Var finns de bra männen?

Jag hör dig Hubert och skulle i sak kunna hålla med, men samtidigt blir det som att strutta runt i Harlem med en massa sedlar som sticker ut ur alla fickor. Om du VET att det är minerad mark att prata om rasism, övervikt och genus och ändå väljer att strunta i nödvändiga anpassningar bara för att du anser att man BORDE kunna prata om det på ett annat vis så gör du ju dig själv en otjänst.

Jag BORDE kunna gå utan att titta vid ett övervakat övergångsställe när jag har grön gubbe också eftersom jag har företräde före alla andra enligt lag då. Det förändrar inte det faktum att det är vore dumt i huvudet att agera så eftersom det finns massor av saker som kan gå snett och människor är just människor - inte perfekta så är det jag som står där med konsekvensen. Hjälper inte ett smack att peka finger och påpeka vad som är rimligt och vad andra borde göra. Den enda person jag kan styra över är mig själv och det är där man alltid ska arbeta. Det andra styr du inte över, men genom medvetenhet kan du istället navigera igenom det på ett klokt sätt så att det minskar onödig friktion.

Jo, återigen håller jag med att man borde kunna det, men just på grund av att det är så infekterat från alla håll är det extra viktigt att visa på förmågan att nyansera och att diskutera beteenden och handlingar snarare än människorna som utför dem och än värre, utifrån kategorierna de människorna tillhör. Och det är inte särskilt kul att bli ihopklumpad med en massa negativa egenskaper bara för att man tillhör en viss kategori. För det allra mesta ser jag exempelvis förbi det eftersom jag förstår att jag inte behöver ta åt mig så länge jag inte själv är på det viset som det ibland klagas på här, men det är fortfarande provocerande att läsa svepande utlägg om hur oförmögna män är hit och dit....precis lika mycket som jag retar ihjäl mig på alla dessa män som känner sig tvingade att säga "kvinnor är minsann inte bättre etc etc"

Det hjälper inte ett skit när man göra så. Tvärtom bildar man och befäster läger där man bara gräver sig längre och längre ner i sina skyttegravar istället för att leka med tanken på vad som skulle hända om man faktiskt lyssnade och reflekterade över vad den andra sidan säger.

Nej, verkligen inte. Det är för övrigt en mycket märklig liknelse du drar och säger mig att du har missat vad det är jag menar. Om jag för en sekund ska gå vidare kring din liknelse. Bör kvinnor kunna klä sig som de själva tycker utan att bli utsatta för övergrepp? Utan tvekan! Det tar aldrig ansvaret ifrån förövaren. Skulle jag för den sakens skull låta min tonårsdotter klä sig hur hon vill och sedan vistas i en riskfylld miljö? Aldrig i livet för det vore urdumt! Tycker jag det är hennes fel om något händer? Nej, självklart inte.

Vad jag säger angående debatter och diskussioner är att det är resultatet som räknas. Om det skadar eller negativt påverkar resultatet, dvs hur fort man uppnår önskat mål så finns det ingen poäng i att styvnackat hålla kvar i sin strategi om hur man når dit.

Om du tvingas välja mellan att fortsätta göra på ditt sätt bara för att du tycker att det borde gå med resultatet att 1-2 personer lyssnar på vad du säger, mest sannolikt för att de redan tänkte i linje med dig från början.

Eller att ändra lite i retoriken, inte budskapet, utan HUR budskapet framförs, på ett sätt som går emot vad du tycker borde behövas, men med konsekvensen att du får 5-6 personer att lyssna och se ditt perspektiv. Vilket skulle du välja?

Ja, om du tror att det är en vinst så får du tänka om. Jag vet inte om det är uppmärksamheten i sig du tycker är bra. Trump får också mycket åsikter och folk som engagerar sig i vad han säger och gör...det betyder inte att det är varken smart eller bra.

Mitt intresse är såhär: "Det verkar som att det i grunden finns vettiga poäng hos den här personen. Så synd att det vettiga hamnar totalt i skymundan av att han av okänd anledning inte läser av eller anpassar sig till sammanhanget"

Men jag kliver av här för det här leder ingenstans och jag vill använda min tid till något mer meningsfullt än att stånga huvudet mot en vägg. Jag landar i att vi har vitt olika syn på saken och att jag inte kommer kunna komma längre.