Barnlängtan, hur får man ens sambo med på tåget?
Råd nummer ett, man kommer aldrig ha allt.
När man väl har boendet så är det bilen, och sen när det är fixat så är det den där resan man vill göra och så rullar det på.
Så släpp det. Om det är något väldigt specifikt som är svårt att genomföra med ett barn under de första 5-7 åren så absolut. Typ trekka i någon jungel eller bestiga Mount Everest. Men annars så går det att ge varandra pauser för att åka på weekends med vänner eller så väljer man barnvänliga resmål om det funkar bättre för en och man verkligen gillar att resa.
Råd nummer två är att man aldrig vet när eller om man lyckas bli gravid och behålla graviditeten. Sorgligt men sant.
Råd nummer tre - för många män är barn och graviditet väldigt väldigt abstrakt. Jag har fler än en manlig vän som fått PANIK när flickvän/fru blivit gravid ungefär som att bebisen skulle droppa ner någon vecka senare. Så är det inte. Naturen har sett till att man har x antal månader på att förbereda sig. Sen ska man i och för sig inte ta den tiden heller för given för man vet inte hur man kommer att må, hur mycket ork man kommer ha etc. Man kan bli sängliggande med Hyperemesis dagen efter att man testat positivt...
Råd nummer fyra, låt honom inte förhala. För dig är detta superviktigt, det kan man läsa sig till av ditt inlägg. För honom kanske det är najs, men inte nu. Eller så kan han tänka sig en tillvaro utan barn. Vilket inte du kan.
Ultimatum är ett trist ord men lite så är det. Du ger honom förutsättningar, så här ser jag på det. Han bemöter dem eller han säger tvärt nej. I värsta fall säger han kanske .... men inte nu och då ligger bollen hos dig. Vågar jag vänta eller inte.
Och det han måste förstå i det läget är att det här kan vara en vattendelare, eller det ÄR en vattendelare för många. Barn och familj är så pass viktigt och matchar man inte så kan det bli så att man gör bäst i att gå isär.
Så sätt en tidsfrist. Nu gör vi så här att vi lägger frågan åt sidan i ett halvår (eller annan lämplig tid) och pratar inte om det. Om ett halvår tar vi snacket igen och då måste jag få veta exakt hur du ställer dig till det här. Så ger du honom en paus från "barnsnacket" och han får se till att fundera ordentligt så att han vet hur han känner.
Jag hade inte det här dilemmat inför att jag och min man önskade bilda familj från första början. Vi var helt ense om att det var något vi båda ville och när i tid det skulle ske. Däremot såg vi helt olika på syskonfrågan.