Bör jag konfrontera honom?

Kan bara relatera till min egen relation, jag är din man så att säga. Min sambo kommer med dömande kommentarer eller gör sig rolig över vissa saker, ibland vet jag hennes reaktion i förväg och då säger jag heller ingenting. 

Det här beror med största sannolikhet på dig, något du gjort eller sagt. 

Jag undrar spontant om det inte mer är "tonårsfasoner" som hängt med in i förhållandet, än att det har att göra med förhållandet faktumvis.... I sak spelar inget av det roll och jag tror inte att han egentligen lägger någon vikt vid det heller. Vissa saker bär vi bara med oss, utan egentlig anledning. Jag skulle låta det vara, finns betydligt viktigare saker att lösa längs med vägen och tiden.

Att man ens tänker tanken på att konfrontera sin partner för småsaker pekar väl på att det knappast är snuset i dosan som är problemet.

Att konfrontera blir bara fel, men man kan ju ta upp saken på ett trevligt vis.

Jag hade nog berättat att jag sett att det är vanlig snus i dosan och sagt att han inte behöver dölja det för mig, att jag förstår att det är svårt att sluta. 

Att göra en jättegrej där du konfronterar honom med allting du märkt att han smyger med kommer bara att försämra ert förhållande.  

Prata med honom men utan att anklaga, prata vänligt och lugnt.

Han tänker nog inte på de har ju ingen betydelse alls!
Hade någon snokat i min bakficka hade ja varit mer besviken!

Tänker att jag lämnar den här tråden nu. Det spårade ur fullständigt. Men för kännedom kommer jag inte ta upp det med honom. 

Jag tyckte att det var konstigt att han inte känner att han kan vara öppen kring ovan nämnda saker bara. Inte att jag måste ha koll på vad han snusar utan att han känner att han måste smussla. 

Men vissa verkar bli fullkomligt hysteriska och ta ut sina egna frustrationer kring ämnet... 

Trist att du lämnade, om du gjorde det! Synd att såna som "varför" får hållas och härja fritt, syftet är ju uppenbart enbart för att provocera! Svara på ts eller håll käften liksom, vi skiter i dina egna spekulationer och privata åsikter!

Till saken, om du nu är kvar:
Min särbo höll/håller på precis som din! Sen jag fick ett utbrott har jag inte upplevt fenomenet så förhoppningsvis lärde han sig att beteendet inte var okej. Kunde ljuga om värsta skitsakerna! Man blev sådär Men tror du att jag är dum i huvudet eller??? Varför ljuga om en sån totalt meningslös grej?? Vad ljuger du mer om?? Det har inte ett dugg med att "kontrollera" att göra. Att man till och med föredrar att dra en uppenbar lögn istället för att bara låta bli att säga nåt! Han kunde säga "Jag åker och handlar!" och sen ta med sig något han lånat av sin farsa. Helt okej att dumpa av det på vägen, men han skulle ju inte ens åka och handla, utan åka till sina föräldrar! Kommer hem utan kassar och om jag bett honom handla något sa han att "Det fanns inte!". Varför inte bara säga "Jag åker till farsan med den här grejen jag lånade!". Eller i värsta fall "Jag åker en sväng!".
Det var en av alla fix idéer han hade. Det var som att han ville att jag skulle bli orolig och misstänksam att han hade något fuffens för sig! Skitkul när partnern "bara ska åka och tanka!" och är borta 2 timmar och kommer tillbaka utan en droppe bensin i bilen. Man blir ju så klart orolig att något ska ha hänt, och så har han åkt och tränat, men kan av nån anledning inte säga det.

Så mitt råd är att prata om det innan bägaren rinner över, för man blir till slut knäpp på beteendet och vet till slut inte vad som är sant och inte!