Anonym (Ångest)

Fri 18 Jul 23:06

22 svar

Våld I nära relation

Våld i relation:

Träffade en kille när jag studerade, som först acceptera mina barn så hände det något, inte förrän nu inser jag att jag var Manipulerad . Plötsligt ville han jag skulle välja han eller barnen. Manipulerad som jag redan var så stod jag där " utan barn" de flyttade hos sin pappa på heltid och jag såg dem lite då o då. Barnen gillade inte den nya och han gillade inte dem.

Även om de va unga fatta de redan det som jag inte såg, att killen var destruktiv.

Jag gick alltid som På äggskal. Jag kunde få både stolar skor o annat kastat mot mig. Han slog i skåp dörrar på bord för o skämmas. Men om jag bara beter mig så o så då är han ju snäll. De är mitt fel för jag tjatade. Så gick tankarna i huvudet på mig.

En dag ringde min son polisen,han hörde i mobilen att jag skrek när killen plötsligt gick till attack för jag pratade med honom på mobilen.

Våldet fortsatte ändå o jag var ännu mer isolerad, mest psykisktoch materiellt. 5 mån efter de tog de innan jag kunde se mina barn igen, under dessa 5 månader ringde min son kvinnojouren, och försökte få mig därifrån.

Ytligare 3 mån till efter det hade jag egen lägenhet och drog till Sölvesborg. Jag lämnade allt jag hade.

Började om. Nya möbler , kläder allt . Jag vill inte åka dit o hämta mina saker .

Jag vågar inte.

Trots allt jag var med om mår jag dåligt känner ånger och skam , saknar den där killen.

Hur går man vidare? Jag vaknar av mardrömmar o panikångest nästan var morgon.

Mitt liv börjar gå bra lägenhet och mina barn har kommit tillbaka. Mina syskon också.

Jag är hemma. Jag har min familj.. Jag vet inte hur jag ska läka nu. En del av mig vill ha honom igen. På distans. Men de skulle kosta ca 8000 o göra de per månad, alt per vecka/ gång som jag är där för måste ta in på vandrarhem/ airnbn eller ha en extra lägenhet där , får inte sova hos honom.. O de skulle vara i 5-6 år till barnen flyttar hemifrån innan jag skulle kunna flytta upp igen.

Jag ångrar ofta att jag lämnat . Vaknar med panikattacker. Känns som jag vill dö för jag mår så dåligt av saknaden. Känner skam mm . O att om ja bara var så o så o så skulle de o de inte hända. Jag vill ha honom o sen verkligen vara försiktig med vad jag säger o hur jag är. :( i relationen blev jag svartsjuk o jobbigt. Kände mig oönskad oälskad osv tjatig o misstänsksam han sa ofta att jag letade fel på honom. Jag har aldrig varit svartsjuk o destruktiv som människa

EnAnonumius

Sat 19 Jul 06:45

#11

@TS aka Anonym(Ångest)

Läst din trådstart och dina andra post i tråden.

Det är trist läsning du bjuder på. Du pratar om "det kostar"..
Ja det kostar att göra den lösningen du vill göra.
Men priset du betalar är inte pengarna, det är något mycket mer viktigare och värdefullare pris du betalar, dina barn.
Det är ett pris så aldrig kan mätas i pengar.

Du vill alltså välja en man som behandlar dig som skräp, väljer bort dig för att han vill hellre runka till porr.. Han har dessutom sagt åt dig att u kan välja en annan kille om du vill ha sex.
Du vill välja honom igen.. Priset blir ju at du kommer ju att välja bort dina barn, igen.
Sedan vad vill du signalera till dina barn, att kvinnor är inte mer värda än att bli behandlade som skräp och förtjänar at bli misshandlade? Är det detta du vill ge dina barn som en av livslärdomarna som man kan ge sina barn som förälder?

Nej TS, det är inte mannen du behöver välja igen och att återigen välja bort dina barn. Du behöver professionell hjälp av en psykolog.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

EnAnonumius

Sat 19 Jul 06:51

#12

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:

Kanske jag var ett lätt offer för jag var trasig.

