Hjälp, jag är en no-lifer!!!!

Ja, det är jag. 

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska börja. 
Jag har levt ett väldigt dåligt liv. Dessutom extremt ovanligt.
Jag skojar inte när jag säger att jag är ensam i Sverige att ha haft det på det här sättet. 

Min extremt ovanliga livssitation ledde till extremt dåligt mående med många självmordsförsök som följd. Plus passivitet. Medan mina jämnåriga levde livet, och tar för sig vad det har att erbjuda, så har jag verkligen ruttnat bort. 

Jag har haft ett extremt dåligt liv-på alla plan. Plus att jag saknar normala livserfarenheter. 

Jag vet inte vem jag är längre. Jag känner mig inte som en människa. Jag känner mig som ett spöke.