Första IVF-försöket. Nervös, tips?

Jag har blivit hemma idag också, har ont och mår allmänt dåligt. Jag vet att det säkert kommer ta hela fina sommaren innan vi får göra nästa försök och all denna väntan, är så tröttsam :( och det är du ju tråkigt nog bekant med själv sedan tidigare .

Fy vad tufft och trist att förlora sin bonusmamma :(. All min styrka och omtanke till dig! Kroppen och knoppen ska ju orka även den processen, så det är bra att du fokuserar på att "komma igen" lite inför nästa försök. Vet du hur tidsplanen är för nästa försök eller avvaktar du/ni lite till? Jag vet inte om jag frågat innan, men hur länge har du/ni försökt bli gravida?

Tror inte du ska tänka att jobbet har nån inverkan på din fertilitet, sen som du säger är det ju viktigt att man trivs! Jag skulle vilja hitta ett jobb som är lite mer flexibelt. Jobbar också med människor men orkar inte alltid interagera alla dagar, särskilt inte i en sån här process. Hur gör du för att orka?

KRAM och ta hand om dig :)

 Jag beklagar så oerhört ❤️ Ledsen över vad du och familjen går igenom, hoppas ni kan finna stöd och styrka i varandra. En dag i taget. Skickar en stor kram. 

Jag jobbar också natt emellanåt, också inom vården. Det är väl allmänt dåligt för hälsan egentligen. Också tänkt på det där... kan inte ens komma ifrån nattpassen på akuten under en ev graviditet vilket känns så där. Men vi får försöka inte beskylla oss för själva för utfallen (och känns som var och varannan kollega nu har en enorm graviditetsmage ändå haha).

Försöker påminna mig att om det inte blir befruktat/fäster och om det blir missfall är det nästan alltid för att kroppen gör sig av med något som det är fel på, och det påverkas inte nämnvärt av stressen som livet utsätter oss för ❤️ 

Vi med ofrivillig barnlöshet gör så mycket mer än de allra flesta för att få uppleva graviditet och få ett barn. Hoppas och tror innerligt det går vägen för oss alla här, på något sätt, förr eller senare. Under tiden får vi bara vara snälla mot oss själva och kämpa vidare. 

Kram igen 

Tack Josefine :).

Jag har mest legat i sängen faktiskt, pendlat mellan säng och soffa ungefär haha. Har inte orkat mig ut på promenad men planerar för det nu i dagarna :). Blir hemma idag också, har ingen energi och orkar inte agera med folk, typ..:/.

Man vill ju så gärna, klokt att du avvaktade och lyssnade på läkaren men kanske egentligen främst dig själv. Vilka var de främsta biverkningarna som du hade ignorerat känner du?

Jag förstår din stress kring ålder men det känns också som om det borde finnas flera år till kvar för dig! . Vet du hur du har det med AMH-värde och så? 

Håller tummarna för att din mens kommer snart så ni kan köra igen! Har de gjort några justeringar inför denna gång eller blir det samma doser m.m.?

Slutade med min sista progesteron igår morse så inväntar bara mensen nu som inte kommit än, testdag imorgon men det gör bara ont nu så vill också bara ha mensen så man kommer vidare :). 

Kram till dig!!

Tack Josefine❤️. 

Låter som väldigt jobbiga symtom, inte minst svullnadenZ gjorde svullnaden ont också? 

Lustigt med AMH, jag har också 2,5 :) det kan ju mätas  lite olika enheter: mäter man det i pmol är mitt värde 18 tror jag.

Det är nog klokt att testa ny behandling för dig då, se om det gör någon skillnad för embryona eftersom ni ändå fick fram flera stycken från början!

Min mensvärk fortsätter och nu har det kommit lite brunt på festdagen, vilket jag ju vetat hela veckan. Jag har inte testat än idag men det är ju negativt. Det var 11 dagar sv mestadels kraftig molvärk, lite hoppades man på att det skulle vara växtvärk från det lilla embryot. 

