Jag är för snäll...

Om mina vänner inte respekterar mina gränser så kan jag lika väl vara utan dom för vänner respekterar en och vill en väl....personer som struntar i vad jag tycker/känner är inte vänner. Var tydlig med vad du vill och accepterar och går dom över den gränsen så sluta umgås med dom.

Jag var för snäll i min ungdom, inte längre. 

Handlar om att sätta gränser när man vet att man behöver men göra det schysst. Aldrig i arg affekt utan lugnt trevligt och gärna humoristiskt..

Standardfelet den som är för snäll gör är att den inte sätter gränser och sedan helt plötsligt kan han skogstokig. För att inte sätta gränser skapar bitterhet som kommer ut på något  sätt före eller senare. 

I grunden handlar det om att inte bry sig om vad andra tycker om en. Agera utifrån ens egna moraliska kompass. Man ska absolut aldrig vara rädd för att förlora någon.

I ditt fall med din vän skulle jag helt enkelt inte svara om du nu redan gjort klart för honom att du inte är intresserad. På WhatsApp kan man dessutom sätta användare på mute om han inte skulle ge sig så slipper du notifikationer. Så lägg ingen mer energi på det.

Vad är det för idiot som fortsätter skicka fastän du tagit upp det flera gånger? Kanske ingen förlust om den bekantskapen glesnar. 

Samma problematik här med. Och så fort jag säger nej eller sätter ner foten så anses man vara en egoist. 

Sånt kan många gånger handla om hur man gör det. Det blir lätt som Dexter säger att man kanske väntar för länge eftersom man vill vara snäll och inte säga något. Till slut får man nog eftersom man stört sig på beteendet så länge och då fräser man kanske ifrån till mottagaren som kanske inte förstår någonting eftersom de aldrig uppfattat att det var oönskat. Nu var ju det ett tillspetsat exempel.

Det kan ju också handla om att det kanske är den personen som bara har svårt att hantera ett nej.

Gäller även att vara konsekvent så att personen i fråga redan på förhand misstänker vad svaret blir. 

Om jag alltid lånar ut pengar blir personen sur om jag plötsligt säger nej.

Om jag alltid säger nej till att låna ut pengar kommer personen vänja sig vid det och framöver sannolikt inte ens fråga. Och om han frågar inte förvänta sig ett ja. Han kommer då ha enklare att hantera ett nej.

För alla parter blir det således bättre om man är konsekvent och sätter gränser. 

Hej Ts! 

Så trist att den här bekanta inte respekterar ditt nej. Jag känner dock igen mig mycket i ditt inlägg.  Är också en som är för snäll, och med det har jag också blivit utnyttjad på olika sätt och vis. Jag tänker att det är en bra egenskap att vara snäll. Egentligen. Snäll och omtänksam. Bättre än tvärtom. Så själva egenskapen och personligheten att vara snäll kan aldrig vara fel tänker jag? Men viktigt med gränser i det.

Jag lärde (och lär mig än) mycket av att sätta sunda gränser. Säga ifrån om något känns fel eller skaver.  Visst, det känns jobbigt, kanske rent av obehagligt ett tag och mot personen/personerna, men  i det stora hela så känns det bättre sen. Viktigt att tänka också är kanske att en inte kan behaga alla. Det är lätt tänkt om en är som vi. Men det går inte att vara omtyckt av alla människor. Däremot är det viktigt att tycka om sig själv. För med det kommer att kunna sätta sunda gränser. 

När det gäller din bekant som skickar massa länkar,  så har du ju faktiskt redan sagt ifrån, (cred till dig) att du inte vill ha detta, så här har du ju redan sagt ifrån. Försökt sätta gränser. Eftersom du gjort det så har du ju redan gjort allt du kan för att få honom att förstå att länkarna är oönskade. Han fortsätter ändå. Jag tänker att det du kanske kan göra i sånt läge är att: 
1. Säga ifrån igen. En sista gång. 
1. Låta bli att svara 
2. Avsluta kontakten 

Det är inte lätt. Jag vet. Men tänk på dig och på dina behov. Dina gränser för vad som är okej eller inte. Det mår du bra av i slutändan tänker jag. Sist: sluta aldrig att vara den du är. Att vara snäll är som sagt en bra och positiv egenskap! 

Lycka till du snälla medmännska därute - allt gott ❤️
Skriv pm om du vill. 

Tack för jättebra tips. Jag uppskattar det. Det är nog så att man ibland måste göra folk besvikna och tom riskera relationen för att stå upp för sig själv. För gör man inte det, vem blir man då ? En matta som alla klampar på. De som tycker om en på riktigt kommer att respektera ens gränser.