• Anonym (M)

    Var går gränsen för att barnen ska slippa träning pga vädret?

    Mitt barn (sju år) har utomhusträning imorgon. Det ska enligt prognosen blåsa en bit över 20 m/s i byarna. Plus regn. 


    Om det står sig kommer mitt barn inte behöva gå på träningen. Det ger inte så mycket, plus att det blåser runt pollen. 


    Hur resonerar ni andra kring väder och träning? Måste barnet gå i alla väder?

  • Svar på tråden Var går gränsen för att barnen ska slippa träning pga vädret?
  • Anonym (M)
    Anonym (Hola) skrev 2025-05-15 08:26:29 följande:

    Curling i det här sammanhanget är för mig (OBS!) att visst, idrott och aktiviteter ska vara på skoj. Särskilt i låga åldrar.

    Men för mig (OBS!) innebär det också att man, särskilt om det handlar om lagidrott, förmedlar att när man är en i lagen så är man viktig för laget. Och som lag håller man ihop. Det går inte att spela en match om hälften väljer att göra annat för att det lät roligare eller för att man inte orkade. (Eller för att det regnade lite grann). Utan då är man någon som andra räknar med.

    Man kan ha en sämre dag, man kan känna sig trött, men i alla fall som vuxen så kan jag på en hand räkna de tillfällen då jag tränat och sen fortfarande känt mig som skit. För det blir sällan så. Oftast kommer man hem från träningen med ett annat mindset, lite piggare, lite skönt trött och man kan ge sig en klapp på axeln för att man ändå gick dit.

    Där får man ju föregå med gott exempel också, barn gör som föräldrar gör osv.


    De gånger jag tränat, när det inte känts riktigt bra, har jag blivit sjuk. Därför känner jag hur kroppen mår och avgör utefter det.

    Mitt barn tränar inte en lagidrott, matchidrott eller tävlingsidrott. De gånger hen har önskat ställa in har varit strax innan hen blivit sjuk, eller vid riktigt mycket regn. Då upplever barnet att träningen inte är rolig och på gränsen till läskig eftersom det blir halt. Barnet har halkat och fått ont vid sådana tillfällen tidigare. Jag anser det inte vara curling att lyssna på mitt barn och ta till mig av barnets åsikter och känslor.
  • Anonym (Hola)
    Anonym (M) skrev 2025-05-15 08:35:05 följande:
    De gånger jag tränat, när det inte känts riktigt bra, har jag blivit sjuk. Därför känner jag hur kroppen mår och avgör utefter det.

    Mitt barn tränar inte en lagidrott, matchidrott eller tävlingsidrott. De gånger hen har önskat ställa in har varit strax innan hen blivit sjuk, eller vid riktigt mycket regn. Då upplever barnet att träningen inte är rolig och på gränsen till läskig eftersom det blir halt. Barnet har halkat och fått ont vid sådana tillfällen tidigare. Jag anser det inte vara curling att lyssna på mitt barn och ta till mig av barnets åsikter och känslor.
    Är det någon som sagt det då?
    Och med "kännas bra" har i varje fall jag inte skrivit något om att man är (eller på väg att bli) sjuk. Att träna med förkylningssymptom kan vara förödande.

    Däremot en negativ känsla i kroppen, dålig ork, ingen lust, prokrastinering, vill hellre göra något annat. Den känslan. Till 99% är den inte kvar när du är klar.

    Jag vill gärna föregå med gott exempel gentemot mina grabbar men självklart ingår i det att jag lär dem att känna efter hur det känns FYSISKT. Lira boll med ont i halsen tex är big no no. För de kan inte träna litegrann eller "ta det lugnt" utan de går all in och då är det mitt jobb att avgöra det.
  • Anonym (ST)
    Anonym (Hola) skrev 2025-05-15 09:01:13 följande:
    Är det någon som sagt det då?
    Och med "kännas bra" har i varje fall jag inte skrivit något om att man är (eller på väg att bli) sjuk. Att träna med förkylningssymptom kan vara förödande.

    Däremot en negativ känsla i kroppen, dålig ork, ingen lust, prokrastinering, vill hellre göra något annat. Den känslan. Till 99% är den inte kvar när du är klar.

