Hej,
Som rubriken säger. Det är inte primärt att vi tycker olika. Det är inte en fråga om gul eller grön knopp på garderoben. Jag måste hitta strategier för , som aktuellt nu, få henne att deklarera. Saker är så gamla. Det går ofta inte att resonera om det. Så bökigt läge. Livet känns så jobbigt när tom så triviala grejer är så svåra att få till.
Självklart ska man deklarera, men v är det ditt jobb att få henne att göra det? Är hon vuxen får hon ta ett vuxenansvar för sitt liv tänker jag.
Prata med varandra, kommunikationen är viktig i en relation. Åt båda håll.
Självklart ska man deklarera, men v är det ditt jobb att få henne att göra det? Är hon vuxen får hon ta ett vuxenansvar för sitt liv tänker jag.
Prata med varandra, kommunikationen är viktig i en relation. Åt båda håll.
Jag undrar om hon råkat in i en depression alternativt fått någon annan åkomma. Jag vill inte spekulera i vad, men det kanske skulle kollas upp. En beteendeförändring borde ha någon förklaring liksom. Är det inte så kommer er relation bli jobbig över tid.
Lycka till hursomhelst.
Det låter som att du är hennes förälder, inte sambo. Med det menar jag att du verkar ha tagit över ansvaret för sånt som det borde vara helt självklart att hon gör helt utan din inblandning.
Har hon några kända psykiatriska diagnoser (depression, adhd, ångest etc)? Har hon någon kontakt med vården? Hur försörjer hon sig?
Låter som depression, en av våra vänner gick ner sig och det visade sig när vi till slut gjorde intervention att han inte hade deklarerat på flera år. Så gängets jurist fick sätta sig med det, tvinga honom till möte med Skatte för att förklara läget och lämna in rätt siffror, så blev det korrigerat.
Det var i princip lika mycket katastrof med hans hem också- en mörk, smutsig grotta med sopberg. Men vi fixade det, han lever ännu, men han har rätt mycket problem som han inte orkar ta tag i.
TS har du någon du kan ta hjälp av som kan hjälpa dig att berätta vad ni ser i hennes beteende som gör att hon behöver söka (mer) hjälp?
Så hon verkligen fattar att det är allvar och inte bara du som tycker saker?
Du låter medberoende i detta och det finns det stödgrupper för, du kan också vända dig till vården och be som samtal för lite avlastning av dina tankar och ev. hjälp med sätt att bemöta henne.
Du bör åtminstone se till att ni inte delar ägande av något. Att var och en har sin egen ekonomi. Då behöver du inte ta ansvar för hennes deklaration, men påminn henne gärna eftersom hon annars kan bli skönstaxerad och det drabbar även dig.
Ja vad kan jag säga. Det fortsätter neråt.
Tråkigt att höra. Har hon kontakt med vården?
Jag får lite add-vibbar. Det missas ofta hos flickor/kvinnor. Kolla upp lite om kvinnor med adhd (och autism) och se om det verkar stämma. Och oavsett om det stämmer in på henne eller inte - få henne att söka vård. Personlighetsförändringar ska kollas upp.
Hon är inte den som gör vad jag säger till henne. Med det sagt så är min bild av henne att hon har adhd. Hon har vid flera tillfällen öppnat för det men direkt stängt dörren till att göra något åt det. Hon gick på någon cdri ett tag då saker lugnade ner sig. Problemet är.att hon inte kände att hon var sig själv.
Är hon medveten om att det finns olika mediciner och att man kan behöva jobba ett tag för att hitta rätt dos?
Du ska inte behöva ta ansvar för en massa i hennes liv. Givetvis hjälper man varandra i en relation, men att behöva övertala den andra att deklarera är så klart inte inom ramarna för vad som är ok. Är hon inte intresserad av att ta emot hjälp behöver du se till att ta hand om dig själv. Om ni bor ihop är att flytta isär en rätt effektiv grej. Håll isär era ekonomier, annars kan hennes beteende få långtgående konsekvenser för dig.
Och som någon annan skrev: finns det fler som ser det du ser? Ta hjälp av dem i så fall.