Är världen mer i sorg och kris/kaos än vad det var förut?

Det var mycket värre förr. Läs Hararis böcker från början för att få lite perspektiv.

Det var nog värre förr. Ca 50 % av barn dog före vuxen ålder till exempel. Däremot ffanns ju inte massmedia så man behövde inte veta om elände från andra länder utan hade nog med sin egen familj /by/område.

Jag pratar om modern tid.

Det gör jag också.

Det enda som egentligen är värre nu än förr ät informationsflödet som gör att alla kan få vet allt som händer i hela världen i realtid. Då ökar ju känslan av allting bara är katastrof överallt, även att nyheter har ett ganska starkt negativt fokus.

I övrigt är väl världen lika nära katastrof som alltid, och människorna lika onda, mordlystna och territoriella och främlingsfientliga. Klimatet är väl sämre, men många andra saker är egentligen bättre. Som levnadsstandard för många fler, minskad barnadödlighet, längre livslängd för många osv. 

Demokratiska värden känns som att de är på nedgång i delar av världen som länge varit stabila demokratier. Tyvärr är det väl inte heller så nytt, verkar gå lite i cykler. Och att stormakter/imperier till slut imploderar, krig gör att kartorna ritas om. 

Världen är sällsynt snäll och bra i nuläget.

Det är därför så många ägnar sig åt påhittade problem. Det finns så få riktiga problem för människor.

Saker och ting kan ju både vara bättre och sämre samtidigt. Det största hotet just nu att lite förmånga försöker oss att tro att polarisering är en väg framåt.

Det är nog framför allt så att det rapporteras mycket mer, och snabbare, om allt som händer i hela världen numera. Negativa saker är mer tacksamt att rapportera om än positiva.

Rent krasst "brinner" det nog mindre i världen idag är förr. Mer än det gjorde under 2000-talets första årtionde för all del men betydligt mindre än det gjorde under kalla kriget.

Under efterkrigstiden gjorde ökad demokrati i världen och avkolonisationen, tillsammans med stigande levnadstandard ( pga teknisk utveckling  och billig olja) att det, åtminstone i västvärlden, var en lugn tid. Man hoppades att FN och främjandet av de mänskliga rättigheterna på sikt skulle säkra en gynnsam utveckling överallt i världen.

Lite annorlunda var det i kommunistländerna, i Kina var det fullständigt kaos före Maos seger, men sedan skapade han fullständigt kaos och svält igen med kulturrevolutionen. I östblocket efter WW2 hade folk det sämre, men det fanns någorlunda med mat och ingen dog i krig.

Sedan Stalin var borta så var det inte någon akut krigsrisk mellan öst oc väst,  det var terrorbalans, "skjuter du så skjuter jag". Enda undantaget var Cubakrisen, där hettade det till och många var oroliga på riktigt.

Så ja, det var mer idylliska år, åtminstone i Europa. Välfärdssamhället med sociala skyddsnät växte mer än tidigare. Men frågar du en vietnames eller indier får du andra svar. 

För dagens utveckling med ökande motsättningar vill jag hänvisa till Ray Dalios Youtube-klipp "The changing world order". Förklarar lite av dagens inre och yttre spänningar.

Javisst har senare tids invandring medfört svårigheter i integrationen.

Men man får inte glömma att det funnits invandring sedan andra världskriget. Skillnaden var att då behövdes det arbetskraft och de som kom arbetade i svenska företag. EU har gjort stt det finns en fri rörlighet där det är svårt att kontrollera företagen och under-entreprenörer.

Det konstiga är att det verkar vara Sverige som har störst svårigheter med "importerad brottslighet" . Många andra ländet har också haft hög invandring, men de har inte de här utbredda gängkrigen. Vi exporterar brottslighet till Spanien och Turkiet.

I Sverige har vi de snabbast växsnde klyftorna mellan rika och fattiga. Vi är nu i nivå med Sydafrika och Ryssland. Intressant att tänka på. Vi hade t.ex den bästa skolan i världen på 60-början på 70-talet.