Kortväxt vuxen man

Har ändå svårt att släppa detta. Jag har inte haft problem med tjejer egentligen. 

Men det kan du ju inte veta. 

Min man har också klagat multipla gånger om att han matvägrade som liten och "borde ha blivit längre för morfar var 1,92m". Att hans mamma är jättekort förtränger han.

Men guess what- vår son som har hans gener och alltid har ätit med god aptit är bara ynka 2 cm längre i alla fall och inte heller över 1,80.

Det är alltså en slags fixering, ungefär som dina ätstörningar i tonåren. Det har inget med verkligheten att göra.

Hur vet du att du skulle ha blivit längre? Är du orimligt kort i förhållande till vad som "borde" ha varit din genetiska längd? 

Har du manliga släktingar i olika längd, eller en lång pappa och en kort mamma t ex, är det inte alls säkert att du hade blivit längre. Allt beror på vem eller vilka man brås på.

Är alla dina manliga släktingar längre, men bara några cm längre, är det inte heller säkert att du skulle ha blivit längre än vad du är.

Och att kalla dig kortvuxen när du är 1.74, är ett hån mot alla som verkligen är korta. Du är inte särskilt kort. Det sitter enbart i ditt huvud.

Jo, 1.74 är rätt kort, även om det väl kan ses som en acceptabel längd på män. Vissa män som känner sig korta och har komplex för det kanske borde börja gå i högklackat. ;)

Min man är 1.77 och jag har aldrig upplevt honom som kort. (Är 1.68 själv).

Men allt är relativt. Men 1.74 är fortfarande inom "normalspannet" som du skriver.

Min syster är 1.67. Hennes särbo är 1.65. HAN är kort, i betydelsen att han är betydligt kortare än genomsnittet för män. Då blir det konstigt när män runt 1.75 gnäller över att de är så korta.

Det är nog inte din längd som är ditt största bekymmer i livet. Du får räta på ryggen och fundera på hur du egentligen mår.

Det finns terapi för acceptans. Kanske är det den vägen du ska gå? ACT kan du googla om du vill läsa om det. 

Säger som de andra att det här nog handlar mer om mående än din längd i sig. Kbt kanske skulle vara något för sig när du tänker på det här orimligt ofta? 

Kan nog vara samma mekanismer som vid en ätstörning även om längden inte går att påverka. En slags fixering.

I TS fall verkar fixeringen också handla om att han tror att han skulle ha blivit längre. Att hans bantning fuckade upp hans längd. Men det är inte alls säkert, särskilt inte om det var övergående. Bara långvarig svält eller en uppväxt med näringsbrist, brukar leda till att man aldrig når sin genetiska vuxenlängd. 

Det är inte ovanligt med ojämna tillväxtspurter i tonåren.
Våra barns kusin växte 12 cm (!) på ett år när han var 13 - 14. Sen dess har han bara växt några cm per år. Ingen bantning. Mycket träning, men inte extremt. Han är 17 nu och har troligen snart nått sin fulla längd, är ungefär lika lång som sin pappa. (Runt 1.85)

Jag bantade i 8-9 månader. Gick ner över 10 kg från normalvikt och hoppade måltider tyvärr. Tror att det fuckade upp en hel del. 

Det är Dåtid nu. Flytta fokus till nutiden.

Nu föredrar jag män 185+ men 174 år inte särskilt kort. Det är ju många män i den längden som har förhållanden. Värre för dom som är 165-169, dom är det mer synd om. Tror du behöver hjälp att bearbeta detta, undrar verkligen om det bara är längden som är problemet här. Du verkar mer hakat upp dig på den och gjort det större an vad det är. 

Det där gör inte att man hämmas i tillväxt.
Frågan är varför du bantade när du var nornalviktig? Det har oavsett inget att göra med den längden du har nu. Släpp det, du är inte ens det minsta kort!

Jag är lika lång som du och har haft många jämnlånga killar och de som varit lite kortare. Enbart en minoritet av alla tjejer känner behov av att ha en stor man som kan "försvara" dem (från vad?) eller har stora behov av att känna sig kortvuxna och små i jämförelse.

Kan ju inte göra något. Men klart att hård bantning och lågt underskott borde hämna utvecklingen. 

Känner mig kort, men ganska lång bland många kvinnor. Jobbiga tankar som fortfarande sitter kvar att man skulle ha varit mer normal.

Är man inte "normal" om man är 1.74?

Sen uttrycker du dig motsägelsefullt. Först skriver du att du känner dig kort, sen skriver du att du känner dig ganska lång bland många kvinnor. Vilket inte är så konstigt, då du är längre än de flesta kvinnor. Medellängden för kvinnor i Sverige ligger på 167 cm bland etniska svenskor, lägre för invandrarkvinnor. Det betyder naturligtvis att en del är längre, även längre än du. Men också att en hel del är kortare än 1.67, ibland betydligt kortare.

Du har en förvrängd kroppsuppfattning och verkar ha hängt upp dig på att du borde ha blivit längre. Men det vet du inte. Det är inte alls säkert att 9-10 månaders hård bantning har någon avgörande betydelse. Absolut inte så stor betydelse att du skulle ha blivit mycket längre, såvida du inte led av näringsbrist före och efter också.

Mer avgörande är hur långa dina genetiska släktingar är. Och inte bara dina föräldrar, eller bara män.

Min man blev aldrig lika lång som sin pappa. Han är 1.77, hans pappa är (var) 1.80. Hans mamma är ca 1.65, så hon är inte så lång. De har både kortare och längre personer i släkten.

Min pappa är 1.77 tror jag. Mamma 1.66. Mina bröder 1.79, äldsta en bit över 1.80, mina morbröder ö 1.80 förutom en som är som jag. Kusinerna över 1.80 också. 

Jag bantade hösten efter sommaren där jag växte väldigt mycket. Jag inbillar mig att just den perioden var precis före min sluttid där tillväxtzonerna stängdes. Året före kom jag i målbrottet.

Ha ha ja eller såna där fula platådojor i Tom Cruise och Kim Jong Il style kanske 😆

(Ja, jag skämtar lika mycket som i inlägget jag citerar om någon nu undrar. Skulle aldrig rekommendera höga klackar eller platå till någon. Äg längden och slipp hälsoproblem istället!)

Jobbigt med folk som nojar över längd. Nästan mer oattraktivt än kortheten i sig.