• Anonym (Sinue)

    Helt chockad

    Ja, han har troligen blivit kär och då framstår människor som lite galna. För de är de, med stor överproduktion av dopamin.

    Jag tror att du får acceptera, vilket är lättare sagt än gjort i ditt läge. Det tar månader av akut shock. Att sova, äta, allt blir påverkat. 

    Det finns en bok som heter "Det är något som inte
    stämmer" som handlar om ett sådant akut uppvaknande som du går igenom.

    Alla förälskelser övergår inte i långvarig kärlek, det kan hända att hans nya förhållande inte kommer att hålla.

    Men eftersom de båda betalar ett högt pris för att få vara med varandra, så kommer de troligtvis att hålla kvar varandra till varje pris. För att bevisa för sig själva och andra att de gjorde rätt. 

    Så släpp greppet och gå med på skilsmässa. Sedan behöver du söka allt stöd du kan få, av släkt, och  vänner. Facebookgrupper för personer som genomgår samma sak, kurator på vårdcentralen eller diakon i kyrkan (man behöver inte vara troende).

    Räkna med minsst 3 månaders känslomässig kaos och stt leva från dag till dag. Sedan sträcker sig sorrgeprocessen längre än så, naturligtvis, men då kan man i alla fall "andas" mer vanligt.

    Min medkänsla till dig i din svåra dituation!

    Sök stöd i naturen också, om det brukar hjälpa dig annars!

  • Anonym (Sinue)

    Vid närmare eftertanke verkar den nya kvinnan vara rätt knepig när man tänker på det hon gör mot sin man i och med flytten. Men att hon gör så kan bero på skilsmässolagarna i det land som de bor i nu, att det är bättre för kvinnan att skiljas när de kommer till Sverige. 

  • Anonym (Sinue)
    Anonym (lämnad) skrev 2025-04-23 21:34:57 följande:

    Tack för alla fina tips!!


    Ja, det är min oro att de håller kvar för att bevisa något sen men det kan jag ju inte påverka. Det är Tyskland, lagarna skiljer sig inte åt så mycket men det kan ju finnas andra skäl. Hade det inte varit barn med i bilden hade jag klippt kontakten på ett halvår och sett vad som hänt sen. Nu går ju inte det. Tonåringen här en del problem i skolan  så är bara rädd att allt blir värre. Har bokat en tid med diakon nästa vecka och mannen har gått med på klargörande/avslutande samtal hos terapeut men vet inte om det ens är lönt nu eller bättre längre fram? 


    Är det dumt att jag vill träffa henne? Jag är rädd att de inte är diskreta och tonåringen kommer hem och hittar henne där. Och de jobbar båda där jag pluggar och alltså är flera ggr i veckan..
    jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag Vet att jag inte bara vill råka springa på dem


    Berätta på det avslutande samtalet om din oro när det 
    gäller sonen. Så att ditt ex börjar tänka på ert gemensamma barn och tar det försiktigt! Det är ju inte huvudfokus under ert samtal, men det måste gå fram till exet, då sonen redan har svårigheter.

    Kvinnan kan ha velat att hon och maken skulle flytta, för att de inte skulle hamna i olika länder med delad vårdnad om barnen. Och behöva skicka barnen emellan länderna.

    Det är nog bra att minimera kontakten med  exet, så som du tänkte, att hålla det till ett absolut minimum.

    Det finns både för- och nackdelar med att du träffar kvinnan. Det kommer att göra väldigt ont. Men ni kommer troligtvis ändå att mötas, eftersom ni vistas på samma ställe på dagarna (Då kan du också undvika henne och exet i möjligaste mån, ta en omväg etc. )

    Väldigt bra att du har fått en tid med en diakon! Hoppas att ni matchar någorlunda! Det kan vara väldigt skönt att ha någonstas att få berätta hur man känner, utan några som helst fillter och hänsyn! Byt samtalspartner om det inte fungerar. (De flesta vårdcentraler har en kurator t.ex.)
    Ta en dag i taget, det kommer att gå upp och ner.
  • Anonym (Sinue)
    Anonym (lämnad) skrev 2025-04-24 14:26:28 följande:

    Det känns tveksamt med tanke på att hon nu jobbar på universitetet men ja, allt är ju möjligt. Jag funderar så mycket på hur mycket jag alls kan/bör fråga henne om situationen. Jag vill att hon förstår våra barns situation och vädja till att de anpassar sig till den men samt är det kanske att lägga mig i för mycket? Känns vanskligt att lita på att min man ska fixa att tänka klart nu, han är som sagt helt dopaminkickad, har jag tur kanske hon inte är fullt så uppe bland molnen. 


    Det är också så svårt att bara ge upp och accepter! Vi har semestrar inplanerade med barnen i sommar, ska vi bara strunta i dem? 


    Hon behöver veta om er gemensamma sons situation tycker jag. Din vuxne son kanske inte är aktuell att ta upp i ett första möte. 

    Håll i så fall mötet formellt och ägna er åt rent praktiska frågor.
    Men orkar du möta henne så här snabbt på?
  • Anonym (Sinue)
    Anonym (Anna) skrev 2025-04-24 17:19:40 följande:

    ?Den nya kvinnan bor med man och två barn i ett annat land, de ska flytta hit i augusti och hennes man vet att hon inte vill vara med honom men inte att min man väntar här så att säga.?

    Jag är inte så mycket för att lägga mig i andras liv när det gäller otrohet som inte tvunget kommer få några konsekvenser, men här kommer det ju att avslöjas oavsett. Jag hade nog talat om det för denna stackars make innan han lämnar hela sitt liv med sin otrogna fru som redan planerar sitt nya liv. Att han vet att hon inte vill vara med honom är din mans version, som han fått av henne. Det behöver inte vara sant. Sedan menar jag inte att du ska ta tillbaka honom om flytten inte blir av. 


