Får barnen sova i er säng?

När barnen var små så lärde jag dem att somna i egen säng. Vi har fyra stycken rätt tätt så hade varit helt omöjligt att ligga ner med alla och jag ville verkligen inte ha ett liv där man var tvungen att vara två vuxna hemma för att natta. 

Vi har fyra rum på övervåningen, ofta stod jag i allrummet uppe och liksom bara gjorde utryckningar till det rummet något barn pep i. Men det funkade. Oftast var det ju de två minsta som gnydde och man var in och strök lite på dem, stoppade in en napp, buffade lite. Men även de två äldre kunde ha funderingar, vara kissnödiga eller törstiga.

Men jag har aldrig orkat gå tillbaka med barn som vaknat och kommit tassande på natten. Det blir jag för vaken av. Har de kommit har de fått ligga kvar. Har det blivit för trångt har jag gått och tagit en annan säng. Ofta slutade det med mannen och tre eller fyra barn i dubbelsängen och jag själv. Han kan sova med barn, tycker det är mysigt. Jag har svårt för det.

Sen har vi nog provat alla konstellationer att sova i. De två äldsta ville dela rum en period. I perioder när de haft det tufft har de velat sova med en vuxen. Dottern hade en sådan period i högstadiet när hon bytte skola och livet var jobbigt. Idag är hon 21 och har en egen lägenhet 30 mil bort och trivs förträffligt på egen hand. Så jag kan inte direkt säga att hon tagit skada av att sova ett halvår med en vuxen när hon var 13.