Svenskars rasism
Men märkligt att du inte gräver fram exempel på svenskar som har skjutit poliser till döds.
Hur jag än letar så hittar jag inget i den svenska historien där svenskar har skjutit poliser till döds.
Här har du en länk till en mer omfattande lista över poliser som dödats i tjänsten:
Varför fortsätter du att argumentera på det här sättet, när det tydligt framgår i tråden att ditt påstående inte stämmer?
En del invandrare blir upprörda när jag pratar om tacksamhet. Det tycker att den inställningen ger de svenskar rätt som tycker att invandrare ska hålla tyst, vara glada för att de är i Sverige och till exempel inte kritisera rasism eller diskriminering.
Jag förstår upprördheten, men bara delvis. De som avkräver mig och mina vänner med invandrarbakgrund tacksamhet brukar nämligen inte vara invandringsfientliga svenskar. Tvärtom har det varit svenskar med självbilden att de är toleranta och uppskattar olikheter och mångfald som ? ofta tyst ? bett mig vara tacksam för att jag fått komma till Sverige, när jag påpekar att det finns brister med den svenska integrationen.
När jag föreläser för första generationens invandrare är tacksamhet ett ämne som ofta lyfts i samtalen, men då utan att någon tycker att det är konstigt.
Många vill prata om hur genuint tacksamma de är för det som Sverige erbjuder dem och deras familj. Precis som jag är de medvetna om vad de flytt ifrån och vad de kommit till. Få lämnar sina hemländer för att det är kul eller för att Sverige anses vara bekvämt att leva i med socialbidrag och annat. Skälen brukar vara allvarliga, situationen man lämnar bakom sig hopplös.
Ursäkta om inlägget blev långt!
Att ta upp svenskar som har mördat går nog inte att jämföra med hur det nu ser ut i Sverige. Vi var det mest säkra landet i världen, och är nu det mest kriminella i Nordeuropa.
Malexandermorden skedde för 25 år sedan, och Jackie Arklöv var invandrare och född i Liberia. De vanligaste brotten då var bilstölder, inbrott och butiksstölder. Minns Malexandermorden och mordet i Linköping på 80-talet. Alla pratade om det, och det stod på löpsedlarna i flera dagar, och det fanns bilagor om morden. Men nu måste man skrolla ganska så långt ner när man läser tidningarna på Internet om skjutningar, mord och sprängningar var och varannan dag. Det är det nya Sverige, och ingen nyhet. "Jaha, ännu en sprängning". Från januari-april detta år har det skett 72 sprängningar och 17 avlidna. 87 förberedelser. 61 skjutningar, 24 avlidna och 14 skadade. Hittills har 18 oskyldiga dött. Barnsoldater har på order från andra tonåringar stuckit kniven i ryggen på oskyldiga svenska pensionärer.
Det finns naturligtvis många invandrare som har lärt sig bra svenska, och har ett jobb och betalar skatt. Men samtidigt så finns det flera hundratusen som lever på bidrag. Och tyvärr så är det nu allt våld i Sverige som får all uppmärksamhet, och detta förknippas med invandringen. Det pratas och skrivs om det i tidningarna och på TV. På diskussionsforum är det ett ständigt ämne som orsakar mycket upprördhet och hat. Även om man ska titta på debatter på regeringsnivå. Vart man än vänder sig så dyker detta upp, och man blir påmind hela tiden. Det enda att göra är att varken läsa tidningarna eller se på nyhetssändningar.
Varför skriver jag om detta elände i en tråd om rasism? Därför att jag vill att ni som anser oss vara "rasister" förhoppningsvis kan få lite förståelse för vad invandringens nackdelar har inneburit för oss. Om vi vänder på steken. Ni var uppväxta i ett land som ansågs vara det mest säkra i världen. Men sedan så blir det massinvandring från Norden, och mord, skjutningar och sprängningar var och varannan dag. 68 000 av oss blir anslutna till gängkriminella, och det blir bara värre och värre. Sedan läser ni att vi vill värva barn och tonåringar från ert land eftersom ingen förväntar sig att de ska utföra brott. Dessutom så skulle våra ungdomar sälja droger i skolorna.
Om ni då blir upprörda över denna mycket negativa utveckling så är ni "rasister". Hur skulle ni reagera om detta hände i ert land?
För många år sedan flyttade min make och jag till Frankrike för att bo där i 10 år. Vi förberedde oss länge, sparade pengar och fick jobb. Och där kunde man uppleva detta med "rasism". Att kunna utmärkt franska var ett måste, annars så kunde de till och med vägra att svara på tilltal. De ansåg det vara respektlöst att inte kunna prata deras språk. Men här i Sverige finns det många som efter 20 år fortfarande inte har lärt sig svenska och behöver alltid tolk. Och därmed så kan de inte arbeta. Kostnaderna för tolk, som de kan använda hur mycket som helst, kostar oss skattebetalare c:a två miljarder om året. Detta skulle aldrig någonsin accepteras i Frankrike. Och att "följa seden dit man kommer" kändes som helt naturligt. På jobbet fanns det många svenskar, och de pratade mycket bra franska och ville smälta in i det franska samhället. För att ytterligare förbättra språket så gick vi på kvällskurser. Att leva på bidrag fanns inte ens på kartan.
Så visst är det oerhört stor skillnad på Sverige och andra länder när det gäller rasism. Vi köpte en stuga på landet, och först ville de inte ha med oss att göra. Men eftersom vi pratade mycket bra franska, hade jobb och följde deras traditioner så blev vi efter något år accepterade. Men vissa äldre vägrade att prata med oss "utlänningar" och vände ryggen till. Men jag tog inte vid mig, utan förstod att allting hängde på mig själv och att följa deras regler. Inte kunde vi ställa en massa krav om att det skulle fungera som i Sverige. Det hade de aldrig accepterat.