Gör man testet under graviditeten så finns det risk att barnet dör. Varför skulle mamman vilja detta om pappan är fientligt inställd mot henne?
Att hon ska göra testet när barnet är fött är ingen fara för barnet.
Nej, det är inte kvinnan som avgör om TS kommer att ha kontakt med barnet utifrån hur mycket han visar att han bryr sig om henne nu,
Det är barnet som har rätt till umgänge med sin pappa och det är inget mamman kan villkora.
Ja det där var det sjukaste jag har hört. Jag skulle aldrig hindra mina barn från att träffa sin pappa för att jag tyckte att han inte brydde sig tillräckligt mycket om mig under graviditeten. Och även om jag ville det så har jag ingen rätt till det. Barnen har rätt till sin pappa och pappan har rätt till sina barn , lika stor rätt som mamman har.
En nyfödd bebis kan såklart inte bo varannan vecka men när barnet är äldre kan hen bo hos båda föräldrarna oavsett hur bra vänner de är.
Du tror alltså på fullt allvar att en pappa måste visa att han bryr sig om mamman för att ha rätt att ha kontakt med sitt barn? Är du på riktigt?
Och vilken normal mamma skulle hindra sitt barn från att träffa sin pappa för att han inte visar att han bryr sig om mamman? Och även om hon skulle vilja det har hon inte rätt till det.
Jag är tillsammans med mina yngsta barns pappa men mitt äldre barns pappa behöver inte bry sig om mig överhuvudtaget, han är fortfarande min dotters pappa och har rätt att träffa henne och hon har rätt att träffa honom. Nu är det så att vi är vänner men han har ingen skyldighet att vara vän med mig eller bry sig om mig eller visa att han är intresserad av mig för att få träffa sitt barn. Visst kan det underlätta om man är vänner men du skriver att han måste visa att han bryr sig om mamman annars kommer han inte ha någon kontakt med barnet, det var något av det sjukaste jag har hört faktiskt.
Ja men att du har rätt till umgänge betyder inte att du har rätt till varannan vecka eller så.
Men du kanske inte har som mål att barnet ska bo hos dig på halvtid någonsin..
Han har lika stor rätt till att ha barnet boende hos sig som hon har. Kanske inte när barnet är nyfött men när barnet blir äldre. Tro mig , jag har kollat upp allt sånt när jag var nära att separera med mina yngre barns pappa (men vi fortsatte vara tillsammans).
Jag har ammat alla mina länge och jag ammar yngsta nu medan jag skriver det här, när mina har varit bebisar har jag inte lämnat dom mer än några timmar. Och en nyfödd kan såklart inte bo varannan vecka. Men det stämmer absolut inte att pappan behöver ha någon relation eller visa att han bryr sig om mamman eller ens lära känna henne för att ha rätt att ha sitt barn hos sig , förstår inte vad du får allt det ifrån? Är han inte olämplig pga t.ex missbruk har han precis lika stor rätt som mamman.
Från 3 år ungefär brukar man säga att ett barn kan bo varannan vecka. Oavsett hur mycket eller lite pappan bryr sig om mamman.
Det jag pratar om är det socialt smidiga.
Familjerätten kan bestämma umgängestider att pappan i början får vissa tider han får hänga med bebisen i början tillsammans mamman.
Typ du är välkommen att träffa ditt barn på måndagar, onsdagar och fredagar mellan 16-18. Sedan kan detta trappas upp successivt.
Om man känner mamman så bestämmer man ju tillsammans. Mamman har ingen skyldighet att låta pappan delta under förlossningen. Han har inte juridisk rätt att närvara?
Men om man känner personen så kanske hon vill att ska vara med. Om dom känner varandra så kan han ju komma och vara med barnet så mycket som han önskar. Då är det ju även möjligt att hon vill sova en stund medan han är själv med bebisen under några timmar.
Men det är för att HON vill detta.
Så han kan få ut betydligt mycket mer om dom är vänner än vad myndigheterna kan kräva av mamman.
För det blir bara umgängessabotage om hon nekar barnet inbokade tider. Men hon har ingen skyldighet att låta honom få mer umgänge än det som bestäms.
