Inlägg från: Anonym (de) |Visa alla inlägg
  • Anonym (de)

    Klassfråga att ha barn

    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 12:25:24 följande:
    Enligt mig är grunden att man försöker bota (svår) npf genom blandade klasser ihop med lågaffektivt bemötande och lärarnas bristande auktoritet. Delar man upp får färre symtom eftersom stöket i huvudklassen minskar. Tror alltså inte att man behöver jättesmå klasser för alla för att uppnå det, det är en onödigt dyr väg.
    Ja, så kan det vara. Men när man började inkludera alla i samma klass, så hade 3-5% av barnen såna symtom så att de skulle få diagnos. Idag får 15%, ibland mer diagnos. Då måste man ju fundera om det finns andra faktorer som gär att så många barn har symtom, eller så mång klasser som är illa fungerande att man kräver att barn ska medicineras för att gå i skolan. 

    Så absolut, barn med särskild behov kan ha behov av särskilda grupper.

    Och alla barn bör få en lugn och välfungerande skola.

    Då kommer ett korrekt antal barn uppfylla diagnos NPF och få den hjälp de ska ha. Och alla barn kommer att få en lugnare vardag med mindre symtom som kan tolkas som NPF. 

    Det handlar alltid i slutändan om pengar och fördelning av pengar. Man spar in på skolan, kanske inte i reda pengar, men man lägger även pegar på fel saker. Och barnen betalar priset.

    Jag tror att många som gått i dagens skola, och som nu är vuxna och i barnafödande ålder, drar sig för att skaffa barn som sedan ska utsättas för dagens skola. Bland andra orsaker såklart, men det är en av dem. 
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 12:43:18 följande:
    Vi ser det rätt lika men drar olika slutsatser. Varför anser du att det är negativt att npf-diagnoserna inkluderar fler så att fler får medicin och rätt verktyg tedan i grundskolan? Skolan är ju bara början på problemen för gruppen! Personer med npf har långt innan diagnoserna fanns varit överrepresenterade i brottslighet, missbruk och arbetslöshet mm. Tror att samhället vinner på bredare diagnoser med behandling tidigt i livet, även när det gåller lindrigare former av npf.
    Varför ska man ha en diagnos om det är miljön som är dålig? Varför inte förbättra miljön istället?

    Varför ska man behöva medicinera med läkemedel som har ganska ordentliga biverkningar om det är miljön, inte individen som har problemen? 

    Varför ska man bekosta BUP och en massa läkemedel istället för att bekosta en rimlig och väl uppbyggd skola? 

    Det blir ju fel i hela grunden att skapa ett generellt problem i ena änden och sen låta individer ta smällen för det i andra änden. 

    Många av de som fått diagnos i skolåldern "växer ur den" i vuxen ålder. Allt fler unga vuxna vill bli av med diagnosen, för de uppfyller inte längre diagnoskriterierna. Det säger ju att problemen inte var hos barnet, utan miljön där barnet tvingades vara. 

    De som verkligen har svåra symtom, som skulle fått diagnos oavsett och som inte fungerar i tillvaron varken i skolan eller andra ställen, både i barndomen och sedan i vuxen ålder. De ska självklart fortfarande ha diagnos, medicin och allt stöd.

    Men i dag är det många som får NPF symtom av skolmiljön och andra faktorer, inte pga att de egentligen har NPF. Det är fel och ett svek mot barnen att låta det fortgå.

    Jag tror att samhället vinner på att ha en bra grund där befolkningen har möjlighet till ett så bra liv som möjligt. och sen sätter man diagnos och ger behandling till det fåtal som faktiskt har sjukdomar och funktionsnedsättningar.
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 13:04:33 följande:
    Nu blir det flera svar till dig pga att fl funkar dåligt på min mobil!

    Det enkla svaret är att resten av livet inte automatiskt erbjuder smågrupper med tydlig struktur, auktoritet osv. Därför är det bra att människor med känslighet för brist på det ges verktyg redan i grundskolan. 

    Medicin är väldigt långt ifrån enda behandlingen för personer med npf! 
    Fast resten av livet ser inte heller ut som skolan. Faktum är att många redan i gymnasiet är så pass symtomfria att de inte längre uppfyller diagnoskriterierna för NPF. 

    Medicin är i dagsläget i princip den enda behandlingen som ges till personer med NPF. Plus att man får resurser i skolan att göra situationen rimligare där. Men jag anser att de resurserna att göra skolan rimligare borde finnas där som grund, inte vid diagnos. För då skulle färre ens behöva få diagnos. 
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 13:11:14 följande:

    Är det verkligen ett problem så kan man titta på att inte se diagnosen som kronisk. Egentligen går sambandet mellan symtom och diagnos åt andra hållet: man harxen diagnos för att man uppfyller kriterierna alltså. Uppfyller man inte längre kriterierna så har man per definition inte diagnosen. Men det är inte alltid så tydligt då medicin och behandling kan göra människor symtomfria.


