• Anonym (Jag)

    Dottern har inte velat träffa mig

    Haft flera trådar här ang relationen med min dotter, snart 13 år. Hon bor hos sin mamma sedan våran separation för ca 2,5 år sen. Mamman är bipolär och dottern har nyligen fått diagnosen ADD, för info. 


    Dottern har inte sovit hos mig sen snart 2 år tillbaka, oklart varför. Försökt jobba på alla att för att få reda på detta, utan resultat. Mamman har hela tiden motarbetat att hon ska komma, enligt mig. Det har dugit att ringa och fråga mig när något har strulat osv. Man känner sig sjukt utnyttjad. 


    Nu ringde mamman igår igen och pratade om sommaren, då hon gått upp i tid och måste jobba hela sommaren. Dottern vill inte vara själv ska tilläggas. Jag och min sambo jobbar som vanligt, har 4 v semester i juli. Då tycker mamman att vi ska ställa upp och ha dottern i stort sett hela sommaren bara för att hon inte kan jobba. Är detta jag flaggat för i ca 2 år, att detta kommer ske, men inte fått något gehör. Nu duger det att ringa!!??
    Jag vill inget hellre än att träffa dottern såklart, men nu har vi ju planer i sommar osv. Samtidigt vill jag inte bara ställa upp så fort mamman ringer och ber om hjälp, det passar när det passar henne! Och dottern vill troligen inte sova hos oss heller, så mamman tycker då att dottern ska komma till oss på morgonen för att sen åka tillbak till henne på em, varje dag! Jag tycker inte det känns rimligt?.

    Åsikter?

  • Svar på tråden Dottern har inte velat träffa mig
  • Anonym (?)
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 11:41:29 följande:

    Så du menar att jag ska göra precis som exet säger i alla lägen? Låta henne bestämma och planera hur vi ska göra?

     


    Gör inte som exet säger om det är viktigt för dig
  • Jemp
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 09:52:39 följande:
    Jag blir bara utnyttjad. Och exet försöker t.om styra hur vi ska göra och uppfostra dottern när hon är hos oss. Det köper inte jag. 
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 09:52:39 följande:
    Jag blir bara utnyttjad. Och exet försöker t.om styra hur vi ska göra och uppfostra dottern när hon är hos oss. Det köper inte jag. 

    Är det värt att offra relationen med dottern för att du inte köper det?

    Om dottern inte vill vara hos dig och du inte vet varför, kan det inte vara värt att lyssna på mamman som Faktiskt har en vardag där barnet verkar trivas?
  • Jemp
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 11:02:26 följande:
    Till att börja med kollade jag med exet för ca 2 veckor sen ang semestern, om dom hade nåt osv och hur vi ska göra. Dom hade inget planerat, och noll respons. Jag sa att vi planerar in några dagar iaf som dottern ska hänga hos oss, om hon vill. Sen kom detta i förrgår?.

    Hon försöker bestämma sovrutiner för dottern. Bestämma vad hon ska äta. Att hon ev ska komma till oss kl 0730 på morgonen och sen åka tillbaka till exet när hon slutat jobbet runt 14. Varje dag. Detta är bara några av sakerna. Och det går jag inte med på. Och vi har redan anpassat vissa saker hos oss och ändrat, just för att dottern ska känna sig bekväm och så välkommen som möjligt. Men någonstans går gränsen. Min föredetta ska inte bestämma hur våra regler osv ser ut. Ska tilläggas att vi absolut inte är exeptionella eller utåtstickande i uppfostran. Snarare dotterns mamma, som låter dottern göra precis vad hon vill, äta vad hon vill, sova i hennes sovrum osv. Det anser jag inte är ok iaf. Men jag köper att hon har dom reglerna, precis som hon får köpa att vi har våra. Sen tycker inte jag att en 12åring ska bestämma allt i ett hushåll. Och där kanske dottern då väljer att vara hos sin mamma, där hon får som hon vill. Mcdonalds minst en gång/v, bestämmer mat osv. 

    Så du frågade henne, hon svarar några dagar senare och då blir du tvärtemot och vill offra hänget pga det? 


    Det verkar vara läge Att svälja frustrationen över vad som vanligt och ta tillvara på det du kan få. 

  • Anonym (Jag)
    Jemp skrev 2025-05-14 12:20:02 följande:

    Så du frågade henne, hon svarar några dagar senare och då blir du tvärtemot och vill offra hänget pga det? 


    Det verkar vara läge Att svälja frustrationen över vad som vanligt och ta tillvara på det du kan få. 



    Jemp skrev 2025-05-14 12:20:02 följande:

    Så du frågade henne, hon svarar några dagar senare och då blir du tvärtemot och vill offra hänget pga det? 


    Det verkar vara läge Att svälja frustrationen över vad som vanligt och ta tillvara på det du kan få. 


    Jag offrar inte hänget. Men tycker det är rimligt att hon är hos oss på våra veckor, och vi kan hitta på en massa kul. Och hos sin mamma på hennes veckor.
  • Anonym (Jag)
    Jemp skrev 2025-05-14 12:17:08 följande:
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 09:52:39 följande:
    Jag blir bara utnyttjad. Och exet försöker t.om styra hur vi ska göra och uppfostra dottern när hon är hos oss. Det köper inte jag. 

