Är jag bortom räddning?

Sex brukar kvinnor kunna få, om det enbart är det som man vill ha. Vill man däremot hitta någon för en seriös relation, så brukar man få leta lite mer.

Tack för tips.
Nu kan jag ju fortfarande gift så jag kan inte direkt snabba mig ut på dejtingmarknaden. Men du har en poäng i att det är mycket lättare att hitta nån när man är yngre. 

Jag vill bara fråga dig varför du känner att du vill skiljas?
Är det pågrund av för lite bekräftelse och intimitet eller av någon annan orsak?

Det ligger förstås många saker bakom och många år av funderingar fram och tillbaka men främst är det bristen på kärlek och bekräftelse och såklart är intimitet en del av det.

Förstår, det är inte trevligt att leva i ett tomrum. 

Jag tycker inte att du ska oroa dig för vad som kommer. Du har länga funderat över detta och kommit fram till att du inte vill fortsätta så här.  Ingen vet vad som väntar och du skulle bli förvånad över hur oviktigt det där med att hitta någon ny kommer att vara. 

Du kommer att känna dig fri att leva ditt liv och fylla det med vad du vill och mår bra av. Om det är en ny man eller någonting annat som blir viktigt för dig vet ingen. Men oroa dig inte över detta idag.

Det där med utseende och attraktion brukar inte alltid hänga ihop. Det handlar om så mycket mera och som någon skrev så finns det gott om skilda män i din ålder. 

Många av dem har skilt sig av samma anledning som du nu känner. De har inte heller blivit bekräftade, kärleken tagit slut osv.  Därför är det inte så otroligt att ni hittar varandra.

Jag har inte läst hela din tråd så kanske har du redan svarat?.
varför vill du lämna din man? 
det Verkar ju vara viktigt för dig att leva MED någon?. Så vad är det du söker o har du o din man försökt hitta tillbaks till varandra?

Jag tänker att man lämnar framför allt för att man hellre vill vara själv än leva med den man har. Det finns ju ingen garanti att man hittar någon som man vill leva med och då bör man också ha övervägt att det är ok att leva ensam.

utifrån med na väninnor så verkar de flesta som separerar ABSOLUT inte vilja flytta ihop med någon ny man, om de ens bryr sig om att leta efter ny man?.

Tänker kanske att motivet till att bli singel mer ska handla om det du kan göra för dig själv, än det andra kan göra för dig.
Försök se de andra värdena som motivation för en separation, snarare än att hänga upp det på annat, andra.

Såg att du svarat.

Du funderar inte på att din man känner likadant och att ni borde prata med varandra på ett bättre sätt?
jag kan tycka att om man har barn ihop, men även om ni inte har det, så är man skyldiga att ha försökt o t ex gått på familjerådgivning.
förhållandet dör garanterat utan ömhet o sex. För er båda?.
PRATA OM ERA BEHOV O VAD NI ÖNSKAR I EN RELATION, jag längtar var att du inte är ensam i din känsla.

Hej,
Jag tror absolut att du kommer att hitta de som vill vara intima med om det senare leder till en relation är en annan fråga som man aldrig kan veta.
Att leta efter sex för en kvinna är betydligt lättare än för män. Jag är man och 50 år och har nyligen skiljt mig på liknande grunder att lusten och intimiteten försvann, jag är 
Varken snygg eller ful. Jag sökte ganska omgående och intensivt efter någon att vara intim med och träffade en kvinna som vi har sagt att det är bara här och nu (tillfälligt)
Hon är inte den allra snyggaste enligt normen men jag är attraherad och vi har bra sex och umgås också en del. Så det tillfälliga börjar nästan bli något annat. .. så slutsatsen det gick utmärkt för både henne och mig även om ingen av oss någon skönhet. Men vi är attraherad av varandra och Jag som inte hade haft sex med någon annan än min föredetta fru innan jag skilde mig börjar få tillbaka en del sexuellt självförtroende efter år av obesvarad åtrå vilket för mig var väldigt knäckande. (Hon är inte attherad alltså är det jag som är dålig).
 Ett råd till om du tror på det första är att verkligen göra färdigt din skilsmässa innan du söker för att inte få en tilltrasslad situation... Men sen är det bara ut och jaga det finns män

Självklart har vi/jag under dessa år försökt att lösa det.  Han vill inte på parterapi. Jag försökte i början av problemen och nu för nåt år sen igen. Det är stopp där. Jag har också försökt prata oändligt många gånger. Han vill inte. Jag kan liksom inte dra ut orden ur honom.

Han saknar inte sex, det är det jag som gör.
Där har jag varit alldeles för på tidigare. Försökt för ofta och för mycket. Så jag har definitivt en stor del i att det blivit som det blivit. Det är aldrig bara en persons fel att ett förhållande inte fungerar. Men båda måste vilja jobba på det för att det ska gå att vända och dit har vi inte kommit. 

Men tråden handlade ju egentligen inte om ifall vi ska skiljas eller ej. Det är så många delar i det som inte går att beskriva kortfattat. Men jag mår inte bra i förhållandet, har inte lyckats lösa det trots försök och anser nu att barnet i fråga är stort nog för att fixa en skilsmässa.