    Verkligheten är inte alltid strukturerad mm. Som människa måste man ha verktyg för situationer som kan dyka upp.


    Verkligheten är inte alltid så kaosartad som skolan är heller. Därför klarar många vuxenlivet utmärkt, medan skolan var katastrof. Då är det skolan som är problemet, inte individen. 

    Att tvingas ta centralstimulantia som växande barn är ett övergrepp ifall orsaken är en ohållbar miljö som man är tvungen att vistas i. 
  • Anonym (de)
    Anonym (J) skrev 2025-07-01 13:11:26 följande:

    Fattar inte hur den här tråden kom att handla om barn med npf-diagnoser? De flesta barn har ju inga diagnoser. Eller tänker ni att folk avstår från barn pga risken att få ett barn med npf-diagnos? 


    Jag diskuterar inte NPF-diagnoser, utan skolan. Att vi har skapat en undermålig skola, som kräver att barn ges NPF-diagnoser för att klara av skolan.

    Det skulle kunna få människor att avstå barn. Om man monterar ned allt i samhället som barn behöver, då blir det svårt att ha barn och svårt att vara barn i samhället. 
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 13:55:23 följande:
    Får man medicin som enda behandling så har man drabbats av stora brister som ofta orsakas av underfinansiering. Att lära en person med npf vikten av bl a struktur och rutiner är otroligt viktigt! 

    Livet kan vara rätt kaosartat om man har otur. Vi har ju svart på vitt att gruppen med npf är överrepresenterade inom en rad negativa områden. 
    Ja? Är det en nyhet för dig att systemen för både skolan och psykvården för barn är underfinansierad och felinriktad? Läser du inte tidigare och tar del av nyheter inom dessa frågor? 

    Livet kan vara kaosartat. Men skolan ör en tvingande del av vardagen under nästan hela barnens uppväxt. Utan möjlighet att välja bort eller välja annat. I livet kan man välja jobb, man kan välja tillvaro i mycket högre grad än ett skolbarn kan. 

    Alla som idag får diagnosen NPF har inte NPF, utan är offer för en skola i fritt fall. Och istället för att lösa skolan så försöker man medicinera bort individernas reaktioner. Det är där problemet egentligen ligger. 
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 14:15:12 följande:

    Jag tycker att vården använder resurserna på ett dåligt sätt. Primärvården borde i högre utsträckning hjälpa personer som väntar på utredning eller har lindrigare symtom. I Sverige har vi ett system där folk dör i vårdkön innan de får en vård i världsklass. 


    Om de har npf eller inte är en definitionsfråga. Jag har redan svarat utförligt hur jag ser på saken. Tycker att det är positivt att bof-diagnoserna har breddats. 


    Och jag tycker att det är främst skolan som behöver omstruktureras och finansieras på ett sätt som gynnar alla barn utan att skapa NPF diagnoser för att klara av eleverna. 

    Hur du ser på NPF diagnoser är ju intressant på ett sätt, men mer intressant är ju hur samhället ser på dem. Och i dagsläget börjar fler och fler reagera på diagnosinflationen och det orimliga i att medicinera friska barn för att få dem att fungera i ett ohållbart skolsystem. 

    Istället för att minska luftföroreningar så ger vi fler astmadiagnos och mediciner?
  • Anonym (de)
    Anonym (J) skrev 2025-07-01 14:04:22 följande:
    Men varför får folk så många barn i Afrika då? Är skolorna bättre där? 
    Afrika är ju inte jämförbart på särskilt många punkter. Inte minst den allmänna synen eller tillgängligheten till barnbegränsning i form av preventivmedel, abort eller kontroll över sitt sexliv. 

    I Sverige är många människor/kvinnor upplysta och styr sina egna liv. Samt att synen på barn är att det är en lyx eller ett en arbetsinsats som man kan unna sig eller välja bort. 
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 14:47:05 följande:
    Jag tycker också att skolan ska omstruktureras, som sagt.

    Är ju bra att ta astmamedicin om livet är fullt av luftföroreningar. Men vid lindrig npf bör man i högre utsträckning erbjuda annan behandling som finns som är effektiv. Då har vi en chans att förebygga brottslighet, missbruk mm. 
    Kan ju vara bra att minska luftföroreningar istället för att medvetet förstöra luften. 

    Lindrig NPF kanske inte ens finns om skolan blir en rimlig plats att tillbringa sin uppväxt. Äkta NPF ska självklart behandlas på alla sätt som gynnar personen. 
  • Anonym (de)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-07-01 14:51:09 följande:
    Så är det redan idag. Skolor med extra krävande elevunderlag får extra pengar av kommunen. 
    Det är verkligen ingen sanning i alla lägen.