Du är uppenbarligen fortfarande trasig.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Anonym (Ångest) Trådstartaren

Sat 19 Jul 06:57

#13

EnAnonumius skrev 2025-07-19 06:45:36 följande:

@TS aka Anonym(Ångest)

Läst din trådstart och dina andra post i tråden.

Det är trist läsning du bjuder på. Du pratar om "det kostar"..
Ja det kostar att göra den lösningen du vill göra.
Men priset du betalar är inte pengarna, det är något mycket mer viktigare och värdefullare pris du betalar, dina barn.
Det är ett pris så aldrig kan mätas i pengar.

Du vill alltså välja en man som behandlar dig som skräp, väljer bort dig för att han vill hellre runka till porr.. Han har dessutom sagt åt dig att u kan välja en annan kille om du vill ha sex.
Du vill välja honom igen.. Priset blir ju at du kommer ju att välja bort dina barn, igen.
Sedan vad vill du signalera till dina barn, att kvinnor är inte mer värda än att bli behandlade som skräp och förtjänar at bli misshandlade? Är det detta du vill ge dina barn som en av livslärdomarna som man kan ge sina barn som förälder?

Nej TS, det är inte mannen du behöver välja igen och att återigen välja bort dina barn. Du behöver professionell hjälp av en psykolog.

I min hjärna har jag han o även barnen om jag veckopendlar. Då lämnar jag ju inte barnen igen
Men nånstans vet jag att han kommer att ställa ultimatum igen. Han antyde redan hur jobbigt de va att " flytta " för honom var gång han skulle hem till mig o sova över. Då har han ju nära eftersom jag bodde nära honom då.
Jag skulle ha 9 timmar i bil enkel väg för att veckopendla mellan honom o barnen jäkla skillnad, o han tycker 30 min är jobbigt. Jag vet att han ville att jag skulle ha fast boende där han bor o hälsa på barnen genom o bo hos nått syskon när jag ska träffa dem.
När jag pratade om ev distansförhållande blev han arg. Ås kanske de hade funkat ett kost tag sen hade han gjort de jobbigt för mig om jag skulle fortsätta pendla.
Mina panikattacker är inget jag styr. De bara kommer.
Nån gång var jag borta 3 v. När jag kom hem vänta han 3 dagar till innan vi sågs. Även om han var ledig, hans behov av egentid var stort. Jag kunde ju aldrig sova hos honom .De fick jag inte. Tyckte de var jobbigt att de hmgick 10-14 dagar mellan att vi sågs fast att vi bodde så nära. Jag har inte så stort egentid behov. Jag klarar mig några timmar eller bara gå in i ett annat rum lite

EnAnonumius

Sat 19 Jul 07:36

#14

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:57:56 följande:

I min hjärna har jag han o även barnen om jag veckopendlar. Då lämnar jag ju inte barnen igen
Men nånstans vet jag att han kommer att ställa ultimatum igen. Han antyde redan hur jobbigt de va att " flytta " för honom var gång han skulle hem till mig o sova över. Då har han ju nära eftersom jag bodde nära honom då.
Jag skulle ha 9 timmar i bil enkel väg för att veckopendla mellan honom o barnen jäkla skillnad, o han tycker 30 min är jobbigt. Jag vet att han ville att jag skulle ha fast boende där han bor o hälsa på barnen genom o bo hos nått syskon när jag ska träffa dem.
När jag pratade om ev distansförhållande blev han arg. Ås kanske de hade funkat ett kost tag sen hade han gjort de jobbigt för mig om jag skulle fortsätta pendla.
Mina panikattacker är inget jag styr. De bara kommer.
Nån gång var jag borta 3 v. När jag kom hem vänta han 3 dagar till innan vi sågs. Även om han var ledig, hans behov av egentid var stort. Jag kunde ju aldrig sova hos honom .De fick jag inte. Tyckte de var jobbigt att de hmgick 10-14 dagar mellan att vi sågs fast att vi bodde så nära. Jag har inte så stort egentid behov. Jag klarar mig några timmar eller bara gå in i ett annat rum lite

