Stressas du av att bo med öppen planlösning?

Jag valde bort öppen planlösning när vi köpte lägenhet
Gillar det inte

Jag och min man har byggt om ett av våra hus (huvudbyggnaden) med öppen planlösning vilket innebär kök och vardagsrum i ett o samma utrymme. I övrigt har vi ett arbetsrum/hobbyrum samt ett sovrum som är avsides från den öppna ytan. Det passar oss utmärkt när barnen har flyttat ut och det är bara är vi. Visst kan man bli störd absolut, men eftersom vi har andra byggnader på tomten så är planen att på nåt sätt befolka övriga utrymmen också och då kan man ha syrum i ett annat hus och träningsmaskiner i ett annat hus osv. Vi brukar säga att när det är vinter har vi 140 kvm boyta men på sommaren har vi 4000 kvm (tomten inräknad). 

Jag har inte prova att bo med öppen planlösning. Instinktivt känns det som en dålig idé. Jag gillar när det finns många olika rum som man kan stänga om.

Bara att vårt vardagsrum är ett genomgångsrum kan jag tycka är lite jobbigt ibland. Jag skulle vilja kunna nå kök och toalett direkt från sovrummet, utan att passera vardagsrummet, när jag är trött och grinig och vill kissa och göra kaffe innan jag umgås med folk.

Om jag bodde ensam tror jag dock att jag hade gillat att ha kök och vardagsrum i ett.

Hade öppen planlösning tidigare, och hatade det. Det såg alltid stökigt ut, särskilt när kök, matplats och vardagsrum var ett rum. Och det fanns knappt några garderober och skåp inbyggt, och jag kunde inte lösa problemet genom att köpa egna fristående garderober/skåp för det fanns ingen vägg att ställa dom mot. Tyckte överlag att det var svårmöblerat och blev fult hur man än gjorde, och då är jag ändå skapligt intresserad av inredning. 

När jag skulle flytta letade jag aktivt efter en funkislägenhet med avskilda rum, med dörrar. Hittade en och har bott här i fem år, älskar det. Kommer aldrig bo i öppen planlösning igen. Har dörr till vardagsrummet, sovrummet och även köket.

Jag mår bra och jag älskar min lägenhet, men det är inte tack vare den öppna planlösningen. Den är där på gott och ont - met närhet i familjen, mindre avskildhet, stök synligt, svårt att möblera och ha förvaring. Hade definitivt inte valt det om det gick att välja. 

Kök matplats vardagsrum och entré med tillhörande trapp till övervåningen i samma "rum"

Har byggt och ritat huset själva dessutom...

Avskyr det.

Vi har 4 barn i två kullar och byggde när den äldsta var nyfödd
Jag tror att det var trevligt och praktiskt så länge vi hade de första två relativt små. Tills de var runt 4 år kanske 

Jag har numera dessutom ett socialt krävande arbete och kan nästan få panik när jag kommer hem efter en tung arbetsdag
Det är liksom "folk" ,alltså min familj och eventuella kompisar, överallt känns det som 
Toalett sovrum och tvättstuga är mina fredade platser

Till det så är det stökigt jämt
Att de yngre barnen har pysselkaos vid matplatsen 
syns från alla håll tex

17åringen och 18åringen kommer gärna ner och kvällsfikar just när man avrundat kvällen och landat i soffan 
De behöver såklart ingen hjälp med det, men de befinner sig ju i samma "rum" så man blir passivt involverad ändå

Nämnde jag att vi dessutom ritat och byggt själva?
Haha

Vi valde aktivt bort hus med öppen planlösning. Sitta i soffan och titta på stöket på köksbänken? Nej tack! Dessutom är öppna planlösningar svårare att möblera, det blir mycket yta som inte kan användas till något vettigt, och mindre väggyta betyder mindre plats för bokhyllor (vi har mycket böcker, så bokhyllor är viktigt för oss. Av samma anledning valde vi bort snedtak på övervåningen, mycket yta som blir näst intill obrukbar där.). 

Ett mellanting eller en bra kompromiss är att ha en L- eller U-formad öppen planlösning, där köket är i enda änden och soffgruppen i andra. Då får man det relativt öppet utan att köket syns från soffan. 

Öppen planlösning känns som ett mode som är bestämt en en självutnämnd elit, snarare än något som utgått från gemene mans smak, vilja och behov. De flesta vill liksom inte bo i ett minimalistiskt, öppet rum möblerat endast med ett par pinnstolar (målade i någon hiskelig vit nyans), en stringhylla med en Boyesen-apa och en soffa lika djup som Marianergraven (och lika svår att ta sig upp ifrån). 

Men nu börjar den minimalistiska trenden med öppna planlösningar utmanas, de senast åren har det blivit mer mönster, tyngre möbler och murrigare färger (Morris & Co.). Tack och lov, jag är så trött på tjugo nyanser av vitt!

Gillar verkligen inte öppen planlösning men förstår inte varför jag skulle bli stressad av det.
Finns ett par saker jag inte förstår med hus/lägenheter. Öppen planlösning och behovet av köks-ö
Jag hade prioriterat extra köksfläkt över vasken för att få bort ånga när man häller av ris, potatis, pasta eller diskar gjutjärn.
Sedan hade jag gärna haft en vattenkran vid hällen för att kunna fylla stora grytor och kastruller på plats.
Idag har jag ugn under bänkskiva men hade gärna haft  en eller två i stående arbetshöjd.
Hade gärna haft större hoar i diskbänken men funkade inte p.g.a diskmaskin som stod för nära
Dock - integrerad diskmaskin kommer jag att ha igen, aldrig kombo kyl och frys i ett skåp, speciellt inte med mindre barn och aldrig någonsin i rostfritt.
Se till att det finns ordentligt med prepp-yta nära skölj och sopor.
Minimera antal steg mellan kyl och frys när du preppar och lagar och plockar undan.
Tänk i vilken ordning du mest lagar mat.
När jag renoverade mitt kök lagade jag mat på ett helt annat sätt än jag gör idag.
Hahaha, skulle nog kunna skriva en avhandling om kök.
Se bara till att skaffa en bra fläkt- jag skaffade en riktigt ball, men...

Ser absolut inga fördelar med öppen planlösning: entré som går i ett med kök och vardagsrum eller vad man nu ska kalla stökområdet. Några av våra vänner bor men öppen planlösning och de är måttligt förtjusta. Svårmöblerat svårutnyttjat  alltid småstökigt,
Tacka vet jag mitt sextiotalshus med väl definierad stor hall, stort kök med gott om skåp upp i tak stora arbetsytor och vettig matplats och glasad dörr till altanen. Vardagsrum som man kan stänga dubbeldörrarna till och även det rummet med glasad dörr till altan. Separat stort matrum till "fin".