Och det är ju otroligt fint att få hänga med sin bebis, få vara med från början. Och det finns inget stöd för juridiskt.
Nej han har inte rätt att kräva att få vara med på förlossningen , mamman har 100% rätt att säga nej till det om hon inte vill ha honom där. Men han kan ha en relation med sitt barn i framtiden även om han inte är det. Och om han vill vänta på DNA-test kanske det ändå inte är aktuellt att vara med på förlossningen.
Tänk om han träffar en ny tjej som han blir tillsammans med nu under den här tiden, ska han fortfarande behöva göra allt du pratar om tycker du? Eller tycker du inte han får bli tillsammans med någon annan? Det kanske funkade på han du har barn med men det är inget man kan kräva. Det är helt enkelt så att han varken behöver ha någon relation med mamman eller vara vän med henne för att ha rätt till sitt barn. Och det är otroligt själviskt som mamma att kräva att pappan ska göra allt du pratar om för att ha rätt att träffa sitt barn, det är fel både mot pappan och barnet och det kommer inte se bra ut för mamman sen i familjerätten.
Är man förälder måste man kunna lägga sina egna känslor åt sidan. Min dotters pappa betedde sig hemskt mot mig när jag var gravid , han hade gått tillbaks till sitt ex och var inte med på förlossningen och inte på något av ultraljuden eller någonting .. men jag kommer snart att följa med till häktet där han tyvärr är nu fast jag är mitt uppe i en flytt och har en nyfödd.. för att dottern vill träffa sin pappa och han vill träffa henne. Vi är vänner nu men även om vi inte hade varit det hade jag inte hindrat honom från att träffa dottern.
Han ska ju inte ha en kärleksrelation med mamman.
Pappan kommer få träffa sina barn, planerade tider som bestäms med familjerätten, där han har godkända tider att ses.
Har du en relation med mamman så kan man ju ha egen nyckel till henne och kan komma och gå som man vill. Då kan man få träffa barnet så mycket man själv vill. För att det har man gemensamt bestämt. Men det kommer inte familjerätten kräva av mamman.
Så vill man ha ett fyrkantigt schema när man ska träffa sitt barn, då funkar det utmärkt.
Man behöver inte ha en sån relation att man har egen nyckel till mamman för att ha en relation med sitt barn. Jag har två ex som jag har barn med (och sambo som jag också har barn med). Äldsta barnet är vuxen nu men jag skulle aldrig nånsin krävt att ha nyckel till nån av mina ex och skulle inte alls tycka det kändes bra om de hade nycklar till mig fast vi är vänner.
Och vad tror du min sambo hade tyckt om att mina två ex hade nycklar hem till mig och kan komma och gå som de vill? Du utgår ju bara från din situation där du blev tillsammans med pappan men det är inte alls säkert att TS kommer bli tillsammans med mamman , han kanske träffar någon annan. Och han har lika stor rätt att ha en relation med sitt barn ändå. Ja barnet kommer bo hos mamman första tiden men sen är det många år som barnet kommer kunna bo hos båda.
De flesta vill inte att ens ex (eller ett engångsligg som man inte har någon relation med) har nycklar till ens hem. Tjejen kanske också träffar någon annan, det är inte olagligt att dejta när man har en bebis. Då tror jag inte han heller vill att TS ska kunna komma och gå som han vill i deras hem. Jag kan ju säga att jag skulle springa direkt om jag träffade nån som sa att hans barns mamma har nycklar till hans hem och kan komma och gå precis som hon vill. Det hör absolut inte till det normala när man inte är tillsammans.
Du kände dina ex?
Du valde att skaffa barn med dessa. Nycklar är inte det viktiga här. Det jag menar är att kontakten ska bli smidig. Man kanske vill träffa barnet oftare än det man bestämmer i familjerätten. Det har man inte rätt till, lagligt.
Det är väl roligare om man kan ringa barnets mamma som ska med barnet på babysim och bli medbjuden än att bara veta att om 2 dagar får du träffa barnet igen. Det finns inget lagstöd som styrker att han ska få träffa barnet spontant. Misstänker att dina ex var med från start när barnen kom också.
