Vad är skäl nog till separation?

Om man inte längre har känslor och inte vill så kan man inte mötas halvvägs. 

I ett sådan beslut ska man tänka på sig själv. Enbart sig själv. 

Det finns nog hur många skäl som helst.

Att inte längre vilja är skäl nog. Samtycke gäller i ett förhållande och när samtycket tar slut får man respektera det . 

Ibland tar känslorna slut utan nån annan anledning än att man känner ett "nej".   Det är tillräckligt. 

Min erfarenhet är att ganska många inte riktigt har koll på sitt känsloliv och varför de känner och regerar som de gör. Det försvårar såklart saker eftersom den andra parten inte kan försöka ändra sig när något skaver.
Därför tror jag ett "varför" ofta blir ganska svårt.

Ungefär så ja.

Om jag lever med en människa som skulle glömma sitt eget huvud om det inte satt fast, och bara blir mer och mer irriterad över det, så kanske det inte går att säga exakt vilken dag som jag objektivt sett borde göra slut på.
Eftersom den dagen inte kommer att vara värre än många andra kaosdagar man har upplevt med samma person.

Men det kommer nog att komma en dag när jag bara känner att nu räcker det, jag står inte ut längre.

Fast att man inte har en sund relation ÄR ju ett skäl?Har folk så dålig reflektionsförmåga att de de inte förstår att det alltid finns anledningar till att man inte vill?

Känslor tar aldrig slut utan anledning. Jag trodde det förut, men när jag reflekterar över relationer jag lämnat (i efterhand med distans) har det trots allt funnits anledningar som jag inte kunde se då.

Du kan läsa mitt inlägg ovan så kanske du förstår bättre.

Det är ju meningslöst att klaga på en partner för saker som de varken kan eller vill ändra sig i. Så du har valet mellan att acceptera beteendet eller lämna.

Orsaker till att jag började fundera på separation på allvar:

- blev nästan dagligen kallad för fula ord
- inget jag gjorde dög/var bra nog
- det var alltid "måste du göra det nu?" för att sen klagapå att jag inte gjorde något.
- alkoholist (mitt fel då jag var så svår att leva med)
- extremsnusare
- det var alltid mitt fel att vi inte hade mer pengar över trots att han skötte ekonomin (kontrollbehov), gemensam ekonomi "för min skull"
- kastade saker på mig när han blev arg för något obegripligt (skitsaker), helst den alkohol han hade i glaset, och jag skulle sedan städa upp det hela efteråt.
- förstörde saker om ganska ansåg att man förstört hans dag/humör etc.
- hatade att jag hade en mobil typ.

Att jag till sist kom fri:
- en andra orosanmälan från skolan, denna gång med misstanke om våld I hemmet 
- fick i princip bälja mellan honom och att behålla barnen.