Är jag en dålig sambo?

Jag har haft en som TS (vare sig just TS är san eller inte). Gelt inne på "projekt" och göra saker hela tiden. Om man skulle göra "ingenting" hemma så var han hellre borta, för TID ska ANVÄNDAS annars är det slöseri. Att bara vara fanns inte på kartan.

Och alla "projekt". Aaahhhh, ska vara hemma, bara jag fixat "projektet". Men projekten tog ju aldrig slut, för de var ju en ursäkt till att slippa göra ingenting.

Jag misstänker att det är någon slags avoidant attachment eller liknande i görningen. Slippa vara en del av ett förhållande känslomässigt med ändå få vara i ett. Allt han gjorde "för mig" var ju inte heller förankart MED mig, utan gjordes mest för att få känna sig duktig utan att behöva faktiskt fundera på vad jag ville, kände eller behövde.

Det höll så klart inte särskilt länge. Det går inte att vara med någon som värgrar möta en, fysiskt eller känslomässigt.