Jag tänker på barnet här, att ha en förälder inbokad som BVC eller förskolan är inte naturligt. Men det är det lagen ger rätt till, inte ett spontant föräldraskap där man känner själv. Känner du mamman och mamman behöver vila och barnet är 2 månader, det är större chans att mamman ber om avlastning av pappan då om dom känner varandra. Om dom inte känner varandra så kommer han ses som en person som får träffa barnet på bestämda tider och så kommer mamman fråga sina föräldrar eller vänner istället. Inte släppa in en främling.
Men herregud, återigen så utgår du bara från din situation.
Jag kände mina ex väldigt väl men bara för att man känner någon betyder det INTE att man vill att han ska ha tillgång till ens hem och komma och gå som han vill. Mitt första barns pappa var jag förlovad med och tillsammans med i flera år , vi var tonåringar när vi träffades och fick barn. Han var med på förlossning och babysim och allt sånt . Och han slog mig under nästan hela relationen.
Jag lämnade till slut innan barnet var 1 år och jag kan säga att jag skulle hellre ätit upp min sko än att ge honom nycklar till mitt hem precis efter att vi hade gjort slut. Och kom inte med att det är något extremt ovanligt , det är tyvärr inte jätteovanligt med våld i nära relation och det finns många andra anledningar också till att man inte vill ha sitt ex springande i sitt hem eller kanske inte ens med på babysim och allt du pratar om.
Och ja det underlättar om man är vänner eller iallafall inte ovänner men man måste inte springa in och ut i varandras hem och gå på babysim tillsammans om man inte vill , man kan samarbeta om ett barn utan allt det. Pappan får kanske acceptera att han inte kan vara med hela tiden precis i början utan att det blir sen när barnet är lite äldre. Han har lika stor rätt till sitt barn som mamman oavsett vad hon tycker om honom och barnet har rätt till sin pappa.
Du kommer att bli pappa. Ingen tvingar dig till något. Du gör vad du vill med råden du får. Precis vad du vill. Vill du flytta till Ibiza och jobba som bartender så står det dig fritt fram att göra det.
Vill du däremot ha en relation med ditt barn så borde en normalintelligent person förstå att det innefattar en (god) relation med mamman.
Som någon nämnde så verkar du bara betrakta saken juridiskt.
Att inte vara ovänner och kunna samarbeta är en sak. Och det är absolut en fördel att vara vänner och kunna ta en fika tillsammans också till exempel. Jag är vän med båda mina ex som jag har barn med nu. Men ni här i tråden verkar ju se ?en god relation? som att man måste kunna komma och gå som man vill hemma hos varandra , ha nycklar till varandra och allt möjligt och nej en sån relation behöver man inte ha.
Det kan också bli fel om båda eller den ena träffar en ny. Tänk om han har en sån relation med mamman, sen träffar han en ny, mamman blir sur och kanske använder barnet emot honom. Det är bättre att hålla det på en normal nivå med normala gränser från början isåfall om han inte vill bli tillsammans med mamman.
Att jag är vän med mina ex innebär förresten också att jag har respekterat deras partner , jag har ätit middag och fikat med båda och bjudit både pappan och flickvän på mina yngre barns dop och barnkalas. Men jag kan säga ganska säkert att flickvännen nog inte skulle uppskatta om jag tyckte att jag skulle ha nycklar till deras hem och springa in och ut där som jag vill och min sambo skulle inte vilja ha mina ex springande här.
Det hände en vän till mig , han har ett barn sen innan och hade bara haft avbrutet samlag med tjejen (som jag också känner). Hon ville att han skulle engagera sig under graviditeten och allt möjligt fast han trodde inte att barnet var hans. Sen när barnet föddes sa han att han var nästan säker på att det inte var hans för hans dotter är en kopia av honom och det här barnet liknade inte honom alls. Han gjorde faderskapstest och det var inte hans barn.
Och ja jag håller med om att pappan kan bli en bra pappa även om han inte är med på förlossning och ultraljud och allt sånt. Det naturliga är såklart att barnet är med mamman i början (har själv ammat mina i 2-3 år) men sen finns det många år som pappan kan vara med lika mycket som mamman. Man behöver inte leka familj under graviditeten och första tiden för att det ska bli bra sen.
