Vilka var dina första tecken på klimakteriet?

Oregelbunden blödning, jag fick kortare cykel och dubbelt så mycket PMS innan den sen slutade komma.

Hade alltid gått som en klocka på 29 dygn från 13 - 49 år.

Jag hamnade där lite abrupt som ganska ung. Nattliga svettningar där hela sängen blev blöt var mitt första tecken.
Senare kom många fler tråkigheter.

Oregelbundna blödningar. Kan vara allt mellan 16 dagar och 4 månader mellan.

sommaren 2020 var första gången mensen var konstig. Hade 16-18 dagar större delen av sommaren. Men sen var den normal nåt år igen. Nu skulle jag säga att jag kanske haft en cykel som känts normal på ett år.

Våren 2023 var första gången jag kände att jag kunde bli sådär tokvarm från ingenstans. Det kommer och går men mestadels slipper jag det. Jag upplever att det också hör ihop med stress. Mer stress mer känslig för det men mest hänger det ofta ihop med en känsla av att kroppen inte gör något alls. (Alltså ur menscykelsynpunkt)

Men än så länge har jag inga andra symtom. Närmar mig 50 men inte där än på nåt år. 

Det första tecknen var att jag, som alltid varit frusen, inte var frusen längre. Och att jag fick torra slemhinnor, främst i munnen, men även i de yttre delarna av underlivet.

Något år senare började mensen krångla, det gick kortare emellan och jag störtblödde vissa månader, så mycket att jag fick sjukskriva mig de dagar som det var som värst (jag hade innan dess alltid haft regelbunden, sparsam mens). Eftersom jag förlorade så mycket blod drabbades jag av anemi och var tvungen att äta järn. Häromkring kom också de första regelrätta vallningarna om nätterna, innan dess var jag som jag sade mest varmare. Och jag blev så torr i underlivet att det var svårt att ha sex.

Nu är det 6 år sedan de första tecknen dök upp, och jag äter hormoner. Slemhinnorna är bättre av det, men jag sover dåligt och tycker att mina tankar är luddiga ibland. Mensen är långt emellan och oregelbunden, och när den väl kommer är det mest som en blodblandad flytning. Att den slutar helt är nog nära.

Jag tycker att jag på kort tid fått mycket rynkor, och håret har blivit torrt och livlöst. I början gick jag upp i vikt, men de extra kilona har jag fått bort genom dietande.

Eländet började för snart 10 år sedan med oregelbundna blödning. Från en mens som var som en klocka till utdragna med endast 1-2 veckor emellan. Stötblödde flera dagar per gång. Gav mig kraftig järnbrist. Kontaktade gyn och insättning av hormonspiral. Det fick stopp på blödningarna. Stänk blödde dock pga spiralen i ungefär 6 månader innan det blev "som vanligt" igen. Fick "mens" varje månad. Väldigt sparsamt. Sen blev jag som en annan person. Helt galen. Var otrogen mot min man. Ville skiljas. Tvingade honom att ha ett öppet förhållande för jag ville vara fri. Jisses vilken idiot jag var. Höll på som värsta tonåringen i typ 5 år. För 6 år sedan kom vallningarna. Först några få per dag till 20-30 dygnet runt. Testade silverax som jag läst var bra mot vallningar och det fungerade ett år ca. Sen kom det tillbaka. Fick då östrogenbehandling med plåster. Har haft det ungefär 4 år nu. Fungerar bra. Plåstren är dock jämt restade så numera har jag gel. Kletigt, men fungerar också bra. Juste, viktökning 10 kilo under ca 5 år. Trots tung styrketräning samt bra kost. Usch. Lägg till sömnbesvär, oro, deppighet. Klimakteriet är fasen värre än puberteten. 

Sömnrubbningar och ångestattacker. Och nattliga svettningar. Tjohej! 

Det började med nattsvettningar och oregelbunden mens, för 5 år sen (när jag var 37)
Mensen blev jätte riklig och varade upp till 12 dagar. Hade det så 1 år ca.
Det senaste året har jag haft mens 1 gång, har vallningar i perioder. Ibland är det en jättejobbig period. Har fortfarande nattsvettningar.

Tack för era svar! Och shit vad ni får stå ut med!
Tror jag är i nåt förklimakterie eller så och jag lider redan. Jag vill inte gå igenom detta!

Det är f#n mycket man som kvinna går igenom, bara för att man är kvinna. 

Jag kom lindrigt undan. Blev lite varm några enstaka gånger, aldrig på natten. Lite humörsvängningar en kort period. 

Både min mamma och moster påstår att de inte märkte någonting av klimakteriet annat än att mensen minskade och sen slutade. Ingen haft haft något större problem under mensen tidigare i livet.

En vän har svår pcos och haft stora problem med pms och smärtor kopplade till mens. Sa att jag hoppas att det blir bättre efter klimakteriet och hon berättade att hennes mor, med samma problem i övrigt kopplade till mens hade ett jobbigt klimakterie, så det ser hon inte fram emot, men att efter det var över blev det bättre.
Går det här ihop? Mycket lidande under mens i tidig ålder blir till en svårare övrrgångsålder? Alltså mer hormoner i omlopp, desto mer påverkad av mens och övergångsålder? Stämmer det?

Sen undrar jag om det finns någon sanning i detta: En kvinna får ett visst antal ägg. Om hon får mens tidigt, försvinner mensen fortare då än om hon fått mens senare, vid 15?

Det vore väldigt skönt att slippa mens snart. Är 43 och får nog stå ut ett tag till, tyvärr, för mamma och hennes syster var ungefär 47-50 innan mensen slutade helt. Min farmor, men där hoppas jag verkligen att man inte ärver lika mycket! Hon hade mens fram till nästan 60. Visst kan den ha varit oregelbunden sista åren, men ändå, mardröm! Hon fick mens sent, undrar om det har med det är göra?