Helt chockad

Eftersom han och jag har samma position på våra jobb är jag rätt väl insatt i vilka frågor en person i hennes position behöver träffa chefen IRL för att ställa...men han tror att hon tittar in för att försöka avdramatisera situationen och är det så så är det väl snarare av godo. Han är övertygad om att hon är väldigt arg på honom och på sätt och vis förstår jag det, han lämnade ju henne som han lämnade mig och även om deras anknytning så klart var mycket svagare gör det ju ont och jag kan förstå om hon känt sig lurad. 

Nej det är en bostadsrätt.

Och jo. Jag vet att om jag har en anställd som ställer de exakta frågorna men jag väljer att tro att hon vill neutralisera situationen, i så fall är det ju positivt. 

Nu har du ju ingen aning om hur jobbet är upplagt men ok, du har kanske rätt i att jag läser in för mycket i det. 

Men varför tycker du att vi ska skilja oss, är nyfiken på hur du tänker, är det något du menar att jag inte tänkt på/fattat? 

Om inte annat låter det destruktivt att återvända till något som innefattat otrohet, olika sexuella preferenser, en underfungerande man och överkompenserande kvinna osv. 

Vi var inte bara gifta på
pappret när detta hände. Vi hade två längdenheter 50
metee ifrån varandra, sågs de flesta dagar i veckan och jag trodde att vi hade det bra tills hans släkting gick bort och han började dra sig undan. Jag tänkte att han behövde utrymme men det var långt ifrån att det var dött innan dess. Vi gick ut och åt varje vecka, jag hälsade på honom på jobbet någon gång i månaden och vi reste både med och utan barnen. Vi har haft det tufft med barnen, särskilt äldsta men jag såg inga tecken på att vi glidit ifrån varandra innan dödsfallet?

Vi var inte bara gifta på
pappret när detta hände. Vi hade två längdenheter 50
metee ifrån varandra, sågs de flesta dagar i veckan och jag trodde att vi hade det bra tills hans släkting gick bort och han började dra sig undan. Jag tänkte att han behövde utrymme men det var långt ifrån att det var dött innan dess. Vi gick ut och åt varje vecka, jag hälsade på honom på jobbet någon gång i månaden och vi reste både med och utan barnen. Vi har haft det tufft med barnen, särskilt äldsta men jag såg inga tecken på att vi glidit ifrån varandra innan dödsfallet?

Ja livet fortsätter men så kämpigt det är emellanåt. Man försöker vara en bra och vettig människa och sen är man inte så god som man önskat. 

Stötte på hennes man idag utanför deras jobb och kunde inte låta bli att prata med honom. Presenterade mig som min mans fru och att hans fru och min man är kollegor. Det var uppenbart att han inte visste vem min man är. Jag berömde honom för konst han gör och bad honom hälsa henne från mig. Just då kom hon ut så gav henne en kram och sa att jag just pratat med hennes man, att hon skulle ringa mig så vi kan ta en kaffe, hejdå. 

Kom ihåg hur mitt förra möte med henne var, hur hon inte ens bad om ursäkt utan bara orerade om hur synd det var om henne själv och sen bad mig om en kram när jag skulle gå. Så nu fick hon en oombedd. Jag fattar att det var en löjlig hämnd men ja, jag är väl inte större människa än så helt enkelt. Nu hoppas jag att jag slipper stöta på henne mer 

Nej jag tror verkligen inte att hon berättat något, han verkade inte veta vem det är. Och ja, min man kom nog undan en hel del problem, jag tror att det blir tydligare och tydligare för honom ju mer tiden går. Jag försöker att inte tänka på det mer än nödvändigt men det är nog bra att ha vissa stunder och sen bara skjuta bort det. men en sak som oroar mig är att han tagit bort alla sina sociala medier efter att jag ifrågasatt varför han inte tagit bort henne på en av dem..