Inlägg från: Anonym (Hon) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hon)

    Rätt att bli upprörd? Testamente-fråga

    Anonym (?) skrev 2025-05-20 16:27:15 följande:
    Det kanske inte handlar om pengarna i sig utan att man funderar över varför ens partner bryr sig så lite om en?
    Bryr man sig inte om sin partner för att man prioriterar sina barns framtid?
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:14:18 följande:
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 16:56:44 följande:
    Nej vi är inte överens om det.

    Du skrev väl att ni båda säger att det är era katter?
    Nej, jag skrev att vi kallar dem "våra barn", innebörden av det är vi inte överens om.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:16:22 följande:
    Det jag skrev var så lite. Alltså bryr sig så pass lite att man inte lämnar något alls till den.
    Ser inte vad ett arv har med saken att göra. Ingen kommer hamna på gatan av det, finns inget gemensamt boende etc, däremot kommer det göra stor skillnad för barnens framtid.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:34:20 följande:
    Våra betyder alltid våra, finn ingen annan innebörd 
    Enligt dig kanske, men tvivlar på att lagen håller med där. Vad som närmast kan klassas som ett smeknamn ("våra barn") har jag väldigt svårt att tro är juridiskt bindande.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (J) skrev 2025-05-20 17:37:05 följande:
    Men står man varandra nära, har ett liv tillsammans så är kanske testamenete och planering inför döden något man pratar om och diskutterar
    Och han känner till testamentet och vad som står i det. Jag är inte intresserad av någon input, det är mitt liv, mina pengar. Jag är bara strax över 30 och har antagligen många år innan vi når dit, jag vill bara säkra upp barnens framtid då exmaken är skyldig mig en stor summa pengar som jag inte vill riskera att han kan behålla.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:47:38 följande:
    Och det kanske inte personen gör heller. Poängen var att det inte behöver handla om att man tänker på just pengar. Utan om någon personen är besviken pga ett testamente, OM, så kanske det inte är pga pengarna i sig.
    Pengar är det enda av värde jag har att ge. Möblemanget är nyinköpt och knappast något någon kommer kriga om. Det kan gå till företag som hjälper nyanlända eller nåt.

    Han vet vad jag känner för honom, ett testamente ändrar inte det. Han är en vuxen människa som är ansvarig för sitt eget liv. Allt jag har som kan gynna barnens framtid ska gå till dem.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:56:48 följande:
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:46:15 följande:
    Enligt dig kanske, men tvivlar på att lagen håller med där. Vad som närmast kan klassas som ett smeknamn ("våra barn") har jag väldigt svårt att tro är juridiskt bindande.


    Nej inte enligt mig, utan enligt svenska språket. Finns inga andra innebörder av ordet våra. 


    Och dessutom ang. det juridiska så skrev jag kanske att man inte har rätt att testamentera bort det då. Har inte sagt att det säkert är så.

    Men jag kan förstå om man blir besviken om man i ett kärleksförhållande kallar det för våra och sen visar det sig att personen ser till att man kanske aldrig får se dem mer.


    De är inte barn, vi har aldrig sagt "våra katter", däremot har jag flera gånger kallat dem barnens katter och om jag måste välja så prioriterar jag deras kärlek till dem högre.


    Varenda uttalande är inte juridiskt bindande, jag har aldrig menat att djuren är hans och iom att vi räknas som särbo skulle han inte ens ha rätt till dem vid separation. Jag står på allt gällande dem och han har inte betalat något för dem. I det läget har jag ironiskt nog mer rätt till hans katt än han till mina, för han kallar den rakt ut för min och jag har betalat massor till och för den.

  • Anonym (Hon)
    Anonym (J) skrev 2025-05-20 18:46:40 följande:
    Vad är han arg över? Att du inte testamenterat pengar till honom eller att du skrev testamente utan att prata med honom? 
    Att han inte är med i det, att det skrevs öht har han inte sagt något om.
  • Anonym (Hon)
    EpicF skrev 2025-05-20 19:58:46 följande:
    Det är väl på tiden att du dumpar din omogna kille. Du är den som skriver testamente så att barnen arver. Egentligen så behöver du inte det då dina barn arver dig direkt. Varken din exman eller kille arver dig. 
    Jag har blivit tillsagd att eftersom barnen är omyndiga kan det bli pappan som ska hålla pengarna till de är vuxna. Jag vill försäkra att det inte händer plus att han inte kan behålla skulden.
  • Anonym (Hon)
    EpicF skrev 2025-05-20 20:08:53 följande:
    Kom ihåg att precisisera i testamentet att en annan namngiven person som du valt ut ska förvalta barnens arv. Annars så blir det din exmake som förvaltar arver för barne tills de är myndiga. 

