• Anonym (fler barn)

    Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?

    Antal födslar per kvinna är nu nere i under 2,0 i alla länder, förutom många afrikanska länder, vissa muslimska länder och Israel.

    Israel är det demokratiska land som har bäst barnafödande, så vad gör dem rätt som alla andra länder gör fel? Deras statistik ligger på 2,9. Sveriges ligger på 1,4. Sydkorea tror jag är i botten med 0,4.

    De nordiska länderna är mer jämställda än Israel, så högre jämställdhet leder inte till fler barn.

    Sverige är betydligt mer feministiskt än Sydkorea, så en stark feminism leder inte till färre barn.

    Det låga barnafödandet beror på något annat. Frågan är bara vad.

    Hans Rosling visade att ju rikare ett land blir, desto färre barn föder kvinnorna. Även om Israel ligger på 2,9 så ligger många fattiga afrikanska länder på drygt 4 barn per kvinna.

    Vad behöver politiken göra för att öka barnafödandet? Nu tänker jag inte bara på Sverige, utan på hela världen, från Kina och Ryssland till Sverige och Norge.

  • Svar på tråden Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?
  • TvillingmammaVästgöte
    Tyra myra skrev 2025-04-14 15:22:25 följande:

    Tror inte att det låga barnafödandet beror på att unga män inte är ansvarstagande. De tar nog sitt ansvar liksom de unga kvinnorna tar sitt. Det kanske helt enkelt är så att förutsättningarna för familjebildning inte finns.

    Många stater har samma problem med lågt födelsetal. Det har olika orsaker, i Italien som under lång tid brottats med detta är det bostadsbristen som anses vara problemet. I Storbritanien menar man att det är ekonomin.  Men gemensamt är att man inte ser någon ljusning på problemet.

    Det är nog detsamma för oss. Vi förmår inte ge nästa generation en tro på framtiden och att vi kan lösa våra problem, med klimatet, ekonomin och freden. Det är inte så underligt att våra ungdomar och unga vuxna tvekar att sätta barn till världen.


    Det är också en stor orsak till bristen på barn. Jag tror det är många olika orsaker som samverkar.
    Just att det är så tufft med jobb, ekonomi och bostäder tror jag avskräcker både män och kvinnor.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Jokern) skrev 2025-04-14 15:27:05 följande:
    Män vill ha kontakt med sina barn vid skilsmässor. Du kanske har uppfattningen att män inte ska ha det? Om de nu vill ha det så borde barnens välmående även socialt och aktivitetsmässigt tillgodoses även hos pappan. Uppfostran helt enkelt. Män är fullt kapabla att anordna släktträffar, varför inte en sommargrill? och begränsa tv-spelande och samtidigt kunna ha sin manlighet i behåll.

    Det kan finnas olika sätt att visa lagarbete i ett förhållande med en kvinna. Vissa sätt handlar om mer traditionella roller. Nu handlar tråden om barnafödande. Mannens ansvarsområde borde då vara att säkerställa en trygghet för kvinnan. Ekonomiskt och emotionellt.
    Det har jag inte sagt att inte män skall ha kontakt med sina barn.
  • Anonym (Jokern)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-14 15:45:25 följande:
    Det har jag inte sagt att inte män skall ha kontakt med sina barn.
    Vad menar du då? Jag kanske misstolkar dig här, men uppfattning jag får från dig är att män inte är kapabla till föräldraskap?
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Jokern) skrev 2025-04-14 15:54:08 följande:
    Vad menar du då? Jag kanske misstolkar dig här, men uppfattning jag får från dig är att män inte är kapabla till föräldraskap?
    Män är kapabla till föräldraskap men inte på samma sätt som kvinnor. 
  • TvillingmammaVästgöte
    Det finns en omdebatterad bok av en professor i Neurobiologi om vilken stor skillnad det är på mäns och kvinnors psyken, inte bara i den fysiska kroppen som alla ser skillnaden på.  Annica Dahlström har blivit extremt utskälld för denna bok i detta land där Jämställdheten är överordnat allt. 

    Könet sitter i hjärnan: Detta är Annica Dahlströms efterlängtade bok om skillnader i hjärnan hos kvinnor och män. Författarinnan, professor i neurobiologi, har sedan slutet av förra millenniet hållit cirka 200 föreläsningar på detta tema i Norge, Tyskland, Egypten och, förstås, hemma i Sverige. Boken bygger på vetenskapliga resultat som klart visar att, i princip, kvinnors och mäns hjärnor är uppbyggda enligt olika mallar, utmejslade under evolutionen för att säkerställa artens (och individens) överlevnad. Den kvinnliga typen av hjärnegenskaper är inriktade på att artens ungar skall överleva och växa upp till stabila, stresståliga individer. Om inte mamman, på grund av omgivningens stress och påverkan, får möjligheter att utöva sina kvinnliga omvårdnadsegenskaper och vara en fysiskt närvarande mamma, blir ungarna, när de växer upp, stresskänsliga och osäkra. Nya neurobiologiska resultat visar mekanismerna för detta.

