Låter ni barnen betala hemma när de gått ut gymnasiet, eller tvingas de flytta ut?

Som sagt nu är mina föräldrar medelklass och har inte behov av mina pengar. Mina föräldrar skulle inte vilja ta emot mina pengar ändå

Jag kan laga mat städa mm. Så ta hand om hushåll kan jag, slarvig dock med pengar 

Det är ju självklart att vuxna ungdomar som har inkomst måste betala för sig hemma om familjen har dålig ekonomi. Tex om bostadsbidrag minskas då barnet räknas som vuxen. 

En annan fråga är om det är viktigt att barnen får betala för att bo hemma när det inte absolut nödvändigt av ekonomiska skäl, för att barnen skall lära sig ekonomi eller för att föräldrarna av någon anledning vill ha pengarna. 

Väldigt många unga idag har dåliga kunskaper i privatekonomi sa de idag på SVT Nyhetsmorgon, många skuldsätter sig för konsumtion, så det är ju inte fel att föräldrar hjälper sina barn att lära sig ekonomi. Det behöver man dock börja med mycket tidigare , än när barnen tagit studenten. 

Något som fungerade bra för mina barn var att ha en månadspeng som de fick hushålla med. Det verkar till viss del försvunnit detta begrepp. Jag ser och hör yngre kollegor, deras barn hör av sig ständigt om pengar och då swishar föräldrarna pengar, ständiga småsummor. Tex en tolvåring som är hungrig, mamma swishar pengar och hon handlar smörgås på pressbyrån. En fjortonåring vill äta lunch och shoppa med kompisar. Mamma Swishar några hundra. Etc...
För mig som är uppfostrad med att spara mynt i spargrisen och Spara och slösa i Sparbankstidningen Lyckoslanten är det oförståeligt hur man kan hålla på och Swisha i tid och otid till sina barn. Det handlar ju inte om huruvida man har pengar eller inte, det handlar om att lära barnen att hushålla med sina resurser! Men många unga föräldrar verkar inte ha detta tänk alls, att lära barnen att vara ekonomiska. Inte bland mina kollegor i alla fall.

Spara & Slösa, Lyckoslanten - Illustratörcentrum

Har de inget jobb så kan de ju inte betala och man vill knappast göra sitt barn hemlöst. Men har de jobb så delar man ju på kostnaderna hemma såklart. Själv läste jag 3 år på högskolan och blev försörjd av mina föräldrar de åren. De såg det som en självklarhet så jag slapp dra på mig massa lån. Skulle göra detsamma för mitt barn. 

Så kan det ju vara. Var går gränsen för dig då? Vid vilken ålder anser du att du borde bidra till hushållet?

Våra kostnader kommer inte att förändras för att våra barn fyller 18 eller går ut gymnasiet. Så länge barnen gör något positivt för sin egna framtid kommer vi inte att ta betalt för boende för dem. Vill de bo hemma medan de pluggar på universitet för att slippa lån är det ok med oss. Vill de bo hemma ett år medan de arbetar för att spara ihop en buffert, toppen. 

Det vi INTE går med på är att man parkerar röven i soffan och glor på tv och tror att vi skulle försörja efter gymnasiet. Vi kommer inte heller att acceptera att de jobbar och bränner pengar på skit. För även om de är vuxna... bor de under vårt tak så gäller våra regler. 
Utöver att vi kräver att barnen ska vara ansvarsfulla med sina pengar kräver vi att de bidrar till hushållet med matlagning, städ, tvätt osv. Det finns ingen husa i hemmet. 

Barnen vet om vår kravställning och förstår oss. De vet att de har vårt stöd till 100% och får hjälp om det skiter sig. Vi vill att de följer sina drömmar och vågar ta för sig i livet.

Jag tycker att det är väldigt spännande att lyssna på tonåringarna och deras drömmar och planer. Jag önskar att mina föräldrar hade stöttat mig på det viset när jag var i deras ålder. Även om jag skrev tidigare att under vårt tak gäller våra regler så är vi inte helt fyrkantiga och stelbenta. Vi lyssnar på ungarna och vi har ofta hjälpts åt att bestämma "hemma reglerna" tillsammans. 

Men ta betalt av barnen när de försöker forma ett liv för sig själv? Nej, aldrig!

Den här diskussionen är uppe på familjeliv med jämna mellanrum, om att man som förälder har någon sorts förlängd underhållsplikt mot sina barn, så att de kan spara och få en bättre start.

Personligen tycker jag man ber om problem genom att vara "snäll" och bära vuxna människors ekonomi. Mycket i att vara vuxen är ju att ha en försörjning och att faktiskt bära sina egna kostnader...

Det är ju liksom först när man handlar det essentiella och betalar hyra man inser än mer om ekonomi. Precis som att man inte lär sig helt hantera ett hushåll förrän man har det.... Och inte helt kan föreställa sig hur det är att ha en bebis, innan man faktiskt är förälder. 

Det är viktigt att mellan gymnasiet och 30-årsålder komma igång med att vara vuxen. Naturligtvis kan det vara rimligt att som förälder stötta upp, men tanken om att detta är en förälders plikt är för mig djupt provocerande. 

I min värld är det bättre att själv lära sig hushålla och bära sina kostnader, än att få stjälp och förbli som ett litet barn i vuxen ålder.

Har hunnit flytta då. Men om katastrof skulle ske så vid 30. Men jag bor inte hemma då

Konstigt resonemang! Man är inte ond för att man kräver att ett vuxet barn med egna inkomster ska betala för sig. Man är ansvarsfull.

Om man har så bra ekonomi att man utanproblem kan försörja sina vuxna barn, så ska man ändå låta dem betala. Sedan kan man spara den summan och ge dem pengarna den dag de behöver köpa en egen lägenhet.

Varför är det fel? 

Ska inte vuxna barn behöva bidra till hushållet?! När föräldrar förlorar bidraget så får de högre kostnader och du tycker inte du ska bidra något? När tänker du bli vuxen?