    Och resten av bristerna i skolan som jag nämnde, dem vill du inte diskutera? 
  • Anonym (de)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-07-01 15:39:01 följande:

    I de flesta länder får man ingen hjälp om barnen behöver extra stöd. Tex i Tyskland får föräldrarna själva betala för privat stödundervisning. 


    Sverige är unikt i hur mycket skattepengar vi lägger på barnens utbildning. 


    Lösningen kan inte vara att lägga ännu mer skattepengar på skolan.


    I många länder ser grunden i skolan bättre ut så att inte lika många har behov av extra hjälp. 

    Och om man lägger pengarna på fel saker, i ett orimligt system, så spelar det ingen roll hur mycket skattepengar man lägger. Det blir dåligt i alla fall. 

    Lösningen är inte att lägga ännu mer skattepengar. Lösningen är att organisera skolan så att den fungerar för fler barn, ger den utbildning som är tänkt samt att pengarna används klokt och riktas till där behoven finns.
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 14:54:13 följande:
    Nu går diskussionen runt runt. Vi får nog enas om att vi tycker olika.
    Absolut, om du har slut på argument så kan vi sätta punkt här. Eftersom fler börjar se det som jag ser, så kommer det nog att bli en förändring i hur man ser på NPF, vilka som ska ha diagnos och vad det egentligen är som är den bästa behandlingen. Och hur den branta ökningen av diagnoserna sammanfaller med allvarliga brister i skolan.
  • Anonym (de)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-07-01 15:48:35 följande:

    Jo ,jag håller med mycket av dem. 


    Men det största problemet som jag ser det är att väldigt få vill bli lärare.

    Och det beror främst på att dagens barn är så respektlösa, ouppfostrade och har ingen koncentrationsförmåga .

    Jag har många unga i min närhet och de säger att de gärna hade velat bli lärare men inte som eleverna är idag. 


    Vi måste börja med disciplin, ordning och reda. Innan vi fått till det kommer alla försök att förbättra skolan att misslyckas. 


    Om man organiserade skolan så att den blev rimlig för både lärare och elever så skulle fler vilja bli lärare. Och om man höjer kraven för att bli lärare, och ser till att lärarutbildningen håller hög nivå, så kommer det även att bli fler duktiga lärare som fokuserar på rätt saker i sin undervisning. 

    Vi måste inte börja med disciplin och ordning. Vi måste börja med att ha en rimlig miljö och läroplan i skolan  så att barnen har en chans att hålla sig lugna och fokuserade och kan lära sig det det behöver för livet.  
  • Anonym (de)
    Anonym (Kvinna) skrev 2025-07-01 15:55:40 följande:
    Nu skrev du inget nytt utan upprepade det du sagt tidigare. 
    Och inte heller du kom på nått nytt att säga, så vi kan lämna det därhän. 
  • Anonym (de)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-07-02 01:22:09 följande:
    En sak till. Frågan är om det är skolan barnen med NPF inte tål eller om det är Fritids? När jag gick i skolan på sjuttiotalet gick  alla barn hem och vilade när skolan var slut, Nu skall de vara i stora grupper på fritids med stoj och larm.
    Kanske ända till fem eller ännu längre. Självklart fixar inte många barn det. Min dotter orkade inte detta. Vi var tvungna att hämta henne senast 14:00 för att hon skulle orka med skolan. Så är det nog för många barn. Bäst vore kanske om en förälder kunde jobba 50% elller båda 75% , eller någon annan lösning. Vi hade hjälp av mormor och morfar. 
    Jag tror att det är hela barnomsorgen som är fel upplagd och underfinansierad. Underfinansierad i det att man skapar alldeles för stora grupper.

    Jag gick på fritids i början av 80-talet, vi var ca 15 barn med två fröknar. Det var jättekul och inte alls tröttande. Många gick hos dagmamma efter skolan och en del hade mamma hemma och gick hem efter skolan. 

    Även min skolklass i lågstadiet hade bara 15-18 barn under de åren. Idag är nästan alla klasser minst 25 barn på den skolan. När min son började skolan 2011 så var maxantalet 25 barn i varje klass (och det var av brandskyddskäl, inte för barnens skull!), men så tog de in 2-3 övertal i nästan alla klasser, för annars hade man fått skapa fler klasser och det rymdes inte i ekonomin. 

    Idag är grupperna enorma och stökiga från förskolan och framåt. Och det är ju för att spara pegar man gör så, eftersom små grupper kräver mer personal och lokaler. Alla kanske inte ska vara hemmamammor när barnen växer upp, men att kunna ha en lugn barnomsorg med lagom stora grupper borde gå att ordna om man lägger resurser på det. 
  • Anonym (de)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-07-02 09:16:33 följande:

    När jag gick i skolan var vi trettio i klassen. Det är ett ganska normalt antal barn per klass internationellt sett. 


    15-18 barn per klass är väldigt lågt. 


    Vad som är vanligt är ju inte alltid detsamma som vad som är bra. 
Svar på tråden Klassfråga att ha barn