    I boken beskrivs anatomiska och fysiologiska skillnader i hjärnan mellan merparten kvinnor och merparten män, påvisade vetenskapligt, som förklarar våra olika beteenden. Våra personligheter och prioriteringar är biologiskt grundade sedan före födelsen. Författaren vill framhäva kvinnors egenskaper och de i dag föga uppskattade arbetsinsatser som kvinnor gör i familjen.  anser att kvinnor bör vara stolta över sin speciella intelligens, sociala kompetens och förmåga att värna om liv, vilket i dagens samhälle, byggt av män för män, inte värdesätts tillräckligt, inte ens av kvinnorna själva.

    Vi hoppas att boken kommer att bidra till en konstruktiv samhällsdebatt.
     
  • Anonym (Jokern)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-14 15:56:00 följande:
    Män är kapabla till föräldraskap men inte på samma sätt som kvinnor. 

    Och vad menar du med det? Är det rimligt att förvänta sig att barn ska uppfostras, aktiveras, sociala behov tillgodosedda vid delad vårdnad även hos pappan? (Och nu har jag inte pekat på vilket sätt dessa saker ska lösas, finns det en manligt kodad variant så är naturligtvis helt ok, upp till individen) 


    Eller ska han ansvarsbefrias och dessa behov barn har lösas (av mamman eller samhället) på annat sätt (kringgå problemet)?

    Det är det här som är elefanten i rummet som saken hela tiden cirkuleras runt och försöker lösas på andra sätt. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Jokern) skrev 2025-04-14 16:06:21 följande:

    Och vad menar du med det? Är det rimligt att förvänta sig att barn ska uppfostras, aktiveras, sociala behov tillgodosedda vid delad vårdnad även hos pappan? (Och nu har jag inte pekat på vilket sätt dessa saker ska lösas, finns det en manligt kodad variant så är naturligtvis helt ok, upp till individen) 


    Eller ska han ansvarsbefrias och dessa behov barn har lösas (av mamman eller samhället) på annat sätt (kringgå problemet)?

    Det är det här som är elefanten i rummet som saken hela tiden cirkuleras runt och försöker lösas på andra sätt. 


    Vad jag menar.
    Jag menar att det är inte rimligt att tro att pappor skall ha samma förmåga och intresse av att ta hand om små barn som mammor. 

    Jag har ingen riktig åsikt om hur man skall organisera livet efter en skilsmässa, jag har ingen erfarenhet av skilsmässor själv. Det är möjligt att varannan vecka är bra, jag vet inte, har ingen erfarenhet. Men för riktigt små barn föreställer jag mig att det är bäst om de får bo hos mamman. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-14 15:56:00 följande:
    Män är kapabla till föräldraskap men inte på samma sätt som kvinnor. 
    Män måste inte vara föräldrar på exakt samma sätt som kvinnor. Men båda förväntas kunna ta hand om sina barn. Från dag 1, om så krävs.

    Mina barns pappa har varit närvarande från dag 1. Vi har inte delat lika på allt, men tagit ungefär lika mycket ansvar totalt sett.

    Det är när män checkar ut från föräldraansvaret, som risken för skilsmässa ökar. Inte att män måste göra exakt det som kvinnor gör. Alla är olika. Könen är generellt olika, det stämmer, men vi är även olika som individer. Kvinnor är inte heller perfekta föräldrar som gör allt rätt. 

    Pappor måste inte ordna släktträffar eller playdates. Det är inte bara helt ok att åka ut och fiska med ungarna, om han hellre vill det. Det är ett exempel på en mycket bra aktivitet, för en sådan man är förmodligen engagerad i sina barn, han umgås med dem och aktiverar dem. Det finns säkert många söner och döttrar som minns härliga fisketurer med pappa, eller att följa med pappa hem till farfar och meka i garaget. 

    Inget märkvärdigt. Inget storslaget. Det behövs inte. Men det är ett bra sätt att vara en närvarande förälder, att umgås med sina barn.

    Det finns många sätt att vara en bra förälder. Man måste inte heller aktivera barnen hela tiden. Men grundläggande ansvar, och delat ansvar, är A och O.
Svar på tråden Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?