Vad ska ångrar ni mest hälsomässigt?

Jag ska ångra alla år som jag haft ångest kring min kropp och vad jag stoppat i munnen. Jag kommer att ångra alla jävla Piggelin jag ätit när vi ätit glass med barnen, av rädsla för att bli tjock om jag någon gång skulle ta en annan glass.

Att jag  skötte tänderna bättre som tonåring. Nu har jag problem med gamla Amalgamfyllningar. 

Att jag inte började styrketräna tidigare. Jag började först i fyrtioårsåldern efter ett diskbråck. Jag har helt klart en talang för det och träningen har varit bra för mig på alla plan, både fysiskt och psykiskt. Det har också gjort livet lättare på så sätt att väl definierade muskler på en man påverkar din status och hur du bemöts av andra människor. 

Att jag inte började löpträna när jag var ung, eftersom jag haft mycket glädje av det efter 30 när jag började.

Men tyvärr hade jag en sekvens av idrottslärare som aldrig på tolv hela skolår tog fem minuter och berättade hur man lär sig springa, och en tyrann till pappa som försökte tvinga mig att träna när jag kände mig som mest obekväm med min kropp i puberteten.

Hans idé om att lära ut badminton var t.ex. att smasha mig mitt i ansiktet eller på brösten, så kan ni tänka er hur intresserad jag blev. 

Att jag försökte banta så mycket som ung. Jag var normalviktig på gränsen till underviktig men jämförde mig med elitidrottande kompisar och allt jag såg på mtv och i tidningarna och fick för mig att jag var tjock. Jag hade kunnat äta och vara stolt över min fina kropp istället för att plåga den till att bli mindre.

Att jag rökte och drack en massa energidrycker. Inte för att jag tror att det gjorde någon permanent skada men ändå en så onödig sak att utsätta kroppen för.

En sak till: att jag drog mig så länge för att söka till gynekologen när jag hade behövt det. Har man blivit uppfostrad till att alla problem som rör underlivet eller problem med att kissa/bajsa är fula och skamliga leder det tyvärr till att man inte vill prata om problemen med någon. Om jag får en dotter ska jag lära henne att gå till gynekologen är lika naturligt som att gå till tandläkaren eller att ta vaccin, ingenting alls att skämmas över.

Att jag har gått upp i vikt på grund av depression, PTSD och extrem stress. Jag har hypotereos och är medelålders nu och det är svårt att bli av med de där extrakilona. 

Jag har alltid varit smal, på gränsen till mager, och nu känner jag inte igen mig själv. Kilona är en påminnelse om hur otroligt dåligt jag har mått och till viss del fortfarande gör. 

Att jag inte åt bättre mat. fick Mycket McDonalds som barn och onyttigt? samt jag vågade inte bajsa hos kompisar och i skolan så drogs med förstoppning ständigt. Utvecklade framfall(rectocele) som 15 åring. Är idag över 30 och har fått leva större delen av mitt liv med en jobbig skada som begränsar mig mycket. Så hade jag fått spola tillbaka tiden så hade jag ätit bättre och gått på toa direkt jag var nödig. 

Att jag blev fet. 

Att jag började röka. 

Men oj, hade ingen aning om att man kunde få framfall av kronisk förstoppning innan man ens gått igenom puberteten? Jag är chockad milt sagt. Jag trodde man endast fick det pga diverse förlossningsskador. Vad har du fått för hjälp? Jag hoppas verkligen att du fått hjälp och att allt är bra med dig idag. Men ja, annars förstår jag det där om att inte vilja gå och göra number 2 hemma hos andra eller särskilt i skolan eller på jobbet. Jag är likadan, jag vägrar haha! Ha det gott!