Det handlar inte om "vad du tycker" i din hjärna. Det handlar om hur dina barn känner det. Tänk på att din son, gjorde allt för att försöka få dig att lämna det destruktiva förhållandet. Hur tror du din son kommer att känna det om du väljer att skaffa en lägenhet i hans stad för att återigen vara med honom? Jag kan nästa lova dig att din son kommer att bli besviken på sin mamma och känna sig bortvald av dig. Din dotter kommer, stor sannolikhet, antagligen känna sig också bortvald igen, då du går ju med på dåliga villkor med barnen för att vara tillsammans med skitstöveln.

När man läser detta svaret så är det ju tydligt att allting skall ske enbart på hans villkor, annars så blir han arg. Detta vill du återigen välja.

Jag frågade dig förut..
Sedan vad vill du signalera till dina barn, att kvinnor är inte mer värda än att bli behandlade som skräp och förtjänar att bli misshandlade?

Inser du inte att det är det år detta du signalera med din handling om du går tillbaka till den skitstöveln?

Nej TS ta ditt föräldrar ansvar. Föräldraansvar handlar så mycket mer än bara ord och att spenderar tid med barnen. Allt du gör i din vardag, handlingar, hur du är mot folk, och hur du låter dig bli behandlad av andra, etc etc påverkar också barnen, mer än vad du tycks tro.

Som jag skrev förut, det är inte den mannen du behöver som är en skitstövel och behandlar dig som skräp. Du behöver professionell hjälp av en psykolog.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Anonym (Vita)

Sat 19 Jul 08:32

#15

Du har gjort något fantastiskt för dig själv och dina barn som lämnade honom. Helt otroligt bra jobbat!! Ge inte upp nu utan fortsätt kämpa. Ta stöd av dina syskon, men se också till att få hjälp från vården. Det är uppenbart av vad du skriver att du är skadad av flera saker under ditt liv. Du behöver hjälp för att läka.

Den del av dig som vill tillbaka till honom är den som drivs av skadorna från uppväxten, skulle jag tro. Ta istället fasta på det som är positivt i ditt liv, kärleken till dina barn, relationen till ditt syskon om den är bra, aktiviteter och platser som får dig att känna lugn. Du skulle kanske köpa alvariefiskar? Eller en liten odlingslott? Gör saker som ger lugn.

Lita inte på den delen av dig själv som vill välja det destruktiva och skadliga av gammal vana. Lita på den delen som vill ha lugn och trygghet för dig och dina barn. Och känner du dig ändå osäker - tänk på att ditt viktigaste ansvar är barnen och vad som är bäst för dem.

Anonym (Hylke)

Sat 19 Jul 08:51

#16

Så vad du säger är att efter allt framförallt din sin har gjort och fått utstå när han tagit föräldraansvaret över dig och hjälpt dig därifrån, är att du egentligen redan drömmer om att vända dina barn ryggen en gång till. För vad? Få fler skor kastade på dig?

Lönnsirap

Sat 19 Jul 09:29

#17

Det är fullständigt naturligt efter en destruktiv relation att ha massor av känslor och längta tillbaka även om detta på ett logiskt sätt är dumt.

Personligen tycker jag inte att man kan kalla människor trasiga bara för att de har traumatiska bindningar till våldsamma människor och att de haft det tufft.

Den här relationen du var i fyllde känslomässiga behov hos dig och trots att den var illa saknar du det. Personen lyckades också skada dig på ett sätt att situationen blev värre, för naturligtvis valde du inte mellan dina barn och honom, utan du valde bort dina barn en dag i taget, utifrån att han presenterade en situation där detta var rimligt.

Jag tycker du ska se till att vara i andra sammanhang, där du träffar andra som faktiskt förstår processerna i våld i nära relationer. Exempelvis en stödgrupp, eller behandling för att bearbeta våldet.

Den där längtan efter "honom", det är din känsla och trauma som luras. Ingenting blir bättre på att lita på den. Men känslan i sig är fullständig normal och en av de saker som gör dessa relationer så farliga. Både du och andra kan råka mycket illa ut om du gör saker för att åter närma dig honom.