Jag behöver inte utgå från min situation eftersom det här gäller alla situationer: Pappan behöver inte ha någon relation eller ens vara vän med mamman för att ha rätt till sitt barn och för att barnet ska ha rätt till sin pappa (om han inte är väldigt olämplig). Svensk lag heter det :) Gäller alltså inte bara min situation. TS måste inte visa att han bryr sig om mamman eller ha en sån relation med henne så att han kan komma och gå i hennes hem som han vill för att kunna ha en relation med sitt barn . De kan hata varandra och inte ens kunna vara i samma rum (såklart bäst om det inte är så), han har ändå rätt att ha kontakt med sitt barn.
Personen jag svarade har bland annat skrivit att om han inte visar att han bryr sig under graviditeten kommer han inte ha kontakt med sitt barn sen. Ring familjerätten i din kommun och fråga om det är så det funkar :) Har inget med mig och mitt ex eller mina barn att göra utan det är som sagt så lagen ser ut, ett barn har rätt till båda sina föräldrar om inte någon är direkt olämplig.
Men du har fortfarande sagt att det ideala scenariot är att pappan kan komma och gå hos mamman och kanske till och med ha nycklar. Och det ser verkligen inte alla som det ideala scenariot med nån man inte är tillsammans med. Det är bättre att ha normala gränser från början. Förmodligen vill inte TS och mamman vara singlar för alltid heller och då kan det ju inte vara så att samarbetet med barnet bara funkar tills nån av dom träffar nån annan.
Att kunna ta en kaffe och prata som vänner är inget fel alls men du pratar om mycket mer än det och allt du pratar om är inte nödvändigt för att kunna samarbeta om ett barn. Att till exempel låta sitt ex (eller ett engångsligg) ha fri tillgång till ett hem vill nog inte de flesta. Skulle någon jag har barn med och inte är tillsammans med kräva det skulle jag hellre komma överens hos familjerätten.
Det handlar inte om att ta saker bokstavligt som att man ska ha nycklar till varandra.
Frågan man kan ställa sig är ju vem man som pappa vill vara från att barnet är nyfött?
Vill man vara den som har planerade tider man blivit tilldelad av en myndighet eller om mamman är helt slutkörd och behöver hjälp, vill man hellre att barnets mormor hoppar in då och tar hand om ens barn och inte ens blir tillfrågad?
Vill man att mormorn till barnet eller mammans bästa kompis är barnvakt när mamman ska ut och göra saker eller har ett ärende eller vill man helst som pappa få den frågan själv om man vill vara med sin son/dotter?
Det handlar inte om att människor ska bli helt gränslösa med varandra, det handlar om att skapa en stabil grund och ses som en pålitlig person som ställer upp.
Tänk att få ta en vårpromenad själv med barnet, gå med barnet själv på babysim. Få bli en viktig person i sitt barns liv och att barnet känner samma trygghet med mamman som med pappan.
Har du inte en relation till mamman, du visar inget intresse för detta heller så kommer det bli ett schema och man har absolut inget att säga till om som pappa då. Du kommer inte få en vår promenad i solen själv med ditt barn, då får inte ta med dig barnet till dina egna föräldrar ens själv och visa hur stolt du är som blivit pappa. Utan du kan få träffa barnet på bestämda tider på platser mamma tycker är lämpliga, det behöver alltså inte vara i en hemmiljö utan det kan bli att du får träffa barnet på ett café ibland? om man tycker att det är föräldraskap så får man självklart tycka det.
Fast om hon hade en sån app borde hon ju haft koll även när de hade sex och vetat att hon kunde bli gravid då. Det är väl ändå hyfsat troligt att hon visste att hon kunde bli gravid och inte hade något emot det. Om det inte är så att hon var så extremt full så hon absolut inte visste vad hon gjorde , isåfall var det ju inte helt lagligt att ha sex med henne (tror inte att det var så).
Jag har förresten aldrig haft en sån app i hela mitt liv (35+, fyra barn). Vet inte om de flesta har det men ingen av mina närmaste vänner iallafall.
Men det är inget konstigt att veta att man är gravid efter tre veckor , då har man oftast gått ungefär en vecka över tiden. Om man har koll på sin menscykel alltså och då visste hon nog att hon kunde bli gravid när hon hade oskyddat sex.