Klassfråga att ha barn

Verkar ju ändå vara så i stora delar av västvärlden. 

Tror du att pengar är allt som ger kvalitet till en verksamhet?

Nedmonteringen handlar ju främst om att man avreglerat både läroplanen och betygssystemet samt gett fri lejd för vinstdrivande friskolor att mjölka skolpengen till vinstuttag. Sverige lägger mest pengar i EU, kanske världen, till vinstdrivande skolkoncerner, och genomför ingen som helst kontroll på att dessa pengar används till utbildning eller elever. 

Den nya grundlärarutbildningen är ju inte sjösatt ännu, vilket innebär att de lärare som arbetar nu inte gått den utbildningen. Under lång tid var kursen om hur man lär barn att läsa en valbar kurs på lärarutbildningen. Samt att det är valfritt vilken metod man vill använda för att lära barn att läsa, den som fungerar eller nån annan metod. Läraren själv får välja.  

Eller så är det bristerna i skolan och förskolan som framkallar ADHD-symtom hos alltfler barn?

Ja, du skrev ju det i ditt tidigare inlägg. 

Och mitt svar på det är att pengarna inte spelar så stor roll om grundförutsättningarna är så förstörda som de är i den svenska skolan. Men det iddes du inte svara på, utan bara upprepade summan igen. 

Alltfler börjar ifrågasätta om det verkligen är så många barn som har NPF, eller om det egentligen handlar om bristerna i skolan som skapar problemen hos barnen och som sen tvingar barnen att medicinera för att orka hantera. Men med en sån tankemodell så måste man ju ändra på skolan istället för att skylla på barnen, och det verkar få politiker vara beredda att göra. 

Däremot kanske fler tänker efter och inte vill sätta barn till världen som ska gå i den undermåliga skolan, tvingas på en NPF-diagnos för att härda ut, medicinera bort sin barndom och sen ses som arbetskraft för att upprätthålla en alltmer fallerande välfärd. 

Du upprepar bara summan, den är irrelevant om det man använder pengarna till är fel saker.

Om du läser mitt inlägg så skriver jag där vad som brister i skolan. 

Barnen blir stökiga för att skolan brister. 

Skolan brister i styrning både vad gäller klasstorlek och innehåll i läroplanen. Skolan brister i att lärare har en låg utbildning och låga krav för att få utbilda sig till lärare.
Skolan brister i att man inte lär ut läsning på ett effektivt och korrekt sätt, så att barn går ut lågstadiet utan att kunna läsa och skriva.
Skolan brister i att man inte undervisar om fakta, men sen kräver att barnen ska kunna analysera när de inte är mogna för det, samt inte har någon fakta att analysera.
Skolan brister i att man fokuserar på att testa av kunskaper genom prov, istället för at fokusera på att undervisa och se till att barnen tillägnar sig kunskaperna. 
Skolan brister i att man ersatt böcker, papper och pennor med digitala lösningar.

På 90-talet, strax efter kommunaliseringen av skolan så var det populärt att sätta barn med extra behov i särskola. Man gav dem lättvindligt en IF-diagnos så att man skulle bli av med barnen istället för att lägga mer resurser på att lära dem läsa och räkna. Nu är det istället NPF-diagnoser man ger ungarna för att få lösa problemen i klassrummen. Man sjukförklarar barnen istället för att se att det är systemet det är fel på. 

Man kan också fråga sig om varje barn verkligen ska ha samma skolpeng. Vissa barn kanske har större behov och behöver en större skolpeng? Eller vissa skolor, som har ett mer krävande elevunderlag ska kanske ha mer pengar än en annan skola med mindre krävande elever. 

Det pågår mycket diskussion om detta, även fast vi i Sverige helt svalt synsättet att det är biologiskt betingat och ett spektrum där allt jobbiga kan förklaras och medicineras som NPF. 

Det är viktigt att alla elever får stöd och lugn och ro. Då kommer alla att klara skolan bättre, och man slipper medicinera enskilda barn för att samhället inte  tar itu med bristerna inom skolan.

Absolut ska barnen med svåra problem ha särskilda resurser. men med bättre struktur och lugn i skolan för alla så kommer färre att ha så svåra problem. Idag får upp till 15% av alla pojkar en NPF-diagnos, det är inte rimligt att tänka att alla dessa har NPF, utan det är andra faktorer (som skolan) som påverkar både beteendet och hur man klarar att ta hand om beteendet. 

Om de normala klasserna var mindre så skulle färre ha behov av att gå i specialgrupper. 

Jag pratar om de som inte har svår NPF, eller kanske inte NPF alls. Om de normala klasserna var små och rimliga så skulle färre ha symtom som liknar NPF.

Att det är dyrt med rimligt små klasser och behöriga lärare med gedigen utbildning är ju själva grunden till hur det ser ut i skolan idag, men det man spar in på ett håll får man betala på ett annat håll.

Spar man in på skolan så får man betala till BUP istället, för att inte tala om vad det individuella barnet betalar i from av lidande och att tvingas ta mediciner för att orka med en ohållbar skola.