Anonym (sköldmö)

Sat 19 Jul 09:39

#18

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:

Vet inte. De va så att han blev sur på min dotter . Gillade inte hennes attityd, för hon valde vara med en kompis istället för hemma när hans familj kom för träffa mig hemma hos mig.. var 12 år då. Sen sa han hon gillar inte mig. Blev arg o sur. O sa då att jag måste välja..
Om man tänker vad hände innan det.
De var detta med nakna tjejer vi bråkat lite om de.
Innan dess så var de jobbiga att han trodde jag glömde honom o sånt om jag inte svarade på meddelande snabbt, inom någon minut. Han kunde va svartsjuk på mitt x , barnens pappa..Han skrek mycket, arg o dominant. Kanske jag var rädd för honom? Så jag valde honom ? Han var ju styrande på nått sätt redan tidigt. De var mycket på hans villkor. Exempel så kom han 12 dagar tot på en månad till mig inte alla dagar på rad.
Vi bode nära så nära att han kunde pendla till jobb från mig oxå. ( 30 min ) från bara . Men han valde o komma 12 dagar bara.han jobbade bara 2 dagar i veckan dessutom ( sjukskriven)
Behövde massa egentid sa han. Då ville jag vara med barnen dessa dagar han hade sin egentid då blev han arg för då kunde ju barnen ta mig från honom .
dottern flyttade då ju till pappan istället. Sonen bodde redan där då. Han blockade min dotter och gilla henne inte .
Sen var de ju så att jag inte såg nån av dom på länge. ( 3 mån ) sågs bara nån timme då Sen gick de 5 mån .
Henne var de lite tjtare att jag kunde träffa henne igen för hon bodde hos oss mig o killen lite o sonen hos pappan. Med sonen gick de flera månader mellan att vi sågs tror såg honom ca 4 gånger på 2 år. O då i en butik eller hos nån av mina syskon.

Jag har en trasig barndom kanske nån konstig anknytning som.ställer rill de. Jag bodde i 3 olika fosterhem. Lämnad igen och igen .
Har en död dotter , son gick bort när hon var 11. Innan jag träffade nya killen.
Kanske jag var ett lätt offer för jag var trasig.

Det låter som du har mycket att bearbeta. Och ja, antagligen har din egen uppväxt bidragit till att det har blivit som det har blivit. Det skär i hjärtat när man läser hur du gång på gång blev lämnad som barn. Eftersom du tydligen inte har bearbetat detta, har du på samma sätt lämnat eller svikit dina egna barn. De verkar i viss mån har tvingats bli sin mammas mamma / pappa. De har fått ta hand om dig i stället för tvärtom. Detta är tyvärr vanligt hos barn med traumatiserade föräldrar. Men det går att reparera.

Bryt det destruktiva mönstret och sök professionell hjälp nu! Fokusera på dina barn samt dina syskon. Du behöver deras stöd nu, men dina barn ska inte behöva bära mer än de redan har gjort.

Anonym (sköldmö)

Sat 19 Jul 09:44

#19

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:

Vet inte. De va så att han blev sur på min dotter . Gillade inte hennes attityd, för hon valde vara med en kompis istället för hemma när hans familj kom för träffa mig hemma hos mig.. var 12 år då. Sen sa han hon gillar inte mig. Blev arg o sur. O sa då att jag måste välja..
Om man tänker vad hände innan det.
De var detta med nakna tjejer vi bråkat lite om de.
Innan dess så var de jobbiga att han trodde jag glömde honom o sånt om jag inte svarade på meddelande snabbt, inom någon minut. Han kunde va svartsjuk på mitt x , barnens pappa..Han skrek mycket, arg o dominant. Kanske jag var rädd för honom? Så jag valde honom ? Han var ju styrande på nått sätt redan tidigt. De var mycket på hans villkor. Exempel så kom han 12 dagar tot på en månad till mig inte alla dagar på rad.
Vi bode nära så nära att han kunde pendla till jobb från mig oxå. ( 30 min ) från bara . Men han valde o komma 12 dagar bara.han jobbade bara 2 dagar i veckan dessutom ( sjukskriven)
Behövde massa egentid sa han. Då ville jag vara med barnen dessa dagar han hade sin egentid då blev han arg för då kunde ju barnen ta mig från honom .
dottern flyttade då ju till pappan istället. Sonen bodde redan där då. Han blockade min dotter och gilla henne inte .
Sen var de ju så att jag inte såg nån av dom på länge. ( 3 mån ) sågs bara nån timme då Sen gick de 5 mån .
Henne var de lite tjtare att jag kunde träffa henne igen för hon bodde hos oss mig o killen lite o sonen hos pappan. Med sonen gick de flera månader mellan att vi sågs tror såg honom ca 4 gånger på 2 år. O då i en butik eller hos nån av mina syskon.

