Förvirrad...

Det känns just nu som att det är så det kommer bli... Jag vet vad som kan förhindra att det blir så mycket tjafs mellan oss, han vill inte ändra på sig.. "Varför ska jag ändra på mig när inte du gör det?" Jaaa, för att du inte säger specifikt vad han tycker att jag behöver ändra på. Visste jag det skulle jag såklart göra det för att se om det blir bättre.

Är så ledsen, trodde att jag hittat en sån himla bra kille eftersom jag föll pladask. 😢

Jag har inte tänkt på det sättet tidigare, eftersom han säger att han är attraherad måste jag ju tro på det 🤔 fast jag kanske inte borde.

Mm, så är det ju.. fast jag är ju attraherad av honom fast förhållandet känns väldigt svajigt, det går liksom inte ihop. Kanske för att jag egentligen inte vill ge upp men att det inte finns så mycket att välja på.

Han tycker att det är så konstigt att jag blir svartsjuk på en dator.. han tycker att vi umgås när han sitter vid datorn och spelar, samtidigt som jag t.ex tittar på tv. För mig är det INTE att umgås. Men han tycker (såklart) att jag har fel.

Kanske låter konstigt.. men det jag får ut av det är att det känns bra att hjälpa till, att han och sonen inte hamnar på gatan utan mat. Jag har alltid varit blåögd, och tror det bästa om folk och att jag alltid velat hjälpa till. Alltid!

Jag blev mobbad som liten, MEN jag har alltid varit stark som människa. Så även när mina mobbare själva blev mobbade, så ställde jag mig i vägen och sa att det är fel att mobba någon. Jag försvarade mina egna mobbare för jag vill inte att någon ska vara ledsen och må dåligt. Även fast jag själv hade det jobbigt.

Jag är nog väldigt naiv.

Jag har pratat med vänner och terapeut, ja. Terapeuten träffade jag förra veckan och hon låter nästan som att hon blir irriterad på mig ibland för att jag är för snäll.. 😅 Hon påpekar om och om igen att det inte är mitt ansvar att betala något för honom och sonen, jag ska tänka mig själv och mina barn - vilket jag ju gör. Men jag känner ju också att har jag verkligen samvete till att INTE hjälpa någon som har 7 kronor kvar på kontot när jag vet att sonen ska vara där i en vecka...?

Har även kikat lite på Instagram. 👍🏼 Väldigt intressant.. 😁

Jag förstår absolut hur du menar, med att ta hand om sig själv. Samtidigt mår jag bra när jag vet att de blir hjälpta och klarar sig p.g.a. mig.

Sånt här är så himla svårt, det känns som att jag är beroende av att hjälpa andra. Så har jag varit sedan jag var liten, och det är svårt att ändra på sin personlighet.. eller det kanske låter jätte flummigt?

Har aldrig tänkt på det på det sättet.. att han inte törstar efter något vad gäller mig eftersom jag ger honom allt han behöver, och lite till.

Egentligen borde det väl vara tvärtom.. Han vet om att han behöver mig för att klara sig, därför "borde" han väl egentligen ge mig det jag vill ha för att jag inte ska försvinna..? 🤔 Jag kan ju tycka att det vore mest logiskt.. 😅

Igår var han på ett möte gällande sin son. När han kom tillbaka så säger han att han ska vara med som tränare eftersom det inte finns några "riktiga tränare", och att han kommer vara borta till ca 22:00 två kvällar i veckan + om det blir match kommer han behöva vara med.

Jag blev jätteledsen, det är på kvällarna vi har tid att umgås bara vi, och prata om oss och vårat förhållande. Visst, det är väl en sak om han är med när sonen är hos honom men han kommer vara det även när sonen är hos sin mamma.
Absolut, hon har en 7-åring att ta hand om till 100% hela tiden. Men hon kan ju skaffa barnvakt? Han sover ju vid den tiden träningen ens har börjat så att skaffa barnvakt borde inte vara så svårt?

Usch, jag känner mig så fruktansvärt egoistisk gällande detta... Men jag känner mig bortprioriterad hela tiden, det går alltid något före oss. 😕

Typ aldrig...

Tack så himla mycket för dina tips och råd, jag är otroligt tacksam även om det är svårt. 🌸

Det går väldigt upp och ner här.. Han var med mig till terapeuten förra veckan, även fast han tvekade och bestämde sig i sista sekunden. Men han tyckte att det kändes bra och vill fortsätta. Jag ska även fortsätta att träffa henne själv.

