Helt chockad

Anonym (lämnad) · 2025-04-23T19:56:26+02:00

För en vecka sen fick jag reda på att min man sedan 14 år (vi skulle snart fira 10 år som gifta) varit otrogen med en ny kollega och vill lämna mig för ett liv med henne. Vi har två barn, en gemensam tonåring och en vuxen som är min sedan tidigare. På mitt initiativ bor vi sen 4 år i varsin lägenhet eftersom bonuslivet komplicerades av det vuxna barnets andra förälder. Jag ville det, min man var inte jättenöjd men i efterhand kan vi konstatera att eftersom det vuxna barnet hade psykisk ohälsa var det bra att vi delade upp oss lite rent fysiskt. Tonåringen bor som hen vill i princip, våra lägenheter ligger 50 meter ifrån varandra. Jag trodde att vi hade ett bra äktenskap. Vi jobbar mycket och reser en del, både själva och gemensamt. Vi ses nästan varje dag annars, sover över mycket, har ett bra samliv och relativt mycket tid utan barnen trots allt. Det har varit tuffa år pga stora barnets problem och vårdnadstvist med den andra föräldern men det är mycket bättre nu. Jag fattar att otrohet kan hända i ett långt förhållande och hade varit beredd att förlåta och jobba på relationen men istället är jag lämnad i kaos. Den nya kvinnan bor med man och två barn i ett annat land, de ska flytta hit i augusti och hennes man vet att hon inte vill vara med honom men inte att min man väntar här så att säga. Tonåringen vet att min man lämnat mig men jag har bett att han inte introducerar den nya förrän om ett halvår tidigast eftersom det känns så osäkert. Jag har bett honom vänta till september med skilsmässa på pappret men han är stensätter på att han inte vill ha mig utan henne och även att han inte vill ha mig oavsett. Det känns så knäppt. När jag ser tillbaka på chatthistorik och dagboksanteckningar ser jag bara massor av kärleksförklaringar, tid vi spenderat ihop, bekräftelse han fått och jag också och ja....jag fattar noll. Känner mig så rådvill. Nu ska han åka till ett tredje land och träffa henne nästa vecka men sen kommer de hit och då har jag bett att få träffa henne, vilket hon inte ville men har gått med på. Snälla, ni som har erfarenhet...vad gör man??? Jag vill vara gift med honom, vill inte alls skiljas men han är helt uppe i det blå....

Anonym (lämnad) skrev 2025-11-29 23:11:08 följande:

Jag har bestämt att när det har gått ett år (det är 135 dagar kvar) måste detta ha vänt, annars orkar jag inte. Terapeuten rådde oss till att fortsätta rapporteringen, oftast går det bra men när han inte är på jobbet hände det nyligen att han glömde och jag blev galen på att det ska vara så svårt. Jag tycker inte att det kan vara mitt jobb att påminna. Jag bara tappade all känsla. Jag förstår att han föredrar att inte tänka på henne och det som hände men jag har ingen möjlighet att bara stänga av, det känns orättvist.

Vem vill egentligen leva in relation där man ska rapportera vad man gjort under dagen till ens partner och att denne blir "galen" om man glömmer?! Det är ingen sund och bra relation att leva i.

Rapporterar du också vad du gör varje dag till din man?

Personligen hade jag inte klarat av att leva i en relation på de premisserna, oavsett om det har ägt rum en otrohet.

Fast om du vill ha rapport så faller det på dig att påminna/be om rapport om han glömmer.

Fast jo, du har ett eget ansvar att lägga det som hänt bakom dig. Att då "kräva" att få rapport varje gång han varit på jobbet och möt henne i jobbsammenheng gör att du aldrig klarar att gå vidare.

Han har tydligen gått vidare med dig och vill satsa på eran relation. Du måste välja om du vill gå vidare eller hålla på att älta det som hänt om och om igen (genom art han ska rapportera att han gör).

Terapeuten ni/du går till verkar faktiskt inte helt professionell om h*n menar att rapporterigen ska fortsatta.

Helt chockad

INNEHÅLL