Jag har en trasig barndom kanske nån konstig anknytning som.ställer rill de. Jag bodde i 3 olika fosterhem. Lämnad igen och igen .
Har en död dotter , son gick bort när hon var 11. Innan jag träffade nya killen.
Kanske jag var ett lätt offer för jag var trasig.

Jag glömde nämna dottern som dog. Beklagar! Det är hemskt att förlora ett barn. Men detta måste ha varit svårt även för dina andra barn, att förlora ett syskon. Har de fått någon hjälp?

Kanonen56

Sat 19 Jul 11:53

#20

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:

Vet inte. De va så att han blev sur på min dotter . Gillade inte hennes attityd, för hon valde vara med en kompis istället för hemma när hans familj kom för träffa mig hemma hos mig.. var 12 år då. Sen sa han hon gillar inte mig.

Och det är konstigt tycker han? Att dotter inte gillar han för att han är en sån som slår hennes morsa..

Att du ens har en sån där man runt dina barn är fan en gåta.. Dina barn är tydligen klyftigare än vad du är...

Hade en ny tant kommit in och blivit sur eller försökt att köra något med min dotter, så hade hon blivit utslängd sen med huvet först..

Det är inte hennes plats att få bestämma hur man ska bestraffa min dotter. Om det ens skulle behövts...

Sluta leta ursäkter till han.. Sanningen är att han hade skrytit för sin familj om sin nya fina familj, och nu skulle han bjuda in dom att få kolla på både frugan och på barnen, och sen blev det lite pinsamt för han sen när dottern inte ens var hemma och hade planerat in att göra annat.. För då blev han tvungen att svara på någon jobbig fråga, vilket gjorde honom tjurig som något pantat jävla psykfall..

Han ska inte vara inärheten utav någon annans jävla barn.. Och fortsätter du ha kontakt med han så hoppas jag att någon går in och tar din vårdnad.. För det är inte bara du som kommer att bli körd med.

Anonym (P)

Sat 19 Jul 11:59

#21

Du kan inte på allvar påstå att du är attraherad av någon som hatar dina barn och misshandlar dig!!!

Kanonen56

Sat 19 Jul 12:10

#22

Anonym (Ångest) skrev 2025-07-19 06:21:35 följande:

Jag har en trasig barndom kanske nån konstig anknytning som ställer till det. Jag bodde i 3 olika fosterhem. Lämnad igen och igen .
Har en död dotter , son gick bort när hon var 11. Innan jag träffade nya killen.
Kanske jag var ett lätt offer för jag var trasig.

Ja, det kan vara mycket möjligt. Du kan vara ett lätt offer för din vilja att få uppleva kärlek någon dag. Men det här är inte kärlek...

Det är ett ohälsosamt anknytningsmönster bara och det är lätt att även bli av med. Jag rekommenderar att kolla på Tim Fletcher inne på youtube när han snackar om komplex trauma eller trauma bonding.

Det är inte ditt fel att det blev sådär, det är psykologiskt bara.

Men det vuxna är att sätta dina tankar om han åt sidan. Ett lyckligt lyckat giftermål med han, det sker bara i någon drömvärld.

Hela resterande delen av ditt liv kommer ta skada.

Våld I nära relation

INNEHÅLL