Vi har bara gjort 3 försök men all väntan från ansökan (när min vikt var Ok), pandemin, min egen förälders bortgång under pandemin och min viktuppgång som följde av det, kravet att tappa 15 kg för att få komma tillbaka till behandling och lyckas med det till att nu påbörja och bara vänta. Pendla mellan hopp och förtvivlan som är så tärande för oss alla i denna process. Totalt är det över 5 år. Men vad gör man inte för att få bilda familj?. Vi är så många som går igenom så mycket, som kämpar varje dag. 

behövde nog bara skriva av mig lite. Heja er och nu håller jag tummarna för er nästa behandling och för starrsky som ruvar!<3

Verkligen ingen fara! Såklart! tycker du är väldigt aktiv här :) och det är aldrig någon förväntan! jag tycker bara det är trevligt att ni vill skriva här och även orkar lyssna! känner mig rätt ensam i allting. Man skulle vilja ha någon grupp där man kan träffa andra som går igenom samma sak.
vilka fina emojis, haha! ⭐️🌈

jo jag var ju hemma några dagar förra veckan, tillbaka på jobbet igår. Accepterat att det inte blev något, biter ihop på jobbet även om jag är rätt ledsen över att det återigen inte blev någon graviditet. Inget annat val än att blicka framåt nu.

hur mår du själv just nu? Var befinner du dig i allt? ????

Tänker mycket på er båda! 

Kram!

Fina du! Älskar emojisarna hihi

Hoppas mensen kommer snart! Hur mår du annars? Tänk på dig och allt du går igenom. ❤️

Jag ruvar på (dag 13 nu) men tror jag kommer ta test i helgen. Står inte ut längre med denna väntan. Alla (cyclogest?) 'symtom' jag haft med ömma bröst osv har typ försvunnit dock, så vågar inte hoppas på något. Håller med om det där att inte lita på sin kropps signaler. 

Hoppas ni får en fin helg. Så glad att vi har den här lilla gemenskapen i tråden här ☺️ 

Man får absolut lov att tycka det är tufft att navigera på familjeliv, tycker fortfarande sidan är lite svår på vissa grejer men man får ta den tiden man behöver .

Stort tack för förståelsen: bara känns som att det inte kommer funka framöver heller.. (är det vanligt att man blir liksom nästan lite bitter / pessimistisk?) vill ju inte känna så dock . Men vet inte om det är vanligt för varje negativt test att man känner lite hopplöshet.
har iallafall fått hem en ny behandlingsplan. Tyvärr krockar nog min mens / ÄL med sommartiderna: så ser ut som att det kan bli augusti tidigast att höra Av sig :/. Vi får väl se.

Så tufft med mensen, hur längesedan var det du hade din förra mens nu? (Första dagen i senaste perioden?) hoppas verkligen den kommer igång snart! det är lite jobbigt att känna att det är på gång förstås men att det blir lite ?utdraget? nästan. Heja din mens😅. Har förstått att menscyklerna kan knasa lite efter behandling?

Du har helt rätt i det. Kanske bara acceptera att det är så och att vi får lov att känna alla de känslorna, precis som du säger 🙏.

Tack för att du delar med dig av de fina orden från IVF-läkaren. Det är verkligen väl värt att reflektera över. 

Håller tummarna för din mens, även om det är tungt när den kommer också med alla biverkningar som det är i sig 😅. Men skönt ändå för då känner du kanske att det ändå ?går framåt?. Hur känner du inför en ny behandling nu?💕

kram och glad nationaldag på er!❤️

 

Hej tjejer. 

Kan knappt tro det (därför jag tog om testet med tre olika stickor med olika märken igår) men jag har plussat! 

Så mycket blandade känslor. Först lättnad, följt av rädsla. Låter kanske helt konstigt men kan knappt glädjas åt det så som jag trorr. Kanske för att det var inte så länge sen jag fick ett tidigt missfall, så nu vågar jag inte ens tänka att jag är gravid utan håller mig till 'jag har fått ett plus'. Den känns det som det är flera hinder på vägen, det ska inte vara kemisk graviditet, eller utomkvedshavandeskap vilket jag har ökad risk för, det ska inte vara en ofostrig graviditet och jag ska inte få MF i v 6 igen. Vill bara snabbspola tiden till första ultraljudet i v8. Har fortfarande mensvärksliknande kramper och huggsmärtor i höger äggstock. 

Fallhöjden känns så himla hög nu. Har inte sovit inatt alls pga ångest. 

Men med det sagt, så visar det att det krävs verkligen ibland bara ett ägg, och ett enda embryo. Hoppas det kan ge hopp åt er, och även de med väldigt lågt AMH som läser detta. ❤️