Prata med psykolog

Surt! Och att gå privat är inget alternativ?

Om du gått och mått dåligt i flera år, så fixas ju inte detta i en handvändning, självklart tar det tid. 

Nu får du tre samtal, sedan kan du vända dig till kyrkan tills du får en ny kontakt till hösten. 

Men det är klart, vill du inte så låt bli. Man måste ju bjuda till själv och testa, om man vill må bättre. 

Jag kan på ett sätt tycka det är ett hån att låta bli att söka hjälp på många år och sedan komma och kräva att det ska finnas hjälp direkt. Ska andra avstå för att du minsann vill ha hjälp nu? Har du väntat i flera år kan du gott vänta till hösten, om alternativen inte passar dig. 

Prata med dig själv. Man själv sitter på svaren.

Det är verkligen starkt av dig att ta tag i ditt mående och söka hjälp. Förstår frustrationen med de långa väntetiderna. Men ska du inte passa på nu när du har tagit första steget att tacka ja och boka in tiderna med vården i höst och fram tills dess prova prata med kyrkan? Vad har du att förlora?

Sverige satsar alldeles för lite på behandling till personer med psykisk ohälsa. Osmart att inte satsa mer på primärvården för att undvika att tillstånd förvärras.

Sök privat. Går att få digitalt. (Det leder till att vården urholkas men ibland måste man vara egoistisk).

Har kollat på det men då ligger det runt 1400 kr per besök

Har jag skrivit att jag kräver hjälp direkt. 
Jag har inte lust att prata med flera olika personer om och om igen utan vill etablera en kontakt med en person men det finns inte ens som alternativ att få fler än 3 samtal.
Sen att dom skickar vidare till kyrkan för att det är gratis för vårdcentralen är det jag reagerar på mest.

Alla får ju använda sig av t ex mindler? Ska kosta som ett vårdbesök. 

Jag beklagar din upplevelse. Mycket därför jag inte vågar/vill söka hjälp. Behöver inte ta mig mod att söka hjälp och sen få typ en axelryckning. 

Tack och jag har tänkt ska ta kontakt med kyrkan och se hur det fungerar. 
Men hos vårdcentralen så får man max 3 besök sen ska allt vara bra. 

Helt ärligt så är kyrkan väldigt bra på att ta emot personer som mår dåligt. Inom den skattefinansierade vården är det svårt att få samtal med en psykolog och får du tid hos psykolog så kan det bli så att dom kommer börja utreda dig för diverse diagnoser och vilja ge dig medicin. 

Kyrkans personal utgår från dig och hur du mår. Om du tror att du har en psykisk sjukdom eller en neuropsykiatrisk diagnos så är det väl bra att få en utredning och vad som anses lämpligt utifrån det, men om du vill ha någon att prata med för att du mår dåligt så kan kyrkan vara bättre. 

Att må dåligt är ju ingen sjukdom. 

Nu har jag förstås ingen aning om vad psykologen har sagt till dig, men min tolkning av det hela (själv psykolog, dock ej på vårdcentral) är att psykologen först och främst tagit dina besvär på allvar och därför inte tycker att du ska vänta till hösten, samtidigt som hen själv inte har någon möjlighet tidigare och förmodligen inte känner till några andra alternativ som heller har möjlighet tidigare. Att hen föreslår kyrkan med hänvisning till att det är gratis handlar sannolikt inte om VCs kostnader utan är av hänsyn till dina ekonomiska förutsättningar i kombination med att du samtidigt får någon som är tränad och skicklig på att möta människor i behov av samtalsstöd.

För närvarande är det inte så mitt uppdrag ser ut, men om jag i min yrkesroll hade träffat patienter men bedömde att jag av ett eller annat skäl inte hade möjlighet att själv tillgodose deras behov alls, eller inom en rimlig tid så har jag en yrkesetisk skyldighet att hänvisa den patienten någon annan stans där jag bedömer att hen skulle kunna bli hjälpt. Jag får inte bara säga "ledsen, jag kan inte hjälpa dig, du får lösa det själv/på annat vis".

Det är beklagligt att det ser ut som det gör med resurser och bristande tillgång till möjlighet att få hjälp med både somatisk och mental hälsa, men vill bara säga att det finns många personer utöver psykologer som kan vara till stor hjälp. Självklart beror det ju på vad problemet handlar om. Kan Kry eller någon annan digital tjänst vara ett alternativ?

Ja, psykiatrisk hjälp till den som "mår dåligt" eller är lätt deprimerad men ännu fungerar i jobb och socialt, det är det snålt med. Det är som med tandvården, den får man också betala själv, över en viss nivå.

Det här är i grunden en politisk fråga. Vad ska samhället ställa upp på?

Jag har provat Mindler, ganska simpel KBT-terapi vid tre tillfällen via videolänk, och sen digitala lektioner. Jag har också betalat för privat terapi, men det blev för dyrt för att vara värt det. 

Det jag har haft mest nytta av är en bok om mindfulness/medveten närvaro. Den innehöll ett program för självhjälp som fungerade för mig.

Att skriva dagbok är gratis, det har jag också gjort i perioder. Att prata med vänner är gratis. Kanske finns det på nätet någon sorts "partnerterapi", där man turas om att vara den som lyssnar och den som pratar. Ideellt.

Tyvärr finns det ingen jättebra lösning, TS får söka den som funkar bäst eller minst dåligt.

Jag gick till psykolog på psykiatrin. Mår mycket sämre nu än innan. Allt gick ut på att hon skulle manipulera mig att säga att jag mådde bättre för att ha mig avklarad. Hon t.o.m nämnde de långa vårdköerna vid ett tillfälle då hon tyckte att jag gjorde för långsamma framsteg. Nej usch, det skulle jag inte önska någon. 

Stiftelsen st Lukas har mottagningar på 40 platser och psykoterapi till ett något subventionerat pris, lite olika på olika platser.

Jättetråkigt att höra. Så får det inte gå till. Tyvärr lämnar svensk psykiatri mycket att önska idag 

St Lukas har gott rykte. 

Är det så illa? Då är det alltså inte någon mening att söka hjälp såvida man inte är på gränsen till sjukskrivning. 

Söka hjälp bör man alltid göra även om man samtidigt tyvärr bör vara medveten om att det kanske inte ges hjälp så fort eller så länge man önskar. Varje fall är unikt och fastän det ser ut som det gör så kan du ha tur och lyckas komma till rätt person i rätt tid. 

Att få vänta på hjälp om det inte är urakut är en sak, så är det med all vård. Störst behov går först.

Men att inte få hjälp, eller hjälp tills man är "klar", nä då kan jag bespara mig den ångesten och skammen att ringa och säga hjälp tyvärr. 

Tänkte mer på att det inte är säkert att det blir så, även om risken finns.