar som om de vore handelsvaror, där går en slags gräns för mig eftersom han blandar in barnen både direkt och indirekt.
Han är en slags stofil. Alla i huset vet vad han pysslar med. Det är droger och sexhandel bland annat. Relativt öppet.
Jag är så TRÖTT på att vara tyst. Därför övar jag på att låta högre, här i anonyma forum. Jag är inte ute efter NÅT annat än att öva på att låta sanningen ta plats, samt att faktiskt få lite support i vad som är sant och vad som inte är sant. För tro mig, med en person nära som beter sig på sättet han beter sig på är det extremt lätt att börja tvivla på exakt allt. Både p g a hur han pratar och framställer allt, men även på grund av att samhället gärna håller såna här personer lite om ryggen. Kanske för att de själva inte vågar agera då han är väldigt hotfull och extremt konstig som person. Det är väldigt tydligt att socialtjänsten t ex vill att jag och barnen ska vara de som "tar kampen mot" honom. Men det är supertufft, misshandeln bara fortsätter.
Därför sätter jag mitt hopp till polisen. De uppmuntrar oss att anmäla varenda överträdelse.
Att ha sex framför barnen eller att öppet "råka" prata om hur vissa människor (som vistas i deras hem) tjänar pengar på att ha sex eller kanskre kan spela in film i deras rum e t c, kan räknas som sexuell exponering har jag nyss fått veta.