Barnets pappa är död. Ska jag berätta?

Du menar alltså att dna-test på syskon räcker i en sån här situation? Signaturen "Anonym (Sanna)" menar att det inte räcker utan att TS måste kontakta Rättmedicinalverket för att dna-test ska tas på (den avlidne) pappan. Men du är av en annan uppfattning? Förstår jag dig rätt då? 

Har nån skrivit att han ska komma undan? Han är givetvis en skithög och det har flera av oss påpekat med all tydlighet.

Han är död och det är inte tillåtet att dna-testa döda personer för att fastställa faderskap. Och det går inte att få ut arv utan att faderskapet är fastställt.

Flera av oss har försökt komma med förslag på hur TS (eller rättare sagt sonen för det är han som måste väcka talan) kan gå tillväga för att eventuellt lyckas fastställa faderskap och/eller få rätt till arv - med eller utan dna-test.

Några av oss har också föreslagit att TS och hennes son kan ta kontakt med änka och syskon för att de eventuellt kan hjälpa till att "rätta till" ssituationen.

Vi har tagit reda på fakta och länkat till källor.

Vi har kommit med konkreta instruktioner om vart man ska vända sig och hur olika processer går till rent praktiskt. 

Vad borde vi skriva tycker du? 

Hur tycker du att TS ska göra?

Vad har du själv att bidra med till tråden mer än att upprepa det alla redan sagt och älta vem som gjort fel? Du kritiserar oss andra men på vilket sätt hjälper ditt inlägg TS här och nu när situationen ser ut som den gör? 

Hur ska en död man stenas? 

Det är klart att änkans bild av mannen förändras, har nån påstått nåt annat? Det är förstås beklagligt men jag anser att sonens rätt till att veta sitt ursprung går före. 

Tryck gärna på "visa endast" under min signatur och läs mina inlägg och framför din kritik till mig. Förklara också gärna på vilket sätt ditt inlägg är mer hjälpsamt eller användbart för TS i den situation hon befinner sig i nu. 

Jag läser ingenstans att TS frågar vem som har gjort fel men citera gärna. Som jag uppfattar henne så vill hon ha råd om hur hon ska göra i den situation hon befinner sig i nu - har jag missförstått TS enligt dig? För jag ser ingenstans i ditt inlägg att du svarar på frågan om hur hon ska göra nu i den aktuella situationen där pappan är avliden och faderskapet inte är fastställt? Eller jag kanske missade ditt råd i din fantastiska text?

Måste syskonen gå med på det eller kan de neka? Kan de bli skyldiga att ta DNA-test som pappan hade varit om han hade levt eller bestämmer de själva?

Måste syskonen gå med på det eller kan de neka? Kan de bli skyldiga att ta DNA-test som pappan hade varit om han hade levt eller bestämmer de själva?

Ja, så är det. Vilket är väldigt svårt att få igenom. Men ja, det finns fall där det har godkänts i domstol. Därför har flera föreslagit att TS ska uppmuntra sin son att väcka talan för att försöka få igenom ett domstolsbeslut, vilket jag också skrev. 

Jag skrev kortfattat om detta eftersom inlägget jag svarade på gällde nåt annat. Men ja, du har rätt. Möjligheten finns. Jag uttryckte mig slarvigt, ursäkta.

Nej det vet jag. Jag skrev som pappan hade varit om han hade levt. Alltså att han hade varit tvungen att ta testet om han hade levt och TS hade uppgett att han är eller kan vara pappa. 

Du sa ju att det räcker att dna-testa syskon? Har du nån källa?

Så verkar det inte vara enligt de källor jag hittat. Har du nån källa på det? 

Enligt Familjens jurist verkar det vara möjligt att fastställa faderskap efter pappans död genom att ta dna-test på syskon TILL PAPPAN. www.familjensjurist.se/fraga-juristen/ovrigtannat/faststalla-faderskap-for-en-avliden-person/

Så i TS fall räcker det inte att dna-testa halvsyskonen utan den avlidne pappan måste dna-testas? 

Ja, jag vet och det var inte det jag frågade. 

Det verkar vara möjligt att fastställa faderskap utan att dna-testa pappan, om jag förstår saken rätt. Det är ju bra i TS fall, om det skulle vara så att den avlidne pappan har hunnit kremeras. 

Jag tycker att du ska lyfta på locket och prata med din sons pappas änka. Men gör det på ett mjukt sätt. Säg att du förstår vilket känslomässigt kaos detta skapar. Din son har rätt till arvet och enligt mig borde du ta tag i detta snarast. Förklara för henne på samma sätt som du har gjort här i tråden för oss. Att ni var unga och att sonens pappa inte visade intresse, att du gjorde honom en tjänst, lät honom slippa undan. Skulden ligger ju inte bara hos dig utan även hos den nu döde pappan.