    Jag vill gärna föregå med gott exempel gentemot mina grabbar men självklart ingår i det att jag lär dem att känna efter hur det känns FYSISKT. Lira boll med ont i halsen tex är big no no. För de kan inte träna litegrann eller "ta det lugnt" utan de går all in och då är det mitt jobb att avgöra det.
    Man får dock vara försiktig och lyhörd som förälder om ens barn allt som oftast har en negativ känsla och ingen lust. För det ska vara roligt att idrotta. Är det inte kul så har man antingen fel sport eller så är man inte intresserad av sport överhuvudtaget. 
  • Anonym (Hola)
    Anonym (ST) skrev 2025-05-15 13:25:41 följande:
    Man får dock vara försiktig och lyhörd som förälder om ens barn allt som oftast har en negativ känsla och ingen lust. För det ska vara roligt att idrotta. Är det inte kul så har man antingen fel sport eller så är man inte intresserad av sport överhuvudtaget. 
    Det är ingen som sagt något om det heller.
    Som du själv skriver, då kanske man ska sluta med den idrotten och testa något annat. Eller så vill ungen spela fiol, det lär visa sig med tiden. 

    Går också i vågor har vi märkt i vår familj. Ibland är den regelbundna aktiviteten ihop med andra (andra barn/ungdomar men också andra trygga vuxna) det som varit stöd för barnen när de gått igenom något. De kanske inte alltid vill prata med föräldrarna men då kan ledarna ha en väg in. 
  • Anonym (M)
    Anonym (ST) skrev 2025-05-15 13:25:41 följande:
    Man får dock vara försiktig och lyhörd som förälder om ens barn allt som oftast har en negativ känsla och ingen lust. För det ska vara roligt att idrotta. Är det inte kul så har man antingen fel sport eller så är man inte intresserad av sport överhuvudtaget. 
    Jätteviktig synpunkt! Mitt barn höll på med en annan sport tidigare. Vi noterade att det inte gjorde så mycket om träningen av olika skäl ställdes in och undrade om det var så att barnet ville avsluta efter säsongen. Det ville barnet absolut. Hen tyckte inte att sporten var rolig alls längre.
  • Anonym (ST)
    Anonym (Hola) skrev 2025-05-15 13:32:59 följande:
    Det är ingen som sagt något om det heller.
    Som du själv skriver, då kanske man ska sluta med den idrotten och testa något annat. Eller så vill ungen spela fiol, det lär visa sig med tiden. 

    Går också i vågor har vi märkt i vår familj. Ibland är den regelbundna aktiviteten ihop med andra (andra barn/ungdomar men också andra trygga vuxna) det som varit stöd för barnen när de gått igenom något. De kanske inte alltid vill prata med föräldrarna men då kan ledarna ha en väg in. 
    Nej, det var ingen som sa något om det - därför sa jag det. Glad

    För det tål att sägas då och då.

    Tror att det är bra att kolla av sig själv som förälder ibland, om man älskar barnens träning mer än barnen gör så är det kanske dags att ta en paus. 
  • Anonym (M)
    Anonym (ST) skrev 2025-05-15 13:43:24 följande:
    Nej, det var ingen som sa något om det - därför sa jag det. Glad

    För det tål att sägas då och då.

    Tror att det är bra att kolla av sig själv som förälder ibland, om man älskar barnens träning mer än barnen gör så är det kanske dags att ta en paus. 
    Mitt andra barn spelar fotboll, i ett knattegäng. Ganska snabbt kan man avgöra vilka föräldrar som önskar att barnen ska hålla på med just den sporten. Fäder som står vid sidan och vrålar "BREDSIDA", åt barn som knappt kan stava sina namn, är misstänka...
  • mari123

    Gränsen går väl när föräldrarna anser det? Man kan väl inte vara tvungen(?) att skicka sitt barn på träning?

  • asdfgh

    När våra barn tränade fotboll (enda utomhusidrotten de hållit på med) ställdes träningarna in vid skitväder. Inte en chans att jag skulle skickat mina barn till den fotbollsplanen om det är så blåsigt. Fullt med höga träd runtomkring och vi säger aktivt till barnen att de ska hålla sig därifrån om det blåser för mycket.

    Nu accepterar vi att barnet som tränar (2 sporter, 3 träningar+matcher/v) mycket skippar träningar eller matcher utan att egentligen ifrågasätta. Det handlar om kanske en träning i månaden (pga trötthet eller önskan om att umgås med kompisar) och tacka nej till vissa matcher så att det slutar med match ungefär varannan vecka

Svar på tråden Var går gränsen för att barnen ska slippa träning pga vädret?