Vaken igen, på grund av tjafs - vad annars... Han har lovat så många gånger att inte ta upp vissa saker, men så gör han det ändå och då blir jag besviken - vilket jag inte tycker är konstigt att jag blir, när han bryter ännu ett löfte.

Jag börjar känna och inse mer och mer varför vi helt enkelt inte har gjort slut. Jag från min sida känner att jag är rädd att OM det tar slut innan jag har fått tillbaka mina pengar jag lånat ut, så kommer jag inte få de. Han har sagt att det är tråkigt att jag känner så, men vad är det för konstigt med det? Inte alls känner jag.. fast jag har inte nämnt pengarna i samband med att vi har bråkat och att jag är rädd att inte få tillbaka de om det tar slut, det är bara tankar jag har inom mig.

Han kommer få några tusen i en klumpsumma i slutet på månaden. Så nu har han börjat kolla på saker han tycker att han vill ha och "behöver", han är så impulsiv också så helt plötsligt kan det stå ett paket utanför dörren med saker han har köpt. Istället för att betala av till någon han lånat pengar av.. 🙄

Det är under 10 000 iaf, men jag vill ju ha tillbaka de.. vill inte GE bort pengar som är mina. Känner att jag redan gett så himla mycket redan... de bor och lever gratis hos mig och äter av min mat.. 😏

Ja, det är helt sjukt att jag FORTFARANDE har förhoppningar att saker ska ändras fast det inte gjort det på snart två år.. Vi har bråkat tidigare i veckan, men känts bättre nu efter några dagar - samtidigt som jag går lite på nålar.

Så ikväll försökte jag mig närma mig honom sexuellt, eftersom det var några veckor sedan.. det gick inge vidare. 😔 Och så blev det diskussion efteråt, inget tjafs eller bråk, men saker togs upp som sårade mig. T.ex att han har fått tvinga sig själv många gånger till att ha sex med mig fast han inte vill. Samtidigt som han alltid säger annars att han inte skulle göra något han inte vill. Hur nu det går ihop.

Han sa att han är trött på att det alltid blir diskussion om sex när man ska sova. Då sa jag att det är ju för att HAN inte vill ha sex på morgonen, förmiddagen, mitt på dagen eller eftermiddagen.. utan det är ju senare på kvällen vi till 90% har haft det. Och om jag då gör närmanden, får ett nej och därmed blir sårad, ja då blir det ju diskussion. Känns ganska självklart. Sa också att eftersom HAN bestämde tidigare att ha sex på onsdagar men det inte har hänt på några veckor så ville jag ju göra ett försök såklart och se om jag lyckades..

Är så himla ledsen över att han inte gör minsta lilla för att HJÄLPA MIG att kunna lita på honom. Känns som att han inte bryr sig. Det är alltid någon bortförklaring som gör det sämre för oss som par, men allt annat måste lösas och gå före.

När jag skriver här, pratar med terapeuten, eller bara är irriterad och tänker en massa är allt så himla självklart - jag skulle ha det bättre utan honom. Men sen när man landar i allt, har en bra eller vad som helst så blir det svårare igen.

Jag har iaf stått på mig gällande en grej... Han håller på att tömma och flytta från sin lägenhet till en mindre. Han kan inte planera öht och har mycket kvar att göra. Han har först sagt att han flyttat många gånger och klarar det helt själv, sedan ändrar han sig och frågar om jag kan komma dit och göra honom sällskap, och sedan kan han ändra sig tillbaka till att han fixar det själv. Detta är något han tagit upp när vi tjafsat: att jag inte vill hjälpa honom.
Jag har sagt att det är svårt att veta när han ändrar sig hela tiden.... 🤨

Iaf... jag har sagt att JAG själv har massor av egna saker jag behöver göra. Troligtvis ska jag opereras i höst och kommer vara helt beroende av andra ett tag därefter, därför vill jag få mina egna saker avklarade innan dess. Har då sagt att varför är hans saker viktigare än mina?! Ja, trädgården finns kvar och ja, han ska flytta... MEN han har vetat om länge att han kommer behöva flytta, han har haft flera månader på sig att kunna rensa och gå igenom saker. JAG kan inte klippa ner saker i trädgården inför vintern innan de knappt vuxit upp under den kalla sommaren.. 😅

Så där ger jag mig själv en liten klapp på axeln iaf, att jag inte gett med mig.