    Är det en stor summa pengar så blir det överförmyndarskap. 

    Ett testamente i ditt fall är enbart bra för att få någon annan än barnens pappa till att förvalta arvet. Det är enda sättet du kan sätta stopp på att han blandas in I deras arv. 

    Så länge ingen kräver att skulden skal betalas tillbaka så behöver han tekniskt sätt inte göra det. 

    Har ni papper på skulden? 
    Dödsboet så vitt jag fått höra.

    Ja det finns papper på och barnen känner till den också. Det är en halv miljon det rör sig om.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 20:16:34 följande:
    Vadå om du måste välja?  Varför skulle du vara tvungen att välja?

    Som sagt så vet jag inte exakt juridiken och vad som skulle bli bindande om det skulle ställas på sin spets. Men att först kalla dem för era barn så sinsemellan i ett kärleksförhållande och sen ser du till att han kanske aldrig får se dem igen då kan jag förstå att man blir ledsen och besviken. Oavsett vad som gäller juridiskt.

    Men egentligen förstår jag inte vad det spelar för roll att vi diskuterar det här. Om din partner är besviken och anser att du prioritet bort honom/inte bryr sig om honom/finns för lite kärlek eller vad detta nu möjligtvis kan handla om, så är han ju fri att tex lämna. Oavsett vad för argument någon i tråden har om vad som är OK att skriva i testamente.
    För att mina barn knappast kommer bo med honom om jag skulle dö och katterna lär ju inte flytta fram och tillbaka mellan dem, så självklart måste jag välja vem de ska gå till isf.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 20:16:34 följande:
    Vadå om du måste välja?  Varför skulle du vara tvungen att välja?

    Som sagt så vet jag inte exakt juridiken och vad som skulle bli bindande om det skulle ställas på sin spets. Men att först kalla dem för era barn så sinsemellan i ett kärleksförhållande och sen ser du till att han kanske aldrig får se dem igen då kan jag förstå att man blir ledsen och besviken. Oavsett vad som gäller juridiskt.

    Men egentligen förstår jag inte vad det spelar för roll att vi diskuterar det här. Om din partner är besviken och anser att du prioritet bort honom/inte bryr sig om honom/finns för lite kärlek eller vad detta nu möjligtvis kan handla om, så är han ju fri att tex lämna. Oavsett vad för argument någon i tråden har om vad som är OK att skriva i testamente.
    Klart han skulle bli ledsen, men det skulle mina barn också bli om det vore omvänt och tycker du inte att omyndiga barn som förlorat en mamma ska gå före där?
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 20:30:11 följande:
    Då kanske du inte skulle ha kommenterat det där att kalla katterna för hans barn. Om du sen tänker ta ifrån honom det.
    För mig var det ett skämtsamt uttryck, inte att de är hans.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 21:10:28 följande:
    Ja att det var skämt för dig, det har du gjort tydligt här i tråden. Huruvida han då uppfattade att det inte betydde något alls er emellan i erat kärleksförhållande är en annan fråga. Därför skrev jag att jag kan förstå att man blir besviken om du sen tar ifrån honom det.
    Du tycker inte att han borde förstå att katterna skulle gå till barnen?

    Man kan inte ta ifrån honom något som aldrig varit hans.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (Oj) skrev 2025-05-20 21:16:37 följande:

    Oj, vilken snarstucken partner... Jag och min man (vi är gifta sedan många år) ärver inte varandra, det gör våra gemensamma barn. Med andra ord, självklart att man prioriterar sina barn.


    Diskussionen känns så bisarr... det är liksom min eventuella död det handlar om och så tjafsas det om hans sårade känslor för att barnen skulle få ha kvar sina katter...
  • Anonym (Hon)
    Anonym (R) skrev 2025-05-21 12:05:08 följande:

    Hos vem bor katterna?


    Mig.
Svar på tråden Rätt att bli upprörd? Testamente-fråga