Kan en kulturminister få vara helt okunnig om kultur?

Jag misstänker att försvaret av uppfattningen att en kulturminister inte måste ha djupa kunskaper om kultur beror på att försvararna själva är helt renons på sådana kunskaper. Varför skulle de annars ha en så besynnerlig åsikt? De okunnigas försvar av okunnigheten. 

Så du tror du har någon insikt i vad hon vet om kultur?

Du vet en sak hon inte känner till. En sak. Det är allt. 

Som sagt, ska du starta trådar så ha lite mer på fötterna. 

 

Det finns de som hävdar att kunskaper på kulturområdet saknar betydelse för en kulturminister. De tycks tro att det går utmärkt att prata om kultur med författare, skådespelare, konstnärer, filmskapare, musiker o.s.v. utan att veta något om kultur.

Ett skäl till denna hopplösa inställning är förstås den egna obildningen.

Ett annat skäl är hur kulturbegreppet används i den allmänna debatten. Kultur uppfattas som det som offentligfinansierade s.k. kulturarbetare f.n. sysslar med  eller vill syssla med.

Kulturen avser alltså ett område som kräver politisk ekonomisk styrning av dagsaktuella verksamheter och rollen som kulturmister handlar bara om fördelning av skattepengar. Och det kräver förstås  inga kunskaper om kultur tycker kulturrelativisterna utan det räcker med ett gott politiskt handlag i budgetprocessen.

Att det är oklart vilken politik som ska ligga till grund för styrningen, utom projektet med en kulturkanon, underlättar förstås inte för en kulturminister som saknar erfarenhet av att driva kulturpolitik.

Här en åsikt från en tidigare politikerkollega:

Det är olyckligt att den nya kulturministern hittills inte verkar ha haft ett stort engagemang i kulturfrågor. Det som Monique Nilsfors (S), från kulturnämnden i Vallentuna, säger till DN är besvärande: Hon har aldrig uppvisat något intresse för kulturfrågor eller förespråkat eller jobbat med några kulturprojekt, jag upplever inte att hon bryr sig om kultur över huvud taget.

(SvD 18/10 -22).

Tack, du bevisar det jag skrev. Rappakalja. En motståndares åsikt. Ja, det smäller ju högt. Eller inte. 

Så med signaturen Falstaff F och med en skämtsam hänvisning till såväl "Fimpen" som till Alban Berg (och Berglins) så är man "renons" på kunskaper om kultur?

Ditt fel, från trådstarten och under resten av samtalet, är:

- att du tror att okunskap om Bo Widerberg utesluter kunskaper om annat kulturellt.

- du tror att det är viktigt för att kunna verka som kulturminister att känna till Bo Widerberg.

Och där har du det.

Denna arrogans från "kulturen" som anser att just deras område är så mycket viktigare att vara insatt i ned på personkännedoms-nivå för att man ska få yttra sig.

"Hon har aldrig jobbat för något kulturprojekt"

Bara en av deras egna duger för att få styra över "deras" område.

För att glädja mina meningsmotståndare har jag insett att vi pratar förbi varandra av den anledningen att vi pratar om olika saker.

De talar om hur det ÄR och jag talar om hur det BÖR vara.

Och det är ju de facto så att det f.n.  inte ställs några krav  på kunskaper om kultur hos en kulturminister. Det handlar som påpekats om politiskt handlag vid ekonomistyrning inom den offentligfinansierade kultursektorn. På så vis har ju mina meningsmotståndare rätt. En kulturminister kan faktiskt vara hur rudis som helst på kulturområdet. Det tycker jag är väldigt sorgligt och kulturfientligt.

Det jag talar om är hur en kulturminister bör vara och det innebär att han eller hon bör vara en kulturperson som har djupa kunskaper om kultur. Det är naturligtvis en idealbild, men inte desto mindre relevant.

Han eller hon bör obehindrat kunna röra sig bland författare, konstnärer,  skådespelare, filmskapare och musiker och föra diskussioner med dem utan att framstå som en kulturell analfabet och träskalle.

En person som inser att kultur inte bara är finansieringen av dagsaktuella projekt o.s.v. utan att vi har ett tvåtusenårigt kulturarv alltifrån det klassiska Grekland (och före) till modernismen (och efter) och vad det innebär. En kulturminister bör föra kulturens fana högt inför allt folket och inte sitta hukad över sina perspektivlösa budgetpapper.

Parisa beskriver själv vad hennes uppgift är

(och för det blir hon utbuad av branschfolket)

Hon blir i princip utbuad för att hon säger att det blir lägre bidrag och att svensk film behöver stå mer på egna ben.

Politikens uppgift ? och min uppgift som kulturminister ? är att genomföra den politik som en majoritet av svenska folket har röstat för.

 

På filmens område innebär det bland annat följande:

 

Att se till att den konstnärliga friheten värnas.

 

Att de stöd som staten ger till svensk film, av medborgarnas pengar, gör största möjliga nytta.

 

Och att se till att intäkterna från svensk film går till upphovspersonerna, inte till kriminella personer och nätverk.

 

Det är den här regeringens politik. Det är vad vi har fått medborgarnas mandat att driva.

 

Och jag är övertygad om att det kommer att göra svensk film friare, starkare

och mer intressant för fler.

www.svenskatal.se/tal/parisa-liljestrand-invigningstal-vid-goteborg-film-festival-2025

Ja uppenbarligen går det hur bra som helst liksom alla andra skämt i vår regering 

Du talar om hur du TYCKER att det "bör vara"

Och igen denna missuppfattning, skulle jag kalla det: en kulturminister är inte kulturens kompis utan skall driva regeringens kulturpolitik.