    Om den tyska kvinnans man ändå tycker det är bra att flytta till Sverige för sitt arbetes skull, åtminstonde under några år, så är ju flytten frid och fröjd.

    Man får bara hoppas att hon verkligen har berättat för sin man att hon inte längre vill vara tillsammans med honom, så att han flyttar på riktiga premisser! Men det är inte ditt ansvar, TS, du har nog med ditt nu.

    Det är så orättvist, den som är otrogen och redan planerat sin skilsmässa, har ett stort känslomässigt försprång. Han har hunnit bearbeta situationen och framtiden en del. Medan du står helt handfallen inför både den känslomässiga omställningen och alla praktiska förändringar, du behöver tid och andrum att landa. 

    Kanske kan du dröja lite med att träffa kvinnan? Åtminstone ett par veckor? Det är ju faktiskt din före detta partner som har ansvar för att er gemensamma son inte far illa. Du kommer säkert att påminna honom om att vara försiktig med sonen, ni hade ju redan börjat prata om hur det ska bli. Sedan kanske ni behöver mötas längre fram, men hon kommer ju inte att involveras med sonen på ett tag, så det kanske kan dröja tills du har fått grepp om tillvaron?

    Jättebra att du har fått en samtalskontakt för egen del! Att kunna ventilera det som kommer upp med en förhoppningsvis klok person. Utan att censurera och själv behöva vara jätteklok och samlad. 

    Jag undrar om det är så klokt att åka på semester tillsammans? Det kan bli väldigt upp och ner känslomässigt och dina barn känner av stämningen. Men det är bara du som känner alla inblandade, och som kan avgöra vad som är vettigt. Hur det skulle fungera. 
  • Anonym (Sinue)
    Anonym (lämnad) skrev 2025-04-24 22:21:44 följande:

    Det kommer att dröja åtminstone två veckor innan hon är här så att jag kan träffa henne. Jag ska fundera på saken. Vill bara inte riskera att stå på väg in på lektion och få en gråtattack för att hon dyker upp...


    Semestern...ja, kanske ska jag bara avvakta och se. Det lockar inte att sitta i bil med honom i flera dygn även om jag helst av allt vill ha tillbaka honom. Kanske bara ska släppa tankarna på det tills dess, det är ändå 3 månader dit. 


    Nu har jag meddelat närmsta kollegor och chef i alla fall och JA, fan vad det är orättvist att bli inslängd i den här skiten! Jag jobbar mest på distans så jag måste liksom skriva uttryckligen till dem men de är stöttande och kommer att hjälpa till att avlasta lite nu när jag inte kan tänka. Har bokat tid på vårdcentralen för att förhoppningsvis få några sömntabletter för jag blir galen av att inte sova och har skrivit till vår gamla familjeterapeut för att se om hon har tid. Mer än så här kan jag inte göra nu tror jag. 


    Sömnlöshet är tyvärr ett klassiskt symtom när man separerar. Hoppas att du får hjälp!

    Sömnlösheten brukar gå över efter ett tag. Det är en krisreaktion.
  • Anonym (Sinue)
    Anonym (lagt kort ligger) skrev 2025-04-25 09:20:25 följande:

    Du hade ju redan prioriterat ditt ex och din man bodde som singel. Det är väl inte konstigt att han väljer en ny kvinna som han kan ha en tvåsamhet med om det är något han eftersträvar. Du skiljde dig i praktiken från din man för 4 år sen.


    Det var ju för sönernas skull hon flyttade isär! Exmannen trakasserade familjen inget hon valde. Läs på bättre.
  • Anonym (Sinue)

    Ja, att det har hänt beror troligtvis på flera saker. Kanske att dödsfallet bidrog lite med att få honom att vara mer känslomässigt öppen. Kanske var det andra saker som bidrog, som inte hade med ert förhållande att göra.

    Förälskelsekänslor rår man inte riktigt över, men att säga att man inte. har någon relation till en person, trots att man planerar två utlandsresor tillsammans, är konstigt. 

    Bra att du skriver dagbok, då får tankarna en konkret form och snurrar bara inte runt i huvudet! Skriv utan krav på struktur eller form, rent känslomässigt, osencurerat skrivande.

    Cirka tre månader av känslomässigt kaos är vanligt vid allvarliga förluster. Sköt om dig så gott det går under den tiden!

  • Anonym (Sinue)

    "Ocensurerat" ska det förstås stå!

  • Anonym (Sinue)
    Anonym (En tanke) skrev 2025-04-26 08:55:18 följande:

    Av det jag läser mig från din berättelse så låter det som att du har bestämt ganska mycket och din man inte känner att han blir lyssnad på samt saknar förtroende för dig.
    Jag får intrycket att han har fått foga sig väldigt mycket och har gjort för mycket våld på sig själv. Du tänker kanske att du har frågat och ni har varit överens men har du verkligen lyssnat på honom?
    Jag kan också ha helt fel men det är så det låter för mig. Nu hittade han någon som verkar bra och du kommer inte lyckas få honom att ändra sig. Hur det förhållandet kommer utveckla sig vet man inte men det kommer bli stökigt med tanke på fler barn osv. Hoppas det löser sig på ett bra sätt, men skilsmässa är oundvikligt.


    TS har styrt boendet med omtanke om deras gemensamma yngre son.  De flesta kvinnor är måna om sina barn, och många män är också det. Du vet nog inte riktigt hur det är att ha barn med funktionsnedsättning/psykiska svårigheter.
Svar på tråden Helt chockad