    Är det värt att offra relationen med dottern för att du inte köper det?

    Om dottern inte vill vara hos dig och du inte vet varför, kan det inte vara värt att lyssna på mamman som Faktiskt har en vardag där barnet verkar trivas?
    Om hon är hos oss på våra veckor och hos mamman på hennes veckor, är det att offra relationen? 
  • Anonym (du)
    Anonym (Jag) skrev 2025-05-14 11:41:29 följande:

    Så du menar att jag ska göra precis som exet säger i alla lägen? Låta henne bestämma och planera hur vi ska göra?

    Jag har som sagt försökt i 2 år att bygga och jobba upp en relation med dottern. På alla sätt. Lyssnat på vad exet tycker osv, men inte lyckats ändå. Jag tänker inte låta henne bestämma allt. Vi är två vuxna som ska komma överens. Men tyvärr är en av oss inte mottaglig för att diskutera. Och det är icke jag. 
    Jag fokuserar på min dotter så mycket jag kan, tro mig!! Men när man får skit vad man än gör så tröttnar man lite. 


    Nej jag menar att du ska försöka bortse från ditt ex och känslorna hon framkallar hos dig, och istället fokusera på att bygga upp din relation med din dotter. 

    Du är vuxen, och du är förälder, du "får" liksom inte tröttna på att fokusera på din dotter bara för att du stör dig på ditt ex. Din dotter är ett barn, hon kan inte ta ansvar för att hennes föräldrar inte klarar av att vara vuxna. Och bara för att ditt ex beter sig illa så är det inte ett fripass för att du ska strunta i dottern. 

    Ta chansen nu att umgås med dottern hela sommaren, vad har du att tveka om!
  • Core

    Fattar mig inte på vissa skilda föräldrar. Skulle jag genomgå separation skulle jag av egoistiska skäl vilja ha barnen 100%, men för deras skull förstått att det inte går.

    Jag kan säga dig med all säkerhet att det här är anledningen till att din dotter inte vill vara hos dig- du har väl en sambo som är med och tycker, hennes uppehälle hos dig är villkorat. Det skapar inte en varm naturlig relation med barnen. 


    Som sagt, hade jag varit i en sån sits hade jag tagit alla dagar-månader och år som erbjöds tillsammans med mina barn.

  • Agdaa

    skulle ha kontaktat familjerådgivare om ni inte har nån kontakt redan

  • Core

    Och när man läser din skit om regler som inte finns etc är det obehagligt att jag som vuxen man får Flashbacks av min egen uppväxt. 


    Det är oerhört enkelt att sätta upp regler i ett kyligt hem, där barnet inte känner sig hemma med den nya partnern. I en vanlig familjesituation där barnen bor hemma varje dag hade du vetat att det hela tiden är kompromisser, det är en levande diskussion med ungar om vad som gäller och ibland får man ge lillfingret bara för att få ihop logistiken en dag. Det blir regler som växer fram naturlig väg i samförstånd, där alla kan säga sitt.

    Men många bara går vidare med någon ny kvinna och räknar med att barnen ska trivas och acklimatisera sig med en ny miljö med nya energier och nya regler.

    Nej, då håller barn sig där man känner sig hemma och fullt välkommen.

    Är det en sak jag lärt mig av historien, och bara genom att betrakta omgivningen, är det att blir det separation skulle jag ta det jävligt försiktigt med att låta en ny kvinna komma in i vårt liv, och jag skulle skita i att förhålla mig till ett ex framför min relation med ungarna.

    Du kan välja att gå i försvarsställning, men till bekostnad på kontakten med barnet. 

  • Anonym (Liten)
    Core skrev 2025-05-14 13:36:12 följande:

    Fattar mig inte på vissa skilda föräldrar. Skulle jag genomgå separation skulle jag av egoistiska skäl vilja ha barnen 100%, men för deras skull förstått att det inte går.

    Jag kan säga dig med all säkerhet att det här är anledningen till att din dotter inte vill vara hos dig- du har väl en sambo som är med och tycker, hennes uppehälle hos dig är villkorat. Det skapar inte en varm naturlig relation med barnen. 


    Som sagt, hade jag varit i en sån sits hade jag tagit alla dagar-månader och år som erbjöds tillsammans med mina barn.


    Undrar lite över detta också. 
    har det alltid fungerat så här eller blev det sämre när den nya började vara med och när ni blev sambos?

    idealiskt sätt så ser man till att ha en fungerande vardag med barnen efter en separation innan man blandar in nya partners och flyttar ihop. kan vara så enkelt att dottern inte trivs med att bo ihop med din nya och det gör att det blir besvärligt. Mamman försöker säkert stötta dottern så mkt som möjligt men det blir lite fel.

    Ps. det är inte helt enkelt för barn att våga säga att de inte trivs hos den ena föräldern, de vill ju inte såra. Det är inte heller enkelt att kunna beskriva vad det är som gör att man inte trivs. Man kan tycka om en ny bonusförälder men inte trivas att bo med den. Din dotter har diagnos är och är extra känslig
Svar på tråden Dottern har inte velat träffa mig