Blir aldrig firad, mors dag mm

Min dotter har flyttat hemifrån så jag blir inte firad av henne mer.

Idag gick min man och jag till butiken och köpte en prinsesslängd. Det var jag som bestämde det, han hade inte ens märkt att de var Mors dag annars. När det är Fars dag så gör vi likadant.

Vi är inte mycket för firande. Jag får aldrig några presenter av min man, varken på julafton, födelsedagen el Mors dag. Jag har andra saker att bekymra mig för.

Kaffe/te/choklad på sängen har jag aldrig fått ens som barn och tycker det bara låter obekvämt.

Men du har ju sagt till att du vill bli firad, dåligt att han inte bryr sig då. Varför firar du honom på Farsdag då?

Läste du vad TS skrev?
Hon skrev att barnen är för små för att fixa det själva.

Min man är urusel på de där dagarna...men han visar omtanke på annat sätt.
Väljer min favoritsmak i snålglass trots att det inte är hans favorit, köper och lägger en flaska bubbel i kylen när det är fredag, tappar upp ett bad lagom till att jag kommer hem på vintern och annat fint i vardagdn
Mors dag/alla hjärtans dag etc är köpmännens dag...

Märkligt hög andel kvinnor i tråden som förväntar sig att bli uppvaktade av sin man på Mors dag. Tydligen helt  okey att vara mamma till sin man denna dag. 

Läser man denna tråden Män, vad ska stå i en kvinnas dejtingprofil?
så är det ju hemskt att vara mamma till sin man i övrigt.

Nä tjejer, visa nu ryggrad och ta nu blombuketten, chokladen, spahelgen eller vad det nu kan vara och åk raka vägen och överlämna detta till Svärmor. 

Vem ska lära barn att och hur de ska fira sin mamma om inte pappan? Tänker du att de föds med den kunskapen?
Märklig inställning...
Tänker du lika när de ska gå på sina första kompiskalas också, att de på egen hand ska förstå att de bör ta med sig present och sedan fixa denna present själva oavsett..
För att du tänker att det är ju inte förälderns vän som fyller år och föräldern kan väl ändå inte anses ha ansvar då utan barnen...

Tycker snarare att det är pappor som bör visa ryggrad och både fira sin egen mamma (naturligtvis helt utan påminnelse från fru/flickvän) och lära sina barn att fira mamma....

Jag är man men håller med! Mammor är värda att firas och när barnen är för små är det mannens uppgift att göra något.

Vi är inte mycket för firande eller prylar, men jag plockar alltid en bukett vildblommor till henne även nu när barnen är vuxna. Hon gör en tårta till mig/oss på Fars dag. Det räcker för oss, som TS är inne på är det tanken som räknas, att bli sedd och uppmärksammad. Frukost på sängen är bara meckigt och inget som vi vill ha.

Kan man hålla två tankar i huvudet samtidigt, så ser man till att både fira sin egen mamma och ser till att barnen firar sin mamma. De behöver som oftast lite hjälp på traven, jag står inte med på korten men har för det mesta betalat kalaset.

Min första mors dag i år och det blev inte på något sätt uppmärksammat. Tycker att det känns jäkligt trist efter en tuff graviditet, jobbig förlossning och ett jäkla harvande i vardagen med en liten bebis som verkligen inte varit enkel hittills. Väldigt lite stöttning från sambon och jag hade uttryckligen bett om lite egentid idag, men det passade inte tydligen. 

Mors dag är ju ursprungligen en dag för att hedra alla mödrar, inte specifikt bara den egna mamman, så jag tycker absolut att det är en dag att visa lite extra uppskattning till sin egen mamma, kanske också svärmor, alla mammor i världen och definitivt sin partner om hon fött ens barn. 

Ofta är det väl typ två dagar om året (mors dag och födelsedagen) som mamman i familjen slipper vara den som planerar och verkställer massor kring hem och familj. 

Som någon skrev, hur är han annars?
Jag får inte sig julklapp eller födelsedagspresent av min man. Däremot kan han tycka att min morgonrock är sjukt sliten och köpa en ny på eget bevåg. 

Min äldsta dotter har blivit 13 och fixade en present till mig vilket gjorde mig glad för den kom från hjärtat och inte tvång. Så det kan bli bättre när barnen blir äldre 

Alltså, det är en kommersiell dag, vem bryr sig. Har två barn. Min 12-åring sa grattis, och jag svarade tack. Min ettåring är, ja en ettåring. 
 
Min mamma däremot.  Hon är besatt av mors dag och kvinnodagen och sin födelsedag. Jag firar henne. Köper trisslott och blommor. Eftersom hon spelar martyr annars, så jag köper ju inte presenter av någon annan anledning. 

Jag hoppas att mina barn aldrig ska känna sig pressade att fira mig. De visar ju varje dag att de